Urinvägsinfektion

Bakgrund

Prevalensen för asymtomatisk bakteriuri (ABU) är 1–2 % och för afebril urinvägsinfektion (UVI eller cystit) 1–4 % hos kvinnor och är oförändrat under graviditeten.

Urinvägarna vidgas under graviditeten med långsammare urinpassage, vilket anses ge högre risk för uppåtstigande infektion, som ger feber och allmänpåverkan.

Symtomen på UVI under graviditet kan ibland vara svårtolkade då till exempel täta trängningar och låga buksmärtor är vanligt förekommande under graviditeten.

Obehandlad ABU och UVI ökar risken för en uppåtstigande infektion vilket i sin tur ger ökad risk för prematurförlossning och urosepsis.

Indikationer för screening med urinodling i tidig graviditet

• Tidigare pyelonefrit (febril UVI)
  
• UVI under senaste året – vid fler episoder ytterligare en odling i andra trimestern
  
• Kronisk njursjukdom
  
• Diabetes (inklusive graviditetsdiabetes)
  
• Omskurna kvinnor

Handläggning vid utredning

• Gravida med asymtomatisk bakteriuri (ABU) ska alltid behandlas
  
• ABU ska behandlas vid fynd av samma bakterieart i en koncentration av > 100,000/ml
  
• Vid symtom hos den gravida kvinnan bör man överväga att behandla även vid lägre koncentration av bakterier i urinen
  
• Det enda undantaget som inte behöver behandlas vid ABU är positiv odling med grupp B streptokocker (GBS), då uppåtstigande infektion är ovanlig och falskt positivt prov vanligt p.g.a. kontamination från slidan. Vid symtom ska även GBS med signifikant mängd i urinen behandlas.
  
• Positiv odling med GBS under graviditet ska alltid ges i samband med förlossning, oavsett bakteriekoncentration v.g. se riktlinje för GBS infektion.
  
• Urinodling bör tas generöst vid symtom som sveda vid miktion, sammandragningar, värk över blåsan, flanksmärta mm.