Centralvenösa infarter
Bakgrund
Med centralvenös infart avses en venkateter vars spets är placerad i en central ven, oftast i vena cava superior. Vanliga typer är:
Otunnelerad CVK
Läggs vanligen in via jugularis, subklavia- eller femoralisvenerna. Eftersom katetern inte tunneleras och har sitt instick på bröstkorg/hals har den högre infektionsrisk och tillåts normalt inte sitta kvar mer än 1 månad.
Tunnelerad CVK
Ungefär en decimeter kateter löper subkutant från veninträdet till hudytan. Ofta har dessa en kuff runt katetern vid hudytan som tillsammans med tunneleringen ger lägre infektionsrisk. Kan sitta kvar i flera år.
Subkutan venport (SVP)
Består av en centralvenös kateter som under huden är kopplad till en dosa med ett silikonmembran. För att använda infarten sticks en specialkanyl genom huden och silikonmembranet. Infarten har, tack vare att den inte har kontakt med omvärlden när ingen kanyl sitter i, lägre infektionsrisk och kan sitta kvar i många år.
PICC-line (Perifert Insatt Central Kateter)
Läggs oftast in med hjälp av ultraljud i en av överarmens vener. Venkateterns spets ska vara placerad i vena cava superior. Tack vare det perifera insticket har den lägre infektionsrisk och kan sitta kvar upp till ett år.
Kliniska problem
Dålig funktion
Den vanligaste komplikationen är svårighet att aspirera blodretur för verifiering av intravasalt spetsläge. Mindre vanligt är svårighet att injicera eller infundera i infarten. Reglebunden provtagning genom CVK:n förkortar dess livslängd avsevärt och är den främsta orsaken till kompikationer på vårdavdelning.
Börja med att utesluta mekaniska orsaker genom att kontrollera om:
- klämma eller kran som borde vara öppen är stängd
- en slang i katetersystemet är knickad.
Stopp kan även bero på att kateterspetsen ligger an mot kärlväggen.
Prova därför att:
- be patienten att vrida på huvudet åt båda håll, sträcka på halsen, ligga på rygg och på båda sidor eller att sitta.
- be patienten att hosta, djupandas eller krysta
- spola med liten spruta (2–5 ml) och om det går, med ytterligare 20–40 ml NaCl 9 mg/ml. Aspirera och spola igen upprepade ggr. Forcera inte spolning mot onormalt injektionsmotstånd
- be patienten med PICC att lyfta armen på PICC-sidan.
”Pinch-off”
När CVK är lagd i v. subclavia och kläms mellan nyckelben och första revbenet.
- be patient med CVK eller venport att lyfta infartsidans arm. Om normal blodretur och spolbarhet med armen uppåt, men inte med armen nedåt, bör ”pinch-off” misstänkas. Undersök med slätröntgen framifrån, både med höjda och sänkta armar.
Trombos eller fibrinpålagring
Om svårighet att få blodretur kvarstår efter åtgärderna ovan är risken stor att det beror på att en fibrinstrumpa bildats runt kateterspetsen. Kan avhjälpas med instillering av trombolytika, t.ex. t-PA (Actilyse 1 mg/ml, 1 ml spolas in i katetern (trevägskran borträknat), låt verka 30–60 min, försök därefter aspirera vätskan och flusha med NaCl, kan upprepas x 2–4, (se lokalt vårdprogram). Om vätskan ej kan aspireras kan den spolas in utan systemisk trombolytisk effekt. Sådan behandling föregås ibland av kontraströntgenunder-sökning av katetersystemet med frågeställning: ”Flödesvägar, läckage, kateterknick, kateterspetsläge och fibrinstrumpa”.
Fettavlagringar
Om patienten får fettlösningar (parenteral nutrition, propofol, diazepam) genom sin infart och den är trög både att aspirera ur och injicera i, kan det tyda på avlagringar av fett i kateterlumen. Etanolinstallation (70%) är ett alt om fettavlagring misstänks och katetern tål detta (endast silikonkatetrar). Ett annat alternativ är natriumhydroxid. Kontakta narkosläkare för diskussion.
Svåråtkomlig eller upp-och-nervänd subkutan venport
Ibland är det svårt att känna var venporten ligger; många gånger beror det på att den ligger djupt. Dosans suturering kan också ha släppt helt eller delvis, dvs. venporten är rörlig. I dessa fall kan försök att sticka i venporten göras i genomlysning. Försök att sticka i svåråtkomliga venportar, utan röntgenstöd, ska lämnas till sjuksköterska med stor vana att sticka i venportar. Venporten kan också ha vänt sig upp-och-ner, så att membranet ligger nedåt och inte går att sticka i. Detta kan påvisas med röntgen och rättas till kirurgiskt.
Kateterrelaterade infektioner
Kateterrelaterade infektioner kan kliniskt delas upp i lokala infektioner och sepsis.
Om infarten tas bort på grund av infektion bör spetsen odlas och en anteckning om CVK-borttagning skrivas i journalen.
Lokala infektioner
Symtom på lokala infektioner är ömhet, smärta, svullnad, förhårdnad, rodnad eller pus vid insticket eller tunneleringen. En okomplicerad lokal infektion i huden runt insticket eller vid portdosan kan oftast behandlas framgångsrikt med lokal sårvård och perorala antibiotika utan att katetern tas bort. Om intravenös antibiotikabehandling väljs i denna situation bör katetern användas för administrering av antibiotika. Om infusionen inte fungerar måste dock katetern tas bort. Subkutan venport och tunnelerad CVK har båda en subkutan portion utan kontakt med hudytan. Vid infektion i denna del, t.ex. pus runt portdosa eller subkutan del av tunnelerad CVK, kan infarten inte räddas och den får inte användas. I avsaknad av allmänsymtom är det dock normalt inte en akutåtgärd att ta bort infarten.
Sepsis
Vid allmänsymtom som feber, frossa eller allmänpåverkan måste sepsis misstänkas.
- För att fastställa om kateterrelaterad infektion föreligger tas parade blododlingar. Detta innebär aerob + anaerob blododlingsflaska både från perifer ven och central infart vid samma provtagningstillfälle.
- Notera på remissen exakt provtagningstid samt att det är perifer blododling. Ta samtidigt (inom 15 minuter) anaerob plus aerob blododling från den centralvenösa infarten. Notera på remissen exakt provtagningstid samt att det är blododling från CVK/venport/PICC.
- Kassera inte någon slask innan den centrala blododlingen, utan låt denna vätska gå med i den anaeroba odlingsflaskan. Gäller inte om porten använts för antibiotika den senaste timmen. Om samma mikroorganism (art och resistensmönster) påvisas i central och perifer odling och det tar minst två timmar från det att den centrala odlingen är positiv tills det att den perifera är det, kan kateterrelaterad infektion anses verifierad.
Antibiotikabehandling
Insticks-, blod- och/eller kateterspetsodling ska tas innan insättande av antibiotika hos alla patienter med en centralvenös infart. Antibiotikaval görs enligt lokala riktlinjer med ledning av framför allt klinisk bild och misstänkt patogen. Intravenösa antibiotika administreras gärna via infarten om den behålls, dock inte vid abscess runt portdosa eller katetertunnelering (se Lokala infektioner). Vid okomplicerad insticksinfektion kan ofta patienten behandlas polikliniskt med peroral antibiotika, justera efter odlingsresultat.
Vid infektioner bör infarten tas bort vid:
- infektion i den subkutana delen av en subkutan venport eller tunnelerad CVK. t.ex. abscess runt portdosa eller subkutan del av tunnelerad CVK. Infarten får i detta fall inte användas
- septisk trombos
- osteomyelit
- endokardit
- kateterrelaterad sepsis med S. aureus, Pseudomonas eller Candida
- kvarstående feber eller positiva blododlingar efter två dygns behandling med adekvat antibiotika (enligt blododlingssvar).
Kateterrelaterad trombos
Symtom på ventrombos är vidgade perifera vener, ödem eller smärta i arm, skuldra, nacke eller bröstkorg. Rodnad och smärta över kärlsträngarna kan förekomma.
Initalt bör kateterrelaterad trombos behandlas med lågmolekylärt heparin. Följ lokala anvisningar. Med antikoagulantia insatt kan katetern ofta sitta kvar, om patienten har behov av den och den fungerar.
Vid ventrombos bör infarten tas bort vid:
- kontraindikation mot antikoagulantiabehandling
- progress av trombos trots antikoagulantia
- felaktigt placerad kateterspets
- trombos som inkluderar vena cava
- symtomgivande lungemboli
Vad gäller övriga situationer:
- venport som är på väg att erodera ut genom huden ska tas bort.