Alkoholberoende

Missbruk (skadligt bruk) och beroende av alkohol kan orsaka omfattande negativa fysiska, psykiska och sociala konsekvenser för individen.

Vård och remiss

Primärvårdens roll är att

  • Förebygga och tidigt upptäcka alkoholriskbruk, alkoholproblem samt behandla somatiska komplikationer vid behov
  • Ge samtalsstöd med fokus på alkoholvanor, stöd till alkoholfrihet
  • Erbjuda medicinsk utredning, rådgivning och farmakologisk behandling (akamprosat, naltrexon, disulfiram, nalmefen) av alkoholberoende utan komplicerande faktorer (1).

Remiss till beroendeklinik

  • Abstinens med risk för komplikationer (t ex tidigare krampanfall, delirium tremens)
  • Blandmissbruk
  • Samtidig psykisk sjukdom som kräver samordnad vård
  • Grav personlighetsstörning
  • Grav social instabilitet (t ex bostadslöshet, kriminalitet)
  • Hotande eller utagerande beteende
  • Graviditet
  • Upprepade misslyckade försök att begränsa eller att kontrollera alkoholbruk i öppen vård
  • Patient <20 år (till Maria Ungdom)
  • Rådgivning via akutmottagning 24 timmar om dygnet.

Socialtjänstens roll är att

  • Sörja för att personen med missbruk får den hjälp som behövs för att komma ifrån missbruket
  • Genomföra en kvalificerad utredning och bedömning av vårdbehov samt planera och genomföra insatser, både i frivilliga former (SoL) och med stöd av tvångsvård (LVM)
  • Ge stöd till barn och närstående.

Symtom och kriterier

Utveckling av alkoholberoende

Utveckling av alkoholberoende

Stegen mellan stadierna är flytande.

Sporadiskt berusningsdrickande

En total konsumtion per vecka som överstiger 5 glas för man respektive 4 glas för kvinna vid ett och samma tillfälle.

Riskbruk

Alkoholkonsumtion som signifikant ökar risken för somatiska och psykiska skador samt beroende, utan att några symtom eller tecken behöver föreligga.

Riskbruk definieras som en genomsnittlig veckokonsumtion om minst 14 standardglas för män och 9 glas för kvinnor (1 standardglas motsvarar:
15 cl bordsvin = 33 cl, starköl = 8 cl, dessertvin = knappt 4 cl sprit).

Alkohol är en dosberoende, reversibel riskfaktor för flera olika typer av cancer (inklusive lever, munhåla, esofagus, larynx, bröst och tjocktarm). Även måttligt alkoholintag
(>1 standardglas/dag) har carcinogena effekter.

Skadligt bruk

Upprepad användning av alkohol (utan att beroendekriterier är uppfyllda) som lett till att man fått upprepade negativa sociala, rättsliga, fysiska eller psykiska effekter, konsekvenser, eller utsatt sig för risker.

En grupp beteendemässiga, kognitiva och fysiologiska fenomen som utvecklas efter återkommande substansanvändning och som i typiska fall innefattar en stark längtan efter droger, svårigheter att kontrollera intaget, fortsatt användning trots skadliga effekter, prioritering av substansanvändning högre än andra aktiviteter och förpliktelser, ökad tolerans och ibland ett fysiskt abstinenstillstånd.

Beroendesyndromet kan gälla en specifik psykoaktiv substans (som exempelvis tobak, alkohol eller diazepam), en klass av substanser (som exempelvis opioida droger) eller flera farmakologiskt psykoaktiva substanser.

