Urinretention

Bakgrund

Urinretention indelas i akut och kronisk:

  • Akut urinretention kommer plötsligt och kan vara orsakad av obstruktion (prostatacancer, benign prostatahyperplasi, uretrastriktur, förstoppning), neurogen påverkan (akut diskbråck med cauda equina-syndrom, MS), farmakologisk biverkan (antikolinerga läkemedel, smärtstillande, psykofarmaka, hostmedicin, slemhinneavsvällande), etyl (!), urogenital prolaps, urinvägsinfektion, akut prostatit eller könsstympning.
  • Kronisk urinretention kommer smygande och behöver inte ha uppmärksammats av patienten. Orsaken kan vara obstruktion, svag muskulatur i urinblåsan eller neurogen blåspåverkan till exempel diabetesneuropati med en allt sämre tömningsförmåga.

Undersökning och utredning

Anamnes, klinisk bild

  • Akut: Oförmåga att tömma blåsan, kraftig suprapubisk smärta, stressad och motoriskt orolig patient. Ofta har patienten besvärats av långsamt progredierande LUTS (lower urinary tract symptoms) sedan flera år.
  • Kronisk: Långsamt progredierande svaghet i urinblåsan slutligen resulterande i överflödesinkontinens – ischuria paradoxa. Kortare eller längre period av frekvent miktion med små urinmängder och ibland läckage, oftast rör det sig om nattlig inkontinens. Blåsatoni. Observera att detta, till skillnad från akut retention, inte är ett smärtsamt tillstånd. Den ökade residualurin-mängden leder till högt tryck i urinblåsan som kan orsaka bilateral hydronefros och försämrad njurfunktion.

Status

Bukpalpation (suprapubisk resistens eller ömhet), PR (prostatapalpation, sfinktertonus, förstoppning), kontrollera ev. dunkömhet över njurarna. Vid misstanke om neurologisk orsak konsultera neurolog. Bedside-ultraljud kan påvisa både signifikant vidgning av urinblåsan och hydronefros.

Lab, röntgen etc

Bladderscan. Urinsticka. Elektrolytstatus samt kreatinin.

Handläggning

Sätt KAD, tappa patienten och notera hur stor mängd urin som tappas. Upp till 16% av patienterna får makroskopisk hematuri efter KAD-sättningen på grund av blodkärlen i urinvägarnas slemhinna lätt blöder då de avlastas och faller samman. Kartlägg orsaken till retentionen och eliminera ev. utlösande faktorer.

Inläggning

Vid misstanke om njurpåverkan (ökad risk vid stora urinmängder >1000 ml,
kreatinin >200–300 mmol/l eller elektrolytrubbning). Dessa patienter riskerar att hamna i en polyurisk fas på grund av att njurens koncentrationsförmåga är nedsatt med stora urinmängder (4–10 l/dygn) de närmsta dygnen som följd. Viktigt att övervaka vätskebalans och vikt. Lägg in patienten med KAD, i.v. kristalloid för att ersätta pågående förluster och konsultera urologjour.

Poliklinisk handläggning

Patienter med tappad urinmängd <1000 ml, utan kreatinin- eller elektrolytpåverkan eller feber kan skickas hem för uppföljning i primärvården. Det saknas evidens för vilka patienter som bör ha kvarsittande kateter vid hemgång. Kortare stopp ökar chansen att klara sig utan kvarsittande kateter. Låt alla patienter med urinretention ha kvar sin kateter till ett återbesök hos distriktssköterska inom en vecka eftersom risken för ny urinretention är stor. Det finns evidens för att avvecklingen av katetern hos män underlättas av att man på akutmottagningen sätter in alfusozin 10 mg x 1 eller doxazosin 4 mg x 1 som relaxerar blåshals och proximala uretra och på så sätt underlättar blåstömning. Det är dock oklart hur länge behandlingen ska pågå. Skriv remiss för kateterdragning hos distriktsköterska samt för uppföljning och utredning hos husläkare. I samband med kateterdragningen är det viktigt att man i samma seans kontrollerar att miktionen kommer igång och mäter residualurin.

Om innehållet

Publicerad: November 2021

Författare: Lars Henningsson

Reviderat av: Gustaf Drevin

Till toppen