Upptäcka avvikelser i barns utveckling

Uppföljning och bedömning av utvecklingen vid olika tidpunkter i ett barns liv gör det möjligt att upptäcka om någon motorisk kommunikativ förmåga utvecklas långsamt eller avvikande. Det här dokumentet ger en enkel översikt över några viktiga avvikelser i utvecklingen som kan finnas hos barn som BVC tar emot. Några utvecklingsneurologiska avvikelser som är viktiga att upptäcka under BVC-tiden är till exempel cerebral pares, språkstörning , autism, intellektuell funktionsnedsättning och svår ADHD.

När man misstänker en utvecklingsneurologisk försening eller avvikelse kan det vara svårt att avgöra om tillståndet verkligen är eller inte är en normalvariant. Ju yngre barnet är desto svårare kan det vara att avgöra om det föreligger en avvikelse. Eftersom normalvariationen är stor kan det krävas flera bedömningstillfällen för att avgöra vad som är en försening eller avvikelse.

För de utvecklingsneurologiska avvikelserna finns en betydande överlappning. Svårigheterna hos dessa barn är i stor utsträckning gemensamma för flera av tillstånden, särskilt hos små barn under 4 år. Utredning av barnens styrkor och svårigheter bör göras allsidigt och tvärprofessionellt.

Om barnet är med i rummet när du diskuterar svårigheter: tänk på att anpassa samtalet med föräldrarna. Samtala med barnet och informera barnet på den nivå som stämmer överens med barnets utvecklingsnivå.

Försenad eller avvikande utveckling beroende av psykosociala faktorer

Dagens föräldrar är som regel väl medvetna om små barns behov av omsorg och kontakt. Mammor och pappor gläds och bekymrar sig. Många familjer lever emellertid under stress, med exempelvis ekonomiska problem, osäker arbetssituation, sjukdom i familjen och problem i relationen mellan föräldrarna. Sådana omgivningsfaktorer kan påverka barnet negativt. Även i svåra situationer kan föräldrar dock ofta prioritera de minsta barnens behov och för detta kan stöd från dem som står barnet och familjen nära vara avgörande. Tidiga insatser från barnhälsovården i form av stöd, uppmuntran och uppmärksammande av svårigheter och hjälp till vidare stöd/behandling kan förhindra en negativ utveckling.

Cerebral pares

Cerebral pares, CP, förekommer hos cirka 2/1000 barn. CP innebär att hjärnan skadas under fosterutvecklingen, i samband med förlossningen eller under de första två levnadsåren. Skadan är stationär (d.v.s. skadan sker vid ett tillfälle och blir inte successivt större eller sämre) men barnets symtom förändras med tiden. Skadan leder ofta till svag muskulatur men med hög muskelspänning, så kallad spasticitet. Den vanligaste typen är just spastisk CP, som delas in i unilateral (tidigare benämning: hemipares) och bilateral CP (tidigare benämning: diplegi, tetraplegi).

Ofta kan avvikande motorik noteras redan första levnadsåret men det kan dröja innan diagnosen kan säkerställas.

Vid klassifikation av CP görs en gradering av de motoriska svårigheterna avseende grov- och finmotorik. Barnet kan även ha andra svårigheter i form av inlärningssvårigheter, kommunikationssvårigheter, synnedsättning, hörselnedsättning och nutritionssvårigheter. Ökad muskelspänning kan också påverka till exempel rygg och höftleder.

Språkstörning

Språkstörning i någon form förekommer hos 5–8 procent av barnen i förskoleåldern. En språkstörning uppmärksammas vanligen vid 3–4 års ålder. Vid en språkstörning kan barnet ha svårigheter att förstå språk eller svårigheter att själv producera språk och formulera meningar. Karaktäristiskt för språkstörningar är att den normala språkutvecklingen inte följs.

Språkstörningar delas in i specifik/primär språkstörning och sekundär språkstörning. Vid primär språkstörning är de språkliga svårigheterna ofta stora i jämförelse med den allmänna begåvningen. Sekundär språkstörning är en följd av någon annan svårighet, till exempel som hörselnedsättning eller utvecklingsstörning.