Tre eller fler av följande kriterier måste ha förekommit samtidigt under en tid på minst en månad eller, om kortare tid än en månad, ska manifestationerna ha förekommit tillsammans och återkommande under en 12-månadersperiod:

  • En stark önskan eller en känsla av tvång att ta substansen
  • Försämrad kapacitet att kontrollera intaget av substansen när det gäller att börja, avsluta eller att kontrollera intagna mängder. Detta kan visa sig som att substansen brukas i större kvantiteter eller under längre tid än vad som var tänkt, eller som ett eller flera misslyckade försök eller en ständig önskan att minska eller kontrollera bruket
  • Ett fysiologiskt abstinenstillstånd utvecklas när substansbruket minskas eller avbryts. Detta visar sig som ett, för substansen, karakteristiskt abstinenssyndrom eller som bruk av samma (eller närbesläktade) substanser för att minska eller undvika abstinenssymtom
  • Bevis för toleransutveckling så att doserna måste ökas i betydande grad för att uppnå intoxikation eller önskad effekt eller att samma dos av substansen ger en avsevärt mindre effekt
  • Upptagenhet med att bruka substansen, som manifesterar sig genom att andra alternativa, betydelsefulla glädjeämnen eller intressen ges upp eller minskar i omfattning till förmån för substansbruket; eller att en stor del av tiden åtgår till att få tag på substansen, inta substansen, eller återhämta sig från dess effekter
  • Fortsatt bruk av substansen trots klara bevis för skadliga konsekvenser, vilket tar sig uttryck i fortsatt bruk trots att individen är medveten eller kan förväntas vara medveten om skadans natur och omfattning.

Epidemiologi

Konsumtionen är inte jämnt fördelad i befolkningen. Som tumregel kan man säga att den tiondel av befolkningen som dricker mest står för ungefär hälften av den totala alkoholkonsumtionen. Män dricker mer än dubbelt så mycket som kvinnor, och konsumtionen är förhöjd i storstadsregioner. Unga vuxna berusningsdricker mer än äldre, men alkoholkonsumtionen har sjunkit betydligt bland tonåringar under 2000-talet. I ett längre tidsperspektiv är dagens skillnader mellan kön och åldersgrupper dock mindre än för till exempel tjugo år sedan (2).

Riskbruk

  • 10-15 procent av män och 5-10 procent av kvinnor, minskar med åldern
  • Alkoholberoende
  • 6 procent av män och 2 procent av kvinnor
  • Omkring 2 000 personer dör årligen i Sverige till följd av alkohol. För hög konsumtion av alkohol kan leda till ett stort antal olika sjukdomar och andra problem.

Riskfaktorer

  • Ärftlighet
  • Kulturella och sociala skillnader (t.ex. med avseende på alkoholvanor, attityder till alkohol)
  • Könsaspekter (män dricker mer än kvinnor, men ökad risk för kvinnor på grund av lägre kroppsvikt och distributionsvolym)
  • Tidig alkoholdebut
  • Tidig nikotindebut
  • Psykiska sjukdomar
  • Personlighetsstörning
  • Ensamstående (äktenskap/samlevnad med person som inte har alkoholproblem är en skyddsfaktor) (3).

Differentialdiagnos

  • Skilj mellan lågriskkonsumtion, riskbruk, skadligt bruk och beroende genom screening, provtagning och strukturerad anamnes
  • Substansbruk utöver alkohol (alltid urinprov vid misstanke)
  • Psykisk sjukdom.

Samsjuklighet

Samsjuklighet är vanligt hos individer med alkoholöverkonsumtion eller beroende av alkohol. Både somatiska och psykiska tillstånd förekommer vilket leder till sämre hälsa och allvarligare sjukdomsförlopp. Vid samsjuklighet bör de olika tillstånden behandlas samtidigt, antingen parallellt eller integrerat.

Utöver det kan individen drabbas negativt socialt, till exempel genom ekonomiska problem, hemlöshet, problem på arbetsplatsen eller i relation till familj, barn och närstående.

Det finns flera typer av somatiska tillstånd som kan ha ett samband med ett förhöjt intag av alkohol, till exempel:

  • hjärt- och kärlsjukdomar
  • högt blodtryck
  • hudsjukdomar
  • sömnstörning
  • cancer
  • leversjukdomar
  • sjukdomar i
  • mag- tarmkanalen
  • bukspottkörteln
  • muskler, leder och skelett.

Psykiatrisk samsjuklighet är vanligt vid missbruk (skadligt bruk) och beroende.

De vanligaste tillstånden är:

Referens Nationellt vård och insatsprogram - Missbruk och beroende / Alkohol Länk till annan webbplats.

