Bipolär sjukdom

Bipolär sjukdom kännetecknas av

  • Återkommande episoder av patologiskt avvikande stämningsläge och aktivitetsnivå med omväxlande maniska och depressiva sjukdomsepisoder, oftast med friska perioder däremellan.
  • "Blandepisoder" förekommer också och karaktäriseras av hypomani/mani med depressiva symtom eller depression med hypomani/maniska symtom samtidigt inom en och samma sjukdomsepisod.

Vård och remiss

  • Patient med misstänkt eller konstaterad bipolär sjukdom bör remitteras till specialistpsykiatrin (1).
  • Patienter som inom psykiatrin erhållit diagnosen bipolär sjukdom typ 1 bör remitteras vidare till affektiv specialenhet eller specialinriktat team (1).
  • Lämpliga fall med bipolär sjukdom typ 2 eller ospecificerad bipolär sjukdom (bipolär UNS) i stabilt skede och som bedöms ha ett begränsat vårdbehov kan efter genomfört behandlingsprogram remitteras för fortsatt uppföljning via primärvården. En tydlig vårdplanering för fortsatt behandling och åtgärder vid akut försämring ska kommuniceras vid överföring från psykiatrin till patienten och primärvårdsläkaren.

  • Social situation
  • Hereditet för psykisk sjukdom inklusive suicidalitet
  • Tidigare och nuvarande somatisk och psykiatrisk sjukdom inklusive debutålder för första affektiva episod, symtom under typiska episoder och förekomst av friska intervall
  • Tidigare suicidförsök
  • Genomförd utredning (se Utredning)
  • Genomförda behandlingsinsatser och reaktion på dessa (se Behandling)
  • Aktuella läkemedel
  • Status inklusive suicidrisk och dödsönskan
  • Bedömning inklusive suicidrisk (se även Suicidnära patienter)

  • Då specialistpsykiatrin bedömer att patienten för närvarande inte behöver deras resurser. Bedömningen kan baseras på enbart en konsultation eller ett längre vårdåtagande.
  • Då specialistpsykiatrin bedömer att patienten är optimalt behandlad. Notera att litiumbehandling normalt inte kan skötas i primärvården men exempelvis inställd lamotrigin kan skötas där.
  • Observera att en patient med bipolär sjukdom inte sällan återinsjuknar i nya episoder. Detta kan aktualisera nytt behov av specialistpsykiatrin.

  • Social situation
  • Hereditet
  • Somatisk anamnes
  • Utredningsresultat
  • Genomförd behandling
  • Förekommande restsymtom
  • Aktuell medicinering och aktuell rekommenderad behandlingstid (exempelvis "livslång") vid behov
  • Uppföljning av riskfaktorer, såsom substansmissbruk och och sociala faktorer
  • Aktuellt psykiskt och somatiskt status
  • Suicidriskbedömning
  • Bedömning och åtgärd; föreslagen fortsatt behandling som inkluderar tydlig vårdplanering för och åtgärder vid akut försämring
  • Krisplanering med förslag på en eller flera åtgärder och viktiga kontaktuppgifter till specialistpsykiatrin vid försämring eller behov av second opinon

Symtom och kriterier

Bipolär sjukdom kännetecknas av

  • Återkommande episoder av patologiskt avvikande stämningsläge och aktivitetsnivå med omväxlande maniska och depressiva sjukdomsepisoder, oftast med friska perioder däremellan.
  • "Blandepisoder" förekommer också och karaktäriseras av hypomani/mani med depressiva symtom eller depression med hypomani/maniska symtom samtidigt inom en och samma sjukdomsepisod.

Bipolär sjukdom delas huvudsakligen upp i två typer:

  • Bipolär sjukdom typ 1
  • Bipolär sjukdom typ 2

Bipolär sjukdom typ 1

F 31.0 - F 31.7

Enligt DSM-5 gäller att en individ drabbats av minst en manisk episod för att diagnosen biolär sjukdom typ 1 (2). Enligt ICD-10 krävs att individen drabbats av ytterligare en affektiv episod (mani, depression eller hypomani) för att diagnosen bipolär sjukdom typ 1 ska ställas (3).

