Urinretention efter förlossning

Juni 2021

I litteraturen saknas enhetliga definitioner för hur snart efter förlossningen blåsan ska tömmas samt vilken volym residualurin som utgör indikation för vidare uppföljning och åtgärd. Angivna tidsramar och volymer i denna riktlinje baseras på beprövad erfarenhet och lokal konsensus i Region Stockholm/Region Gotland.

Riskfaktorer för urinretention

  • Förstföderska
  • EDA/Spinal
  • Oxytocindropp
  • Långdraget förlossningsförlopp, framförallt förlängt utdrivningsskede
  • VE • Större bristning/klipp
  • Smärta i underlivet
  • Blåstömningssvårigheter efter tidigare förlossning

Förebyggande åtgärder efter förlossning

  • Uppmana inte kvinnan att dricka rikligt. Ökad diures kan ge snabb överfyllnad och förvärra svårigheter att tömma urinblåsan
  • Alla kvinnor ska försöka kissa inom 2 timmar efter förlossningen. Vid normal miktion känner kvinnan urinträngning vid blåsfyllnad och kissar med riklig stråle och upplever att blåsan är tömd.
  • Om kvinnan har riskfaktorer för urinretention och inte har en normal miktion utförs kontrolltappning direkt efter miktionsförsöket.
  • Om kvinnan saknar riskfaktorer för urinretention och inte känner urinträngning inom 2 timmar efter förlossningen kan kontrolltappning avvaktas. Kvinnan får göra ett nytt miktionsförsök när hon känner sig kissnödig eller som senast 4 timmar efter förlossningen. Kontrolltappa om kvinnan inte har normal miktion.

Handläggning vid residualurin > 300 ml efter miktionsförsök

  • Intermittent kontrolltappning (RIK) av urinblåsan direkt efter varje miktionsförsök minst var 4:e timme.
    • Informera kvinnan om att hon ska försöka kissa när hon känner urinträngning.
    • Kontrolltappning kan avslutas när residualurinmängden är < 300 ml och kvinnan har normal miktion.
  • Vid kraftig svullnad eller smärta som medför svårigheter att tappa intermittent kan hydrofil kvarliggande kateter No 12 sättas. Dragningsförsök kan som regel göras inom 1 dygn när smärtan och/eller svullnaden minskat. Efter att katetern avlägsnats ska kvinnan kissa när hon känner sig kissnödig eller som senast inom 4 timmar. Ultraljudsbedömning av ev kvarvarande resurin alternativt kontrolltappning alternativt ultraljudsbedömning utförs direkt efter miktionsförsöket.

Handläggning vid residualurin ≥ 1500 ml efter miktionsförsök

Vid residualurin ≥ 1500 ml rekommenderas hydrofil kvarliggande kateter No 12 sätts. Katetern bör sitta 3 dygn. Katetern avlägsnas i samband med besök på mottagningen. Katetern bör ha varit avstängd ca 60 min innan den avlägsnas. Efter att katetern är dragen skall kvinnan kissa. Därefter kontrolleras att blåsan är tom med hjälp av ultraljud alternativt med hjälp av kontrolltappning.

Om kvinnan går hem med kvarliggande kateter

  • Boka återbesök till förlossningskliniken för dragningsförsök av katetern inom 1-2 dygn
  • Informera kvinnan om att stänga katetern 3 timmar innan besöket så att blåsan hinner fyllas med urin
  • När katetern avlägsnats gör kvinnan direkt ett miktionsförsök. Därefter kontrolleras att blåsan är tom med hjälp av ultraljud alternativt med hjälp av kontrolltappning.
  • Vid residualurinmängd > 300 ml sätts ny kateter och uppföljning bokas inom några da gar till uroterapeut för vidare instruktioner kring egen RIK.
  • Vid normal miktion kan kontroller avslutas.

Bakgrund

Urinretention efter förlossning är en vanlig men undvikbar komplikation som kan ge långvariga besvär med ofullständig blåstömning och sänkt livskvalitet om den förbises. Det kan dröja upp till 6 timmar efter en vaginal förlossning och upp till 10 timmar efter ett kejsarsnitt innan blåsans fyllnadskänsla återkommer, särskilt om kvinnan haft EDA/Spinal. Oxytocin har en antidiuretisk effekt.

Efter barnets framfödande ökar diuresen samtidigt som känseln i blåsan ofta är nedsatt. Intermittent tappning vid urinretention medför en snabbare normalisering av blåstömningen jämfört med kvarliggande kateter. Majoriteten (80 %) återfår en normal miktion inom 12–24 timmar.

Varför är de bättre med intermittent kateterisering jämför med kvarvarande kateter?

Urinvägsinfektion är den vanligaste vårdrelaterade infektionen och förekommer oftast i samband med behandling med kvarliggande kateter (KAD). Risken för vårdrelaterad urinvägsinfektion ökar med cirka tio procent för varje dygn som patienten har KAD. Intermittent kateterisering minskar risken för vårdrelaterade infektioner jämfört med kvarliggande kateter och bör alltid övervägas.

Ytterligare en fördel är att den egna förmågan att tömma blåsan kan utvärderas inför ställningstagande till avslutande av kateterbehandling. Behandling med kvarliggande kateter bör ständigt omprövas. Patienten kan lättare bevara sitt oberoende och upprätthålla normala aktiviteter.

Kvalitetsindikatorer

  • > 1000 ml residualvolym under/efter förlossning
  • > 300 ml residualvolym 2 dygn efter förlossning

Diagnoskod O90.8 anges enl SFOG:s diagnoshandbok om > 1000 ml residualvolym under/efter förlossning eller > 300 ml residualvolym 2 dygn efter förlossning.

Patientinformation

Ladda ner en länk till patientinformationen genom att skanna qr-koden nedan. Använd mobiltelefonens kamera eller qr-läsare.

  1. Mulder F, Schoffelmeer M, Hakvoort R, Limpens J, Mol B, van der Post J, Roovers J. Risk factors for postpartum urinary retention: a systematic review and meta‐analysis. BJOG 2012;119:1440–1446.
  2. Mulder, F.E.M., Hakvoort, R.A., Schoffelmeer, M.A. et al. Int Urogynecol J. Postpartum urinary retention: a systematic review of adverse effects and management 25: 1605. 2014 Dec; 25(12):1605-12.
  3. Mulder F etal. Comparison of clean intermittent and transurethral indwelling catheteri zation for treatment of overt urinary retention after vaginal delivery: a multicenter ran domized controlled clinical trial. Int Urogynecol J 2018;29:1281-87.
  4. Bergum D, et al. Oxytocin infusion: acute hyponatraemia, seizures and coma. Acta An aesthesiol Scand 2009; 53:826.
  5. Glavind K, Björk J. Incidence and treatment of urinary retention postpartum. Int Uro gynecol J 2003;14:119-21.
  6. Kekre AN, et al. Postpartum urinary retention after vaginal delivery. Int J Obstet Gyne col 2011;112:112.
  7. Foon R, et al. The impact of anesthesia and mode of delivery on the urinary bladder in the postdelivery period. Int J Obstet Gynecol 2010;110:114.
  8. International Continence Society. www.ics.org Länk till annan webbplats.. Urinary retention after childbirth. ‘
  9. Översikt - Vårdhandboken (vardhandboken.se) Länk till annan webbplats.
  10. Enstaka och intermittent - Vårdhandboken (vardhandboken.se) Länk till annan webbplats.
  11. Referenser och regelverk - Vårdhandboken (vardhandboken.se) Länk till annan webbplats.