Utredning

Biokemiska markörer

  • Etanol i utandningsluft alternativt B-etanol
  • S-CDT (Kolhydratfattigt transferrin): Ökar först efter flera veckors tungt intensivkonsumtion.
    60 g etanol (motsvarar en flaska vin) per dag under några veckor ger förhöjda värden i
    50 procent av fallen. Bland dem som dricker minst 100 g/dygn har CDT en sensitivitet på mer än 90 procent. Individuella förändringar i mätvärdet kan dock noteras vid lägre alkoholintag. Korrelationen mellan alkoholintag och CDT är måttlig. Vid alkoholabstinens halveras CDT på
    1-2 veckor. Falskt högt värde kan förekomma hos patienter med svår levercellskada.
  • B-PEth (Fosfatidyletanol): Det krävs minst en veckas regelbunden hög alkoholkonsumtion. Halveringstiden är ca 4 dygn. Testet avspeglar de senaste cirka 4 veckornas konsumtion. Värden under 0,05 µmol/L tyder på inget eller endast sporadiskt alkoholintag; värden över 0,20µmol/L kan tyda på ett högt och regelbundet intag. Sambandet mellan alkoholintag och PEth-värde är dock inte helt fastställt, vilket gör det svårt att skilja på olika konsumtionsnivåer.
  • U-EtG (Etylglukuronid) och U-EtS (Etylsulfat): Upptäcker alkoholkonsumtion även sedan etanolen försvunnit ur kroppen. Halveringstiden är 2-3 timmar. Även mycket små intag (t ex lättöl) kan påvisas åtskilliga timmar efteråt och större intag upp till 2–3 dygn.
  • S-GT, S-ASAT, S-ALAT, B-MCV: ASAT är typiskt högre än ALAT vid alkoholmissbruk. ASAT/ALAT kvoten är >1, några dagar till en vecka efter avslutat alkoholintag. Halveringstiden för ASAT är ett dygn och halveringstiden för ALAT är 2-3 dygn så efter en veckas nykterhet blir ofta kvoten
    <1. Relativt ospecifika markörer, men kan ge viss information.

Riskbedömning

  • Suicidriskbedömning
  • Gör vid behov en våldsriskbedömning
  • Bedömning om det finns eventuell bakomliggande psykisk sjukdom, se Samsjuklighet
  • Bedömning kring eventuella somatiska tillstånd som riskerar att allvarligt förvärras av alkoholöverkonsumtion.

Behandling och insatser

Behandlingen utgår från ett helhetsperspektiv och kan innefatta en kombination av psykosociala insatser och läkemedelsbehandling som ofta kräver ett samarbete mellan flera olika aktörer. Där flera aktörer finns kring patienten ska en samordnad individuell plan göras (SIP Länk till annan webbplats.).

Behandlingsmålet bestäms av patienten i samråd med vårdpersonal och bör innefatta att begränsa den skadliga alkoholkonsumtionen, både mängd och frekvens, samt förhindra akuta och långsiktiga komplikationer. Målet för behandlingen måste vara individuellt och bygga på patientens motivation.

  • Motiverande samtal (MI): Ökar motivationen hos patienten att förändra sina alkoholvanor
  • Community Reinforcement Approach (CRA): Behandlingen baseras på Kognitiv beteendeterapi (KBT) och MI. För att stödja patienten i rehabiliteringsprocessen används positiva förstärkare inom patientens alla livsområden - det sociala, fritiden, familjen och arbetslivet.
  • 12-stegs program: Behandlingen bygger på AA:s steg och utgår från att beroendet är en sjukdom. Individen behöver därför inte lasta sig själv för sitt drickande men är ansvarig för sitt tillfrisknande.
  • Återfallsprevention: Behandlingen utgår från KBT och syftar till att öka patientens färdigheter att lära sig hantera risksituationer och sug.

Dessa metoder har evidensbaserad effekt men kräver specifik utbildning.

Valet av preparat beror i viss mån på syftet med behandlingen – helnykterhet eller icke riskfylld konsumtion. Samtliga tre preparat har en låg kostnad per effekt.

Prioritet 1

Disulfiram Länk till annan webbplats.