Bipolär sjukdom typ 2

F 31.8

Enligt både DSM-5 och ICD-10 gäller att en person drabbats av en hypomani och utöver det en depression för diagnosen bipolär sjukdom typ 2 och att någon mani aldrig förekommit. Hypomanier och depressioner förekommer. Depressioner är i regel vanligare än hypomanierna. Hypomanierna kan vara svåra att känna igen och leder inte alltid till att den drabbade söker hjälp. Bipolär sjukdom typ 2 kan vara svår att urskilja från återkommande depressionssjukdom (2,3).

Bipolär sjukdom, ospecificerad ("Bipolär UNS")

F 31.9

Enligt ICD-10 gäller att depression och mani/hypomani förekommer, påverkar patientens liv och liknar mest bipolär sjukdom, men episoderna eller sjukdomsförloppet uppfyller inte helt kriterierna. Episoderna kan ha för få symtom eller vara för korta för att klassificeras som bipolär sjukdom typ 1 eller typ 2. Kategorin "Annan specificerad bipolär störning" kan enligt DSM-5 användas för tillstånd som är karaktäristiska för bipolär sjukdom och som förorsakar kliniskt signifikant lidande eller funktionsnedsättning, men som inte helt uppfyller kriterier för någon annan diagnostisk kategori inom det bipolära området (2). Kategorin används då det ska specificeras på vilket sätt tillståndet avviker från de specifika diagnoskategorier som finns. Exempel på tillstånd som kan anges i denna kategori är:

  • Hypomana episoder av kort duration (2-3 dagar) och episoder av egentlig depression.
  • Hypomana episoder med otillräckligt antal symtom (minst 4 dagar av förhöjt stämningsläge och 1-2 av andra symtom på hypomani eller irritabelt stämningsläge och 2-3 av andra symtom på hypmani).
  • Hypomana episoder utan föregående depressiv episod. Kategorin kan användas för personer som har haft en eller flera hypomana episoder som aldrig uppfyllt kriterier för egentlig depression.
  • Cyklotymi av kort duration föreligger när en person har uppfyllt kriterier för cyklotymi förutom durationskriterier som är 24 månader för vuxna och 12 månader för barn och ungdomar.

Diagnostiska kriterier enligt ICD-10

Grundkravet för diagnosen bipolär sjukdom är upprepade maniska eller hypomaniska skov som inte beror på annan sjukdom eller medicinering. Typiskt för bipolär sjukdom är samtidig förekomst av perioder med ihållande upprymdhet, förbättrat självförtroende och minskat sömnbehov som varar en längre tid. I praktiken diagnostiseras bipolär sjukdom med stöd av både kriterier enligt ICD-10 och jämförelsen med den typiska sjukdomsbilden enligt DSM-5 för att öka träffsäkerheten (1-9).

Kriterier för depression

Minst två av nedanstående huvudkriterier ska ha förekommit så gott som dagligen i minst två veckor och vara av så allvarlig karaktär att det leder till funktionsnedsättning till exempel i form av konflikter med omgivningen, sjukskrivning eller sjukhusvård:

  • Ihållande nedstämdhet större delen av dygnet
  • Avsaknad av intresse och glädje
  • Ökad trötthet

Dessutom ska minst två av dessa symtom ha förekommit:

  • Minskad koncentrationsförmåga
  • Överdriven eller obefogad självkritik och nedvärdering av sig själv
  • Skuldkänslor
  • Negativa tankar om framtiden
  • Livsleda
  • Sömnstörningar
  • Minskad aptit
  • Viktförändring

Kriterier för mani och hypomani

Mani

Minst ett av nedanstående tre kriterier förekommer större delen av dagen i sju dagar (mani):

  • Ökad energi, aktivitet eller rastlöshet
  • Förhöjt stämningsläge
  • Irritabilitet

Dessutom ska minst tre av nedanstående symtom förekomma. Om endast huvudkriteriet irritabilitet finns, måste minst fyra av nedanstående symtom förekomma:

