Förlossningsrädsla

Symtom

Lätt: Kan samtala om förlossningen utan ångest. Kan ta till sig information muntligt och skriftligt. Blir lugnare av att man samtalar om förlossningen och att få fakta.

Måttlig rädsla: Ångest vid samtal om förlossning, tänker ofta på förlossningen och har svårt att se sig kapabel att klara av en förlossning. Har negativa föreställningar om hur en födsel går till och om hur sjukvården fungerar.

Svår (fobi): Undviker att tala/läsa om förlossningen. Sömnstörning, oro, ångest och/eller koncentrationssvårigheter. Gråter ofta hemma. Alltid varit rädd inför tanken på graviditet/förlossning. Exempelvis: Rädd för sjukhusmiljön, har skjutit upp barnafödandet pga rädslan, genomgått abort pga rädslan.

Utredning

Bedömning av grad av oro och rädsla inför förlossningen görs med fördel med FOBS-skalan (Fear of Birth scale). Med denna skala graderar kvinnan själv sin oro och rädsla vilket kan ge barnmorskan en bättre uppfattning om kvinnans känslor inför att föda, oavsett nivå av oro/rädsla. FOBS består av frågan ”Hur känner du inför förlossningen?” och kvinnan svarar genom att kryssa hur hon känner på två
onumrerade VAS-skalor, den ena med ändpunkterna ”lugn/orolig” och den andra med ”ingen rädsla/stark rädsla”.

  • Skalorna är 100 mm långa och varje mm motsvarar 1 poäng.
  • Barnmorskan mäter värdet av respektive linje, lägger ihop värdena och delar med två.
  • Ett sammantaget värde på > 60 innebär att förlossningsrädsla kan finnas. Med FOBS 60-80 ska ha extra samtal på BMM och gravida med FOBS 81-100 ska få remiss till samtalsmottagning.
  • Resultatet dokumenteras i fritext under sökordet: Status - psykosocialt. Separat formulär för detta ska finnas på alla BMM.

Lugn ——————————————————————————————— Orolig

Ingen rädsla ——————————————————————————Stark rädsla

Vårdnivå och behandling

Handläggning av förlossningsrädsla på lokal BMM

Patienter med tidigare traumatisk instrumentell förlossningsupplevelse ska träffa läkare på BMM för genomgång av journal, partogram och instrumentell förlossning.

Traumatisk upplevelse av icke-instrumentell vaginal födsel ska i första hand få stöd av sin BMM barnmorska.

Om rädslan kvarstår efter detta samtal skickas remiss till Specialist MVC. Lämplig tid för att skicka remiss är i graviditetsvecka 25-28 så att vi har möjlighet att hinna erbjuda besök (enstaka kvinnor behöver komma tidigare, t ex vid svår ångest).

Remissen ska innehålla följande information:

  • Primär eller sekundär rädsla
  • BP datum
  • Skatta förlossningsrädsla enl FOBS skala 1-100 (FOBS 81-100 ska få remiss till samtalsmottagning)
  • Aktuell social situation
  • Tidigare psykiatrisk anamnes: depression, ångest, fobier eller skörhet samt tidigare psykiatrisk kontakt/samtalskontakt
  • Medicinering
  • Övergrepp/kränkning/mobbing/misshandel
  • Tidigare komplicerad födsel instrumentell/svår förlossningsupplevelse

Handläggning av förlossningsrädsla på Specialist MVC

Samtliga kvinnor med förlossningsrädsla som kommer för bedömning på samtalsenheten möter vid första besöket en samtalsbarnmorska. I de fall som samtalsbarnmorskan bedömer att kvinnan även behöver en läkarbedömning, träffar den förlossningsrädda kvinnan även läkare på samtalsmottagningen.

Kvinnan ska erhålla saklig information om för- och nackdelar med de olika förlossningssätten och få information om hur vi arbetar med förlossningsrädda kvinnor och vilka stödinsatser vi kan erbjuda. I samband med första besöket erhåller även kvinnan muntlig och skriftlig information i enlighet med Indikation för kejsarsnitt på moderns önskan. Rapport 2011:09. Beslut om förlossningssätt fattas först efter att lämpliga stödinsatser tillämpats. I första hand ska kvinnor som inte har någon medicinsk indikation för sectio planeras för vaginal start.

I vissa fall, efter stödinsatser och samtal, bör kvinnan själv få avgöra vilket förlossningssätt som utgör minst psykisk belastning för henne. Detta inkluderar kvinnor som uppvisar något av följande:

  • Kvinnor med PTSD (efter tidigare födsel eller annan orsak)
  • Måttlig – svår psykisk sjukdom
  • Tidigare sexuella övergrepp
  • Kvinnor med psykiska resurser som ej bedöms vara tillräckliga för en vaginal förlossning
  • Omföderskor med tidigare komplicerad/upplevd traumatisk födsel


I de fall där elektivt sectio inte erbjuds och önskan om sectio kvarstår efter genomförda stödinsatser, erbjuds återbesök inom två veckor med syfte att planera vården avseende vaginal start. Om kvinnan vid återbesöket uppvisar tecken på en kraftig och bestående krisreaktion måste beslutet omvärderas.

Kvinnan bör informeras om att hon har rätt till en ”second opinion”-bedömning, vilket vi erbjuder i första hand hos annan läkare på den förlossningsenhet där kvinnan är listad. För att beslutet ska kunna omprövas måste ny information tillkommit. Om kvinnan önskar sek opinion på annat sjukhus ombesörjer vi remiss för detta. Om kvinnan önskar lista om sig till annat sjukhus är det viktigt att kvinnan är införstådd att denna omlistning är permanent.

Efter genomgångna stödsamtal på förlossningsenheten kommer en förlossningsplanering att upprättas som dokumenteras i kvinnans journal.

På förlossningsavdelningen

Viktigt att man respekterar den planering som är gjord.

Telefonkontakt: Kvinnan är tydligt informerad om att uppge i telefonen att hon har gått på samtalsenheten och att hon har en förlossningsplan i sin journal.

Den som tar emot samtalet har ansvar för att ta fram förlossningsplaneringen och förmedla den till mottagande barnmorska.

Teamledare eller koordinator utser mest lämplig barnmorska att ta hand om patienten.

Ansvarig barnmorska bekräftar för patienten att hon tagit del av Aurorajournalen och födelseplaneringen, samt ansvarar för att annan berörd personal (inkl ansvarig läkare) informeras om detta.

I inskrivningsanteckning på förlossningen noteras att planering finns.

Att bryta för kejsarsnitt

För vissa patienter är löftet om att få bryta och avsluta förlossningen med ett sectio helt avgörande för att våga gå in i en vaginal start och måste respekteras.

I journalen finns då denna rad: ”Liberal indikation för att bryta och konvertera till sectio på kvinnans begäran om medicinsk möjligt”.

Patienter som fått denna planering har fått skriftlig information om detta, enligt nedan.

Vid löfte till patient om att under pågående födsel få bryta och konvertera till sectio vid psykologisk indikation gäller följande:

  • Den tjänstgörande läkaren gör bedömningen om det är medicinskt möjligt att bryta för kejsarsnitt (sugklocka kan bli alternativet).
  • Patienten ska vara adekvat smärtlindrad innan beslut fattas
  • Innan beslutet kan tas görs obstetriskt status samt emotionellt status*, efter detta kan beslut fattas.
  • Vid hög belastning på förlossningsavdelningen eller operationsavdelningen kan det dröja innan operationen kan utföras då medicinska akuta operationer alltid går före.
  • I väntan på operation kan eventuellt värkarbete dämpas och operationen utförs så snart som möjlighet ges.


Emotionell status

  • Dokumenteras i journalen under sökord: Välbefinnande eller Psykosocialt.
  • Är patient trygg/ lugn/ tillfreds/ delaktig eller stressad/ rädd/frustrerad/ arg/uppgiven
  • Vilka tankar har patienten?
  • Vad känner patienten att hon behöver för att hantera situationen?
  • Vilka känslor finns?

På BB

Läs planering och vid behov kontakta samtalsenheten under vårdtiden.

Förlossningsrädda kvinnor löper större risk att utveckla postpartumdepression. Därför är det lämpligt att dessa kvinnor informeras vid hemgång, hur man känner igen och förebygger postpartumdepression och vart man kan vända sig för hjälp.

Viktigt är att förlossning/BB känner till att kvinnan varit på förberedande samtal på samtalsmottagningen samt att man respekterar planeringen.

Uppföljning

Om särskilda riskfaktorer för postpartum depression uppdagats under kontakten med förlossningsvården kontaktas patienten 2-3 veckor efter förlossningstillfället. Vid behov kan patienten erhålla utvärderingssamtal på samtalsenheten.

Riskfaktorer

Ca 10 % av födande kvinnor har under graviditeten haft behov av stöd pga behandlingskrävande förlossningsrädsla och har varit på samtal på Samtalsmottagning hos barnmorska eller läkare. Omföderskor står för den största andelen av förlossningsrädda, sk sekundär förlossningsrädsla.

Kända riskfaktorer för att utveckla förlossningsrädsla är bland annat tidigare traumatiska upplevelser (från t.ex. tidigare födsel eller övergrepp), bristande stöd eller dålig relation med partnern, depression och ångestbenägenhet.

Förutom att det kan orsaka mycket lidande hos den drabbade, kan förlossningsrädsla ha en rad negativa konsekvenser. Det är en riskfaktor för bland annat ett långdraget förlossningsförlopp, instrumentell förlossning, negativ förlossningsupplevelse och utvecklande av PTSD post partum. Det är därför viktigt att identifiera dessa kvinnor/par och erbjuda dem adekvat stöd.

Kvalitetsindikatorer

  • VAS 6 månader postpartum genomförs i samband med återbesök på MVC. De kvinnor som då skattar sin födsel med låga vas poäng erbjuds remiss till samtalsenheten på förlossningskliniken


Patientinformation

Ladda ner en länk till patientinformationen genom att skanna qr-koden nedan. Använd mobiltelefonens kamera eller qr-läsare.

Uppgjord förlossningsplanering:

  1. ARG rapport Förlossningsrädsla
  2. www.viss.nu Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Psykisk sjukdom i samband med graviditet, förlossning och spädbarnstid
  3. Digital Comprehensive Summaries of Uppsala Dissertations from the Faculty of Medicine 1459 “Identification and Treatment of Women with a Fear of Birth” by Elin Ternström
  4. SKL nationella riktlinjer för kejsarsnitt på moderns begäran utan medicinsk indikation

Om innehållet

Godkänd av: Karin Pettersson, specialsakkunnig läkare inom obstetrik

Uppdaterad: November 2021

Till toppen