  • Utlöser illamående och obehag vil alkoholkonsumtion. Effekten är bäst om läkemedlet ges under överinseende av vårdpersonal/närstående. Ökar antalet alkoholfria dagar och förlänger tiden till återfall.
  • Behandling med Antabus ska individualiseras. Startdos: 200-400 mg 2-3 gånger per vecka. Underhållsdos: 600-800 mg 2 gånger per vecka alternativt 100-200 mg dagligen.
  • Vissa patienter kan kräva högre doser eller ökad doseringsfrekvens för att nå alkoholfrihet. Dosen administreras på morgonen men om Antabus orsakar trötthet kan dosering till kvällen vara att föredra.
  • Inför behandlingsstart ska man kontrollera koagulationsprov (PK/INR), transaminaser och alkaliska fosfataser (se FASS). Antabus kan i sällsynta fall orsaka akut leverskada kopplat till immunologisk reaktion. Patienten informeras om att söka vård vid ikterustecken.
  • Behandlingen följs upp med ASAT, ALAT varannan vecka under de första tre månaderna och avbryts vid tydliga ökningar av serumtransaminaser, i synnerhet om värdena skulle överstiga
    3 gånger den övre gränsen för normalvärdet. Därefter var 3:e till 6:e månad.
  • OBS! Får ej ges vid alkoholpåverkan!
  • Depåmedicinering med inopererad disulfiramkapslar saknar effekt enligt vetenskapliga studier.
  • Kontraindikationer: Inkompenserade hjärtsjukdomar, manifesta psykoser, allvarlig organisk hjärnskada, betydande kognitiv svikt, patienter som fortsätter att bruka alkohol parallellt med behandlingen bör avsluta medicineringen, tidigare allvarlig leverpåverkan vid behandling med disulfiram, icke-kompenserad leversvikt. Kontraindikationer mot läkemedelsbehandlingen vägs mot risken för fortsatt skadligt bruk av alkohol.

Akamprosat Länk till annan webbplats.

  • Blockerar glutamatreceptorer i hjärnans belöningssystem. Minskar suget efter alkohol och kan därför öka antalet alkoholfria dagar och minska risken för återfall.
  • Dosering: T. Campral 333 mg, 2+ 2+2 (alternativt 3+0+3). Vid kroppsvikt < 60 kg T. Campral 2+1+1. Följs regelbundet upp med kreatinin i blod. Medlet kan kombineras med disulfiram eller naltrexon.
  • Kontraindikation: Nedsatt njurfunktion.

Naltrexon Länk till annan webbplats.

  • Blockerar opioidreceptor i hjärnans belöningssystem. Minskar de subjektiva positiva effekterna av alkohol, till exempel euforikänslan och gör det lättare att sluta dricka tidigt om man får ett återfall.
  • Dosering: T. Naltrexon Vitaflo 50 mg, 1x1. En halv tablett dagligen första veckan kan prövas för att minska initiala gastrointestinala biverkningar. Medlet kan kombineras med akamprosat eller disulfiram.
  • Kontraindikationer: Opioidberoende, samtidig behandling med opioidagonister (t.ex. morfin, kodein), nedsatt njur- och leverfunktion.

Akamprosat Länk till annan webbplats. och Naltrexon Länk till annan webbplats.

Kombinationsbehandling som ger en ökad effekt för att nå en minskad alkoholkonsumtion än preparaten var för sig.

Prioritet 4

Nalmefen Länk till annan webbplats.

  • Reduktion av alkoholkonsumtion hos vuxna med alkoholberoende med hög risknivå utan fysisk abstinensnivå och som inte kräver omedelbar avgiftning.
  • Dosering: Selincro 18 mg, 1 tablett vid behov varje dag som patienten upplever risk att dricka alkohol. Tas 1-2 timmar före den förväntade tidpunkten för alkoholintag. Farmakokinetiska data efter oral administrering av nalmefen till patienter med svårt nedsatt leverfunktion finns inte tillgängliga varför leverfunktionsprover i sådana fall bör följas upp utöver sedvanliga alkoholmarkörer. Försiktighet iakttas vid förskrivning av nalmefen till patienter med lindrigt eller måttligt nedsatt lever- eller njurfunktion, till exempel genom mer frekvent monitorering.
  • Kontraindikationer: Opioidberoende, samtidig behandling med opioider, opioidabstinens, kraftigt nedsatt lever- och/eller njurfunktion.

Läkemedelsbehandling förstärks som regel av samtida psykosociala insatser.

Prioritet 7

Baklofen Länk till annan webbplats. och topiramat Länk till annan webbplats. Är godkända för annan indikation men har visat goda resultat avseende alkoholkonsumtion och nyktra perioder. Otillräckligt utvärderade.

  • Barn: Alla yrkesgrupper har enligt 14 kap. 1 § Socialtjänstlagen skyldighet att rapportera till de lokala socialkontoren om de misstänker att barn till missbrukare far illa. OBS! Dokumenteras i journalen! Läs mer på Socialstyrelsen Länk till annan webbplats..
  • Körkort: Legitimerad läkare är skyldig att anmäla enligt Körkortslagen (1998:488) 10 kap. 2§, Taxitrafiklag (2012:211) 3 kap 5§) om medicinsk olämplighet att inneha körkort, körkortstillstånd, traktorkort eller taxiförarlegitimation föreligger hos en körkortsinnehavare. Patienten ska underrättas innan anmälan görs. En anmälan behöver dock inte göras om läkaren kan anta att patienten kommer att följa läkarens tillsägelse att inte köra körkortspliktigt fordon, se körkortsportalen där blanketten ”Läkares anmälan” TSTRK1009 Länk till annan webbplats. återfinns.
  • Vapen: Läkaren skall omedelbart anmäla enligt 6 kap 6§ vapenlagen (1996:67) till polismyndigheten om en patient bedöms av medicinska skäl olämplig att inneha skjutvapen. Patienten underrättas enligt SOFS 2008:21.

Uppföljning

Systematisk uppföljning görs med enskilda individer för att följa upp hur det går för dem och se till så att de får rätt insatser och/eller behandling.

En systematisk uppföljning på individnivå innebär att:

  • följa upp insatser och behandlingar för enskilda individer
  • mäta om målen har uppnåtts
  • analysera resultatet
  • eventuellt anpassa insatserna eller välja andra behandlingar utifrån resultatet av analysen.

Kontinuerlig uppföljning ska göras enligt vårdplan Länk till annan webbplats., genomförandeplan Länk till annan webbplats. eller motsvarande.

Om individen har behov av samordning mellan flera insatser bör uppföljning göras genom en Samordnad individuell plan, SIP Länk till annan webbplats..

Referens Nationellt vård och insatsprogram - Missbruk och beroende / Alkohol Länk till annan webbplats.

Komplikationer

Dödsfall

  • suicid - upp till 40 procent av patienter med alkoholberoende försöker ta sitt liv vid något tillfälle, och cirka 7 procent dör i självmord
  • intoxikation, alkohol enbart eller tillsammans med andra substanser.

Trauma

  • sårskador, frakturer
  • subduralhematom (OBS! Kan missas - patienten kan ha minneslucka för det utlösande traumat)
  • tryckskador när patienten länge legat berusad
  • nedsatt koagulationsförmåga vid leverskada.

Neurologi

  • epileptiska anfall
  • cerebellär påverkan (balansrubbning, bredspårig gång, ataxi, apraxi)
  • cerebral påverkan (minne, koncentration, affektlabilitet, affektinkontinens, social kompetens, apraxi)
  • perifer neuropati
  • Wernicke - Korsakoffs syndrom (tiaminbrist - B1).

Metabola förändringar

  • hormonrubbningar
  • hyperuricemi
  • hypertriglyceridemi
  • infertilitet.

Leverskada

  • fettlever
  • leverinflammation
  • levercirros.

Bukspottkörtelinflammation

  • akut pankreatit
  • kronisk pankreatit.

Psykiska

  • depression
  • sömnstörning
  • vanföreställningar, hallucinationer
  • ångest
  • alkoholdemens
  • ökad våldsrisk (5-8).

Hjärta-kärl

  • kardiomyopati
  • hjärtsvikt
  • förmaksflimmer, takykardi
  • hypertoni
  • esophagusvaricer
  • stroke (blödning/infarkt)
  • erektil dysfunktion.

