Anemi

Orsaker till anemi

• Ökade förluster (höga retikulocyter).
• Blödning (akut eller kronisk).
• Hemolys (lågt haptoglobin, högt LD och bilirubin) sekundärt till medicinering eller mikroangiopatisk hemolytisk anemi (DIC, TTP/HUS). Andra tillstånd, till exempel malaria, hemoglobinopatier (sickle cell anemi, talassemi), mekaniska hjärtklaffar.
• Nedsatt produktion (låga retikulocyter). Brist på järn (lågt Fe och ferritin, högt transferin), B12 eller folat (högt MCV). Alkoholism (högt MCV).
• Sekundärt till annan sjukdom (infektion, inflammation, njurinsufficiens, malignitet, hjärtsvikt).
• Primär benmärgssjukdom. Malignitet och aplastisk anemi.
• Graviditet (på grund av volymsexpansion med 25–50 %).
  

Klinisk bild

Varierande symtom beroende svårighetsgrad och med vilken hastighet anemin utvecklats. Symtomen är ofta ospecifika, till exempel andfåddhet, huvudvärk, trötthet, yrsel och synkope. Gräns för när symtom på anemi uppträder saknas men de flesta uppvisar något symtom när Hb närmar sig 70 g/l.

Efterfråga tecken till svart avföring, hematuri, rikliga menstruationer.

Fynd i status kan omfatta ikterus, lymfadenopati, blåsljud, petekier, blod per rektum, hepato- och/eller splenomegali.

Utredning

Utredning av lindrig anemi kan ske polikliniskt hos allmänläkare. Patienter med mer uttalad anemi ska utredas akut.

Blodprover ska tas före transfusion.

Blodgruppering och bastest görs direkt vid transfusionskrävande anemi.

Rutinprover vid enkel anemiutredning

Blodstatus (Hb, MCV; MCH, EPK, LPK, TPK, EVF)

Specifika prover vid olika anemitillstånd

Bristtillstånd: kobalamin, folat. Järn, transferrin, ferritin, F-Hb.

Hemolys: Haptoglobin, bilirubin, LD, retikulocyter, DAT.

Benmärgssjukdom: LPK, TPK, B-Celler, CRP, SR, Kreatinin, P-Calcium, P-Albumin. P- och U-Proteinfraktioner. FLC (fria lätta kedjor). Benmärgsprov.

Blodtransfusion

• Hemodynamiskt stabila patienter behöver i de flesta fall inte någon blodtransfusion om Hb ≥70 g/l. Symtomatiska patienter kan behöva en modifierad transfusionsgräns, till exempel vid akut blödning. Man bör ordinera en enhet i taget och följa upp.
• Kronisk ischemisk hjärtsjukdom: Asymtomatiska patienter tolererar i regel Hb ≥70–80 g/l. Stabila patienter rekommenderas Hb >80 g/l; symtomatiska patienter – akuta koronara syndrom - rekommenderas Hb ≥100 g/l.
• Vid anemi med cirkulationspåverkan ge Ringer-Acetat, ta prover, blodgruppera och beställ erytrocytkoncentrat. Massiv blödning, se särskilt vårdprogram under procedurer, Blodtransfusion – stor eller massiv blödning.
• Vid långsamt progredierande anemi utan cirkulationspåverkan bör blod¬transfusion ges långsamt, 2–3 tim/enhet.
• Vid hemolys bör medicin- eller hematologbakjour kontaktas. Vid autoimmun hemolys (DAT positiv) ges blodtransfusion endast på stark indikation; starta tabl prednisolon 1–2 mg/kg och dygn samt utför ett ”biologiskt förprov” (se Hemolytisk anemi).
• Vid misstanke på malign blodsjukdom (exempelvis pancytopeni, oväntad avvikelser av LPK eller TPK) bör hematologbakjour kontaktas.
• Äldre patienter och patienter med påtagliga symtom är som regel inläggningsfall.
• I många fall med järnbristanemi kan man ge järn iv (Ferinject, MonoFer) i stället för blodtransfusion och järntabletter. Hb stiger på ca 2 veckor. Uppföljning och ställningstagande till ytterligare infusion inom 2–4 veckor.

ICD-kod: Anemi UNS D64.9