• Språk- och talbedömning
  Riktlinjer för undersökning av språk- och talförmåga på BVC.

Autism

Autism förekommer hos cirka en procent av befolkningen. Autism innebär ett livslångt funktionshinder som beror på att hjärnan bearbetar sinnesintryck/information på ett annorlunda sätt. Barn med autism har svårigheter med socialt samspel, kommunikation (mimik, kroppsspråk, ömsesidighet), språk och föreställningsförmåga. De har ofta stereotypa beteenden och specialintressen. Det är vanligt att barnen är ovanligt känsliga för sinnesintryck som ljud, lukt, smak, beröring (alternativt okänsliga för vissa sinnesintryck).

Ett autistiskt barn visar som regel inte intresse för andra barn eller vuxna på ett förväntat sätt och kan också ha svårt att förstå andras reaktioner. Symtomdebuten sker ofta före 3 års ålder.

Man kan misstänka autism när man märker avvikelser i kommunikation och lekbeteende. Barn med autism kan även ha andra överlappande funktionshinder såsom intellektuell funktionsnedsättning och motoriska svårigheter. Genom tidiga insatser kan man utveckla och underlätta förmågan till socialt samspel och kommunikation hos barn med autism.

Intellektuell funktionsnedsättning

Intellektuell funktionsnedsättning förekommer hos cirka en procent av befolkningen. Svår intellektuell funktionsnedsättning upptäcks vanligen tidigt på grund av påtaglig generell (motorisk och kommunikativ/språklig) försening i barnets utveckling. Lindrig intellektuell funktionsnedsättning är däremot svårare att upptäcka. På fyraårsbesöket brukar barn med lindrig intellektuell funktionsnedsättning ha svårigheter att klara av uppgifter som kräver kognitiv tankemässig förmåga, till exempel att rita huvudfoting.

Vid svårigheter med sådana uppgifter rekommenderas vidare bedömning av barnläkare och psykolog. Barn med lindrig intellektuell funktionsnedsättning har ofta en försenad språkutveckling och kan ha svårt att klara syn- och hörselprövning på grund av svårigheter med att förstå instruktioner.

Attention Deficit Hyperactivity Disorder, ADHD

ADHD förekommer hos cirka 3–5 procent av befolkningen. ADHD innebär att barnet har svårigheter att reglera koncentration, uppmärksamhet, aktivitetsnivå och impulsivitet. För de minsta barnen är hyperaktivitet och impulsivitet oftast det tydligaste tecknet. Svårigheterna kan visa sig när barnet förväntas sitta still i samling eller då barnet rastlöst hoppar från aktivitet till aktivitet. Det är också vanligt att barnen har svårigheter att reglera sina känslor och blir intensivt arga eller ledsna.

Barn med ADHD fungerar ofta ojämnt, med bra dagar omväxlande med dåliga dagar. Svårigheter med impulskontrollen kan leda till att barnet utsätter sig för faror. Eftersom alla barns aktivitetsnivå varierar är det svårt att uttala sig diagnosen ADHD i 2–3 års åldern. Hos barn med uttalade besvär kan det vara möjligt att ställa diagnosen före skolstart.

Hur sker bedömningarna?

Bedömningen av utvecklingen bygger på en strukturerad undersökning av barnet. Det är viktigt att skapa god kontakt med barnet och att studera spontanmotoriken. Vid undersökningarna vid nyckelåldrar finns moment för att bedöma om kontakt, kommunikation, kognitiv förmåga, fin- och grovmotorisk funktion är på åldersadekvat nivå. Barnet utför de standardiserade aktiviteterna samtidigt som undersökaren bedömer hur de utförs.

Vid bedömning av motorik, koordination, muskelkraft, muskelspänning, balans, muskeltonus och reflexer ska barnet vara naket eller endast ifört underbyxor. Vid övriga testsituationer kan barnet vara påklätt. Bedömningen blir bäst om barnet inte är hungrigt, trött eller oroligt. Det brukar vara bra att be föräldrarna att inte ingripa eller försöka hjälpa barnet vid testningen.