Fosterskada

  • FAS = Fetalt Alkoholsyndrom, fosterskada som kan ge svåra funktionshinder.

Juridik

Tvångsvård av personer med alkoholberoende regleras av Lag om vård av missbrukare i vissa fall, LVM (1988:870) Länk till annan webbplats. och samt av Lag om psykiatrisk tvångsvård, LPT (1991:1128) Länk till annan webbplats.

  • LVM är en lag som reglerar möjligheten att under vissa förutsättningar vårda en vuxen missbrukare mot dennes vilja.
  • Tvångsvårdens syfte är att motivera missbrukaren att frivilligt medverka i fortsatt behandling och stöd för att komma ifrån sitt missbruk.
  • För tvångsvård krävs att missbrukaren är i behov av vård, att vårdbehovet inte kan tillgodoses på frivillig väg, att personen ifråga utsätter sin psykiska och fysiska hälsa för allvarlig fara, att denne är på väg att förstöra sitt liv och befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.
  • Det uttalade syftet med LVM är att skapa förutsättningar för vård i en alkoholfri miljö där motivationsarbete kan bedrivas med sikte på fortsatt frivillig behandling och lagen är endast tänkt att användas i akuta situationer och med stor restriktivitet.
  • LPT kan bli aktuell i samband med akut alkoholpåverkan, om kriterierna för tvångsvård i enlighet med denna lag är uppfyllda.
  • Det är ett vanligt missförstånd att LPT inte skulle vara tillämpligt då patienten är alkoholpåverkad.
  • Bakgrunden till att LPT kan användas vid alkoholpåverkan och abstinens i vissa fall finns i Regeringens proposition 1990/90:58 om psykiatrisk tvångsvård, Länk till annan webbplats. se även Lag om psykiatrisk tvångsvård, LPT Länk till annan webbplats.. Länk till annan webbplats. Läkare har skyldighet att genast anmäla till kommunens socialtjänst om de får kännedom om att en person med missbruksproblem kan vara i behov av vård enligt LVM Länk till annan webbplats.. Läkare har även skyldighet att anmäla till socialtjänsten om det finns behov av omedelbart omhändertagande enligt LVM.
  • Socialtjänsten utreder om det finns behov av vård enligt LVM Länk till annan webbplats. och ansöker hos förvaltningsrätten som fattar beslut om sådan vård. Vård enligt LVM kan ges under högst sex månader.

Kvalitetsindikatorer

Indikatorerna är mått som avser att spegla god vård och omsorg. Med god vård och omsorg menas att vården ska vara kunskapsbaserad, säker, individanpassad, effektiv och jämlik samt tillgänglig.

Indikatorerna ska

  • användas i uppföljningen av vårdens och omsorgens utveckling av processer, resultat och kostnader över tid
  • ligga till grund för jämförelser av vårdens och omsorgens processer, resultat och kostnader över tid
  • initiera förbättringar av vårdens och omsorgens kvalitet och effektivitet.

Indikatorerna kan användas på både lokal, regional och nationell nivå, men även för internationella jämförelser.

Genomförande

Socialstyrelsen har tagit fram 24 indikatorer i Nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende (se Material). Indikatorerna följer upp hur riktlinjerna tillämpas i verksamheter i primärvården, den specialiserade hälso- och sjukvården (öppen eller sluten vård) och i socialtjänsten.

Vård- och insatsprogrammet för missbruk och beroende fokuserar på tolv indikatorer som kan innebära förbättrad hälsa och livskvalitet för individen. Data för indikatorerna kan bland annat tas ut från kvalitetsregistret Bättre Beroendevård och journalsystem Länk till annan webbplats..