  • Ihållande förhöjt stämningsläge
  • Förhöjd självkänsla eller grandiositet
  • Minskat sömnbehov
  • Talträngdhet
  • Distraherbarhet
  • Ökad målinriktad aktivitet
  • Psykomotorisk agitation
  • Hängivenhet åt lustbetonade aktiviteter som har negativa konsekvenser
  • Dålig sjukdomsinsikt

Hypomani

Vid hypomani förekommer maniska symtom fast i mildare form som inte leder till allvarlig funktionsnedsättning såsom svåra konflikter på arbetsplatsen, sjukskrivning eller sjukhusvård. Hallucinationer och vanföreställningar förekommer inte. Symtomen skall ha varat i minst fyra dagar för att diagnosen ska föreligga (två dagar för barn och ungdomar).

Klinisk bild vid "blandepisoder" och rapidcycling

Vid "blandepisoder" ska kriterier för både mani och depression vara uppfyllda samtidigt (se rubrik symtom/kriterier). Rapid cycling förekommer hos ungefär en femtedel av alla med bipolär sjukdom och innebär att patienten har haft fyra eller fler sjukdomsepisoder under ett år. Det är något vanligare hos kvinnor än hos män.

Koder ICD 10

F31.0 Bipolär sjukdom, hypoman episod
F31.1 Bipolär sjukdom, manisk episod utan psykotiska symtom
F31.2 Bipolär sjukdom, manisk episod med psykotiska symtom
F31.3 Bipolär sjukdom, lindrig eller medelsvår depressiv episod
F31.4 Bipolär sjukdom, svår depressiv episod utan psykotiska symtom
F31.5 Bipolär sjukdom, svår depressiv episod med psykotiska symtom
F31.6 Bipolär sjukdom blandad episod
F31.7 Bipolär sjukdom, utan aktuella symtom
F31.8 Andra specificerade bipolära sjukdomar
F31.9 Bipolär sjukdom, ospecificerad

Riktlinjerna för användning av ICD:s koder är inte helt entydiga. Ett sätt att klassificera konsekvent är att använda koderna F31.0 - F31.7 för olika faser av bipolär typ 1, F31.8 för bipolär typ 2 oavsett sjukdomsfas och F31.9 för övriga former av bipolär sjukdom (1,3,7).

Epidemiologi

  • Cirka 2 procent av befolkningen drabbas av bipolär sjukdom. Prevalensen relaterar till hela det bipolärar sjukdomsspektrumet (10).
  • Ärftlighet spelar stor roll för benägenhet att insjukna (11-13). Även andra riskfaktorer, såsom en otrygg uppväxt, kan bidra till en ökad risk att utveckla sjukdomen.
  • Bipolär sjukdom är lika vanligt hos män som hos kvinnor. Det är något vanligare med manier hos män, medan rapid cycling och blandepisoder är något vanligare hos kvinnor (10,11).
  • Debuten sker oftast i tonåren och före 30 års ålder (14).
  • Suicidrisken hos bipolära patienter är ungefär 20 gånger högre än hos normalbefolkningen (5).

Riskfaktorer

För insjuknande

  • Ärftliga faktorer är mycket betydelsefulla och man talar om en genetisk sårbarhet som förklarar mer än 60 procent av insjuknandet (11-13).
  • Stressande händelser förekommer ofta före den första episoden (5). Dessa händelser är i regel individspecifika och kan vara såväl negativa som positiva.

För återfall

  • Bristande följsamhet till behandlingen
  • Stress
  • Sömnbrist
  • Konfliktfyllda relationer
  • Oregelbunden livsföring
  • Missbruk

Förklaringsmodell för uppkomst av bipolär sjukdom

Stress och sårbarhetsmodellen utvecklades i slutet på 70-talet i samband med Joseph Zubins och Bonnie Springs arbeten om uppkomst av schizofreni. Det har blivit en mer allmänt använd modell för olika sjukdomar. Numera används den också som förklaringsmodell för bipolär sjukdom.

Den genetiska risken för att utveckla bipolär sjukdom i kombination med för individen stressande händelser under uppväxten blir en persons förutsättningar att klara av psykisk och fysisk stress, här kallat sårbarhet. Nya stressande händelser kan senare i livet orsaka debut av sjukdomen. Ofