Bröstreduktion

Bakgrund

Hen som gjort bröstingrepp, reduktion och/eller implantat får ofta olika råd om hur amning är möjlig. En studie visar att det inte är någon skillnad i förmågan att amma den första månaden efter förlossningen hos bröstreducerade kvinnor jämfört med kvinnor som inte är bröstreducerade [2]. Själva amningsförmågan kan påverkas vid bröstreduktion men själva reduktionen utesluter i sig inte själva laktationen [3].

Eventuella svårigheter handlar mer om möjligheter till råd, stöd och uppmuntran från vårdpersonal under amningen samt personliga överväganden [2]. I de granskade artiklarna beskrevs de största anledningarna till att amningsförsök eller amning inte påbörjades var att kvinnan hade dålig självtillit till amningen samt att vårdpersonalen hade en icke stödjande inställning eller till och med avrådde från amning. Andra orsaker var otillräcklig mjölkmängd och smärta i bröstvårtan. En vanlig förställning är att man bör ha känsel i bröstvårta/vårtgård för att utdrivningsreflexen ska fungera men i studier som tittat på skillnaden i känsel på bröstvårta/vårtgård hos kvinnor som är bröstreducerade och som inte är bröstreducerade såg de ingen skillnad. Bröstreduktion medför att kvinnan har ett ärr runt vårtgården vilket ofta misstolkas som om man “amputerat” bröstvårtan och skurit av alla mjölkgångar vilket är en mycket ovanlig teknik i dagsläget [4, 5].

Förekomst

1 500 kvinnor opereras årligen i offentlig sjukvård i Sverige och många av dessa kvinnor har en önskan om att amma när de får barn.

Undersökning/utredning

Anamnes

Se Förhållningssätt vid anamnesupptagning och Att möta kvinnor med amningsproblem

I anamnesen är det viktigt att efterfråga vilka möjligheter mamman själv tror att hon har att amma. Vad man sagt till henne angående hennes möjligheter att amma, vilket stöd hon har i sin omgivning. Hur hon ser på hel- respektive delamning och amning som tröst och närhet. Vad har mamman för kunskaper om hur man främjar och ökar mjölkproduktionen.

Handläggning och omvårdnad

Mammor som är bröstreducerade och önskar amma bör uppmuntras. Mammans inställning och kunskaper om amning kan vara avgörande för amningen. Personalens kunskaper och bemötande av mammor som är bröstreducerade har stor betydelse.

• Uppmuntra till tidigt samtal på mödrahälsovården/Amningsmottagning
• Viktigt med förståelse för oro över amningsförmågan
• Om förälder önskar, ge faktabaserad information angående amningsförmågan hos bröstopererade, om amningens hälsofrämjande fördelar även vid mindre mjölkproduktion, delamning och vid kort amningsperiod, ge kunskap om att hud mot hud och amning första 1–2 timmarna efter förlossningen har betydelse för den kommande mjölkproduktionen. Informera att mjölkstas, (se vidare mjölkstas) är vanligt förekommande, övergående och händer även för de som inte är bröstopererade.
• Uppmuntra att lägga barnet hud-mot-hud för att stimulera barnets amnings- beteende och för att barnet ska gapa upp stort, se vidare i fördjupningsdelen
• Om föräldrarna så önskar gör en bedömning av amningssituationen med hjälp av Amningsstatus och vid behov en Amningsobservation i samråd med föräldrarna för att bland annat titta på barnets sugmönster
• Uppmärksamma föräldrarna på hur sugmönstret ser ut när utdrivningsreflexen startar samt eventuellt om justeringar av barnets läge och sugtag bör göras för att få mer optimalt mjölkflöde. Vid behov och vid stark oro över mjölkmängden kan mamman ge ersättning med tillmatningsset som då samtidigt stimulera brösten.
• Bröstkompressionsteknik kan göras för att öka barnets effektivitet vid bröstet därmed effektivare tömningar och bättre stimulering av mjölkproduktion [6], se vidare tekniken i ordlistan
• Växelamning, d v s flera byten mellan brösten under samma amningstillfälle, är effektivt för ökning av mjölkproduktion med stor respekt för hur barnet reagerar och sammarbetar, se sviktande mjölkproduktion
• Vårdplanering som inkluderar amningsstöd i samråd med föräldrarna

Prognos

Flera studier visar att mammor som är bröstreducerade har goda chanser att amma helt. I de flesta studier har man endast tittat på hel- och delamning vid 3–4 veckor efter födseln. Förmågan till amning synes inte påverkas av mängden bröstvävnad som tagits bort. Studier visar att amningsförmågan ökar ju fler graviditeter kvinnan genomgår efter operationen, det troliga är att en återkanalisering av mjölkgångarna sker [4, 5].

Aktuellt kunskapsläge

I en studie har fyra olika tekniker för bröstreduktion jämförts [7]. Resultaten skilde sig åt mellan de olika teknikerna i hur många barn som helammades vid 3 veckors ålder.

Studierna har en svaghet eftersom definitioner av amning inte är tillräckligt tydliga vad det gäller hel- och delamning samt amning vid 6 månader [2].

Om innehållet

Publicerad: 27 August 2016

Författare: Cecilia Brolinger Barnsjuksköterska, Barnmorska, IBCLC*, Capio BVC Hammarbyhöjden, Wiveka Estberger Barnmorska, IBCLC* Södersjukhuset AB,
Elisabet Granberg Barnmorska, IBCLC* Danderyds Sjukhus AB, Anna Gustafsson Barnmorska, IBCLC*, doktorand, Karolinska Universitetssjukhuset, Gunilla Holland Barnmorska spec. amning, IBCLC*, Södersjukhuset AB, Elisabeth Hjärtmyr Barnmorska, Barnsjuksköterska spec. amning, BB-Sophia, Kerstin Lindahl Barnmorska spec.amning, IBCLC*, Danderyds Sjukhus AB, Kristin Svensson Universitetsbarnmorska spec. amning, dr med vet, Karolinska Universitetssjukhuset, Virpi Saastamoinen Barnmorska Karolinska Universitetssjukhuset, Annette Säll Everö Barnmorska, IBCLC* Södertäljesjukhus,
Ann Tiits Barnmorska, IBCLC* MamaMia MVC, Söder, Sofia Zwedberg Barnmorska spec amning, klinisk adjunkt dr fil, Karolinska Universitetssjukhuset , Anna Österberg Barnsjuksköterska, Distriktssköterska, IBCLC*Norrtälje BVC

*International Board Certified Lactation Consultant

Granskad av: Medicinska granskare och konsulter till AMSAK
Ylva Vladic Stjernholm, docent och överläkare, Kvinnokliniken Karolinska
Universitetssjukhuset, Solna.Maria Karlsson, med. dr, överläkare, Hudkliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna.Annika Asplund, apotekare, Läkemedelsinformationscentralen.