De elva utvalda indikatorerna för vård- och insatsprogrammet

Syfte: Minskat bruk av alkohol

Teknisk beskrivning
Täljare: Alla som minskat vid uppföljning.
Nämnare: Alla med F10 diagnos vid nybesök som genomför uppföljning.
Riktning: Ökad nivå eftersträvas.
Datakälla: Bättre Beroendevård

Syfte: Ökad följsamhet till Nationella riktlinjer

Teknisk beskrivning
Täljare: Antal patienter enligt nämnarens beskrivning som behandlats med återfallsförebyggande läkemedel.
Nämnare: Antal patienter i Bättre Beroendevård som registrerats med alkoholdiagnos i öppenvård under mätperioden.
Riktning: Ökad nivå eftersträvas.
Datakälla: Bättre Beroendevård

Syfte: Att individer med LARO-behandling tillfrisknar

Teknisk beskrivning
Täljare: Antal Laro-patienter med diagnosen remission.
Nämnare: Alla Laro-patienter.
Riktning: Ökad nivå eftersträvas.
Datakälla: Bättre Beroendevård

Kommentar: Diagnosen remission bör kunna väljas på individer som uppfyller dessa kriterier. Socialstyrelsen behöver ändra i vilka diagnoser som kan sättas. Dialog pågår.

Syfte: Förbättrad hälsa

Teknisk beskrivning
Täljare: Alla individer med uppföljning som har ökat sin hälsa.
Nämnare: Alla individer med nybesök i öppenvård som kommer på uppföljning.
Riktning: Ökad nivå eftersträvas.
Datakälla: Bättre Beroendevård

Kommentar: Går att genomföra teoretiskt men praktiskt försvinner många patienter innan uppföljning.

Syfte: Förbättrad livskvalitet

Teknisk beskrivning
Täljare: Antal individer enligt nämnarens beskrivning som haft en huvudsaklig sysselsättning under de senaste 12 månaderna.
Nämnare: Antal individer som registrerats i Bättre Beroendevård under mätperioden.
Riktning: Ökad nivå eftersträvas.
Datakälla: Bättre Beroendevård

Syfte: Beakta minderårigas behov

Teknisk beskrivning
Täljare: Antal individer enligt nämnarens beskrivning som fått svara på frågan om det finns berörda minderåriga barn.
Nämnare: Antal individer som registrerats i Bättre Beroendevård som nyregistrering eller i slutenvård under mätperioden.
Riktning: Ökad nivå eftersträvas.
Datakälla: Bättre Beroendevård

Syfte: Förbättrad hälsa

Teknisk beskrivning
Täljare: Alla rökare som får behandling.
Nämnare: Alla rökare.
Riktning: Ökad nivå eftersträvas.
Datakälla: Bättre Beroendevård

Syfte: Ökad hälsa

Teknisk beskrivning
Täljare: Antal individer enligt nämnarens beskrivning som har en aktuell vårdplan.
Nämnare: Antal nyregistrerade individer i Bättre Beroendevård under mätperioden.
Riktning: Ökad nivå eftersträvas.
Datakälla: Bättre Beroendevård

Syfte: Minska skillnad jämfört med totalpopulationen

Teknisk beskrivning
Täljare: Antal individer enligt nämnarens beskrivning som är vid liv 1 år efter registrering.
Nämnare: Antal individer i Bättre Beroendevård som registrerats i öppen- eller slutenvård under mätperioden.
Riktning: Minska skillnad jämfört med totalpopulationen eftersträvas.
Datakälla: Bättre Beroendevård

Syfte: Minska allvarliga komplikationer

Teknisk beskrivning
Täljare: Antal individer enligt nämnarens beskrivning som utvecklat delirium tremens under vårdtiden.
Nämnare: Antal individer i Bättre Beroendevård som registrerats med alkoholdiagnos i slutenvård under mätperioden.
Riktning: Minskad nivå eftersträvas.
Datakälla: Bättre Beroendevård

Syfte: Minskad hemlöshet

Teknisk beskrivning
Täljare: Antal individer enligt nämnarens beskrivning som har bostad (egen bostad/inneboende/HVB-hem).
Nämnare: Antal individer som registrerats i Bättre Beroendevård under mätperioden.
Riktning: Ökad nivå eftersträvas.
Datakälla: Bättre Beroendevård