Många av barnen som uppvisar någon försening eller avvikelse vid BVC-kontroller behöver följas upp flera gånger innan barnet eventuellt skickas vidare för fortsatt utredning. Ibland är svårigheterna kopplade till exempel en infektion och tydligt övergående så ingen vidare utredning behövs. De barn som förlorar färdigheter och slutar kunna sådant de tidigare gjort, till exempel jollra eller krypa, ska remitteras skyndsamt till barnläkare/neuropediatriker.

Utvecklingsbedömningarna vid åldrarna 1 månad, 6 månader 10 månader görs av BVC-läkare och BHV-sjuksköterska i team. Övriga utvecklingsbedömningar vid 2 månader, 18 månader, 3 år och 4 år görs av BHV-sjuksköterska.

Föräldrarnas uppfattning

Föräldrarna är de som känner barnet allra bäst och som i första hand märker om barnets utveckling stannar av eller avviker. Följ upp undersökningarna med att fråga föräldrarna om deras uppfattning. Utgångspunkten bör vara att föräldrarna har störst kunskap om barnets vardagliga färdigheter. Näst efter föräldrarna är det förskolepedagogerna som brukar ha störst kunskap.

För tidigt födda barn

Om barnet är för tidigt fött bör man göra bedömningen av psykomotorisk utveckling vid korrigerad ålder och inte vid kronologisk ålder. Under första året korrigeras fullt ut för för tidig födsel. Inte sällan behöver man beakta barnets för tidiga födsel under hela förskoletiden.

När krävs ytterligare undersökningar?

För att avgöra om ett utfall bör föranleda ytterligare åtgärder är det väsentligt att man gör en helhetsbedömning, det vill säga en bedömning av barnets sammantagna färdigheter och förmågor enligt vad som kommit fram vid samtal med föräldrarna och vid observation av samspel/kommunikation, känslighet för sinnesintryck, språk, finmotorik, grovmotorik och lekbeteende. Att försäkra sig om att barnet har normal syn och hörsel är grundläggande i samband med bedömning av eventuellt försenad eller avvikande utveckling.

En enstaka avvikelse hos ett för övrigt normalutvecklat barn har ofta ingen betydelse. Om ett barn har flera avvikelser som sammantagna inger misstanke om att barnet kan ha svårigheter som behöver utredas vidare, är grundregeln att barnet bedöms vid flera tillfällen och att barnet diskuteras i team för ett tvärprofessionellt ställningstagande till behovet av utredning. Nyckelpersoner i BVC-teamet är BHV-sjuksköterska, BVC-läkare och barnläkarkonsult på BVC. Psykolog och logoped kan behöva kopplas in vid behov.

När sker bedömningarna?

Bedömning av utvecklingen sker vid åldrarna:

• 1 månad (+/- en vecka)
  
• 2 månader, 6 månader, 10 månader (+/- två veckor)
  
• 18 månader (+/- en månad)
  
• 3 år (+/- två månader)
  
• 4 år (+/- två månader)
  

Föräldrastöd

Barn med funktionsnedsättningar och deras familjer kan behöva ett särskilt anpassat bemötande på BVC. Socialstyrelsen har tagit fram ett kunskapsstöd till barnhälsovården om att möta föräldrar till barn med funktionsnedsättning

• Att möta föräldrar till barn med funktionsnedsättning Länk till annan webbplats. (Socialstyrelsen)

Läs mer

1. Samverkansrutin vid remittering och utredning av barn med misstänkt ADHD, autismspektrumtillstånd och intellektuell funktionsnedsättning pdf, 523.8 kB, öppnas i nytt fönster.
   För vårdgivare i Region Stockholm som utreder och behandlar barn med misstänkt ADHD, autismspektrumtillstånd och utvecklingsstörning.
   
2. Rikshandboken Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
   Barnets utveckling