Fosterrörelser

Handläggning på BMM

• I graviditetsvecka 24–25 är det lämpligt att samtala om fosterrörelser och om vikten att söka vård om rörelserna blir svagare och färre i slutet av graviditeten. Informationen ska ges skriftligt om det behövs. Dokumentera i MHV 3 att informationen givits.
• Det finns ingen bättre definition av vad som är minskade fosterrörelser än den gravidas egen uppfattning. Ta en rörelseanamnes om kvinnan upplevt minskade fosterrörelser. Centrala frågor är: Hur har fostrets rörelsemönster ändrats? När reagerade kvinnan på att rörelserna ändrats? Vad känner kvinnan nu?
• Om den gravida vill ha skriftlig information och hjälp kring hur hon kan lära känna barnets rörelsemönster kan barnmorskan till exempel informera om Mindfetalness. Översättning finns till 16 olika språk. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
• Ringer den gravida mottagningen alternativt informerar vid ett besök att hon upplever att fosterrörelserna har minskat/upphört skall kvinnan omgående hänvisas till valt förlossningssjukhus (från och med graviditetsvecka 24+0). Beakta riskfaktorer.
• Vid besöken efter vecka 24–25 är det lämpligt att be den gravida beskriva sitt ofödda barns rörelsemönster och svara på frågor om fosterrörelser. Med fördel, ställ öppna frågor, t. ex. Hur rör sig barnet? Svaret kan dokumenteras i MHV 3 under sökordet fosterrörelser.
• Gravida som har haft kontakt med vården på grund av minskade fosterrörelser, men där inget avvikande med fostret noterats, ska uppmanas att kontakta vården igen vid förnyad upplevelse av minskade fosterrörelser.
• Om den gravida upplever minskade fosterrörelser/inga rörelser alls före vecka graviditetsvecka 24+0 ska kvinnan i första hand komma till BMM samma dag för auskultation av fosterljud.

Bakgrund

Alla gravida bör ges information om fosterrörelser enligt Socialstyrelsens rekommendationer. Syftet med rekommendationerna är en jämlik vård baserad på bästa tillgängliga kunskap. Andelen barn som dör före födelsen varje år i Sverige är 3–4 per 1000 födda.

De flesta gravida kan känna fosterrörelser från graviditetsvecka 18–20, omföderskor något tidigare. Fosterrörelser tenderar att öka fram till gravidvecka 32 och når då en platå. Mot slutet av graviditeten kan fosterrörelserna ändra karaktär men en minskad frekvens och styrka är inte normalt.

Minskade fosterrörelser kan vara ett tecken på att moderkakan fungerar bristfälligt och att fostret får för lite näring och syre. Rörelserna minskar eftersom hjärnans överlevnad prioriteras. Minskade fosterrörelser är en viktig indikation på att fostrets hälsa kan vara hotad. Gravida med riskfaktorer för intrauterin fosterdöd kräver särskild uppmärksamhet. Den starkaste riskfaktorn är tillväxthämning.

Att lära känna sitt ofödda barns rörelsemönster kan minska oro under graviditeten och öka prenatal anknytning. De flesta gravida som söker vård för minskade fosterrörelser kan efter en undersökning gå hem. Förutsättningen att identifiera ett foster under risk ökar om gravida känner att deras oro tas på allvar och att kvinnans upplevelse vägs samman i en riskanalys som inkluderar en rörelseanamnes.

Riskfaktorer för intrauterin fosterdöd

• Misstänkt eller känd tillväxthämning hos fostret
• Tidigare obstetrisk anamnes med intrauterin fosterdöd eller tillväxthämning
• Diabetes
• Missbildningar och syndrom hos fostret
• Förstföderska
• Utlandsfödda från Afrika söder om Sahara eller Mellanöstern
• Utsatt socioekonomisk livssituation (utbildningsnivå, inkomst)
• Hög maternell ålder (≥ 35 år), framför allt bland förstföderskor
• Tidigare obstetrisk anamnes med upprepade missfall (tre eller fler)
• Rökning och annat risk- och missbruk
• Övervikt och obesitas
• Överburenhet (signifikant överrisk efter graviditetsvecka 41)
• Hypertoni och preeklampsi
• Upprepade episoder av minskade fosterrörelser