Sjukskrivning

Att beakta vid sjukskrivning

  • Vid alkoholberoende med abstinenssymtom efter en alkoholperiod kan arbetsförmågan vara nedsatt, beroende på periodens längd och konsumtionsnivå. Läkarutlåtande för förebyggande behandling utfärdas om behandlingen i sig hindrar närvaro på arbetsplatsen, exempelvis behandlingshem eller intensiv öppenvårdsbehandling.
  • Vid beroende ska patienten endast sjukskrivas vid samtidig behandling. Det ska upprättas en gemensam utformad behandlingsplan med föreskrifter om nykterhet, återkommande kontroller av nykterheten samt uppföljning och ställningstagande till vad som sker om föreskrifterna inte upprätthålls. Sjukskrivning utan aktiv behandling är skadligt och försämrar förloppet.
  • Läkarintyg kan utfärdas i efterhand då patienten följt överenskommen behandlingsplan. Skälet till att sjukskrivningen administreras retroaktivt bör tydligt framgå i det medicinska underlaget. Där ska även framgå att behandling pågår. Föreskrifter om att undvika alkohol som belastande faktor och om behandlingsinnehåll ökar tydligheten.
  • Vid samsjuklighet ska behandling ske parallellt men funktionen bedömas utifrån respektive tillstånd
  • Sjukskrivning ska endast ske på vårdcentral eller annan vårdenhet som uppfyller relevanta krav på uppföljning av alkohol- och drogfrihet samt övrig rehabilitering.
  • För ytterligare information var god se Försäkringsmedicinskt beslutsstöd, Socialstyrelsen Länk till annan webbplats.

Omvårdnad

Omvårdnaden är en process som initieras av sjuksköterskan genom att sätta omvårdnadsdiagnoser och komma överens om omvårdnadsåtgärder i samverkan med patienten och eventuellt närstående. Arbetssättet främjar delaktighet och patientsäkerhet eftersom vårdplanen formuleras tillsammans med patienten. Omvårdnaden skapas i sin helhet genom det individuella och relationsskapande mötet med patienten.

Läs mer i kapitel Omvårdnad

  1. Edelman EJ, Fiellin DA. In the Clinic. Alcohol Use. Annals of internal medicine. 2016 Jan 5;164(1):ITC1-16. PubMed PMID: 26747315. Pubmed Central PMCID: 4753068.
  2. CAN. Drogutvecklingen i Sverige. 2016; www.can.se
  3. Kendler KS, Lonn SL, Salvatore J, Sundquist J, Sundquist K. Effect of Marriage on Risk for Onset of Alcohol Use Disorder: A Longitudinal and Co-Relative Analysis in a Swedish National Sample. The American journal of psychiatry. 2016 May 16:appiajp201615111373. PubMed PMID: 27180900.
  4. Scoccianti C, Cecchini M, Anderson AS, Berrino F, Boutron-Ruault MC, Espina C, et al. European Code against Cancer 4th Edition: Alcohol drinking and cancer. Cancer epidemiology. 2015 Dec;39 Suppl 1:S67-74. PubMed PMID: 26115567.
  5. Lenke L. Alcohol and criminal violence. Time series analyses in a comparative perspective. Stockholm: Almqvist and Wiksell International; 1990.
  6. Norström T, Pape H. Alcohol, suppressed anger and violence. Addiction. 2010;105:1580–6.
  7. Rossow I, Norström T. The impact of small changes in bar closing hours on violence. The Norwegian experience from 18 cities. Addiction. 2012;107:530–7.
  8. BRÅ. Brottsutvecklingen i Sverige. Nationella Trygghetsundersökningen (NTU). 2012.

Om innehållet

Reviderat: November 2023

Reviderat av: Gabriela Vleja, specialistläkare, PRIMA Maria, Mikael Sandell, överläkare, PRIMA Maria, Johanna Fredholm, enhetschef, Maria Ungdom akut- och heldygnsvård, S:t Görans sjukhus, Mikael Olszowy, specialistläkare, Beroendecentrum, SLSO

Granskat av: Victor Lindfors, överläkare, Beroendecentrum, SLSO

Författare: Gunilla Karlsson, överläkare Beroendecentrum Stockholm

Godkänd av: Regionalt programområde Psykisk hälsa, Region Stockholm. Läkemedelsdelarna granskade av Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för psykisk hälsa.

Publicerad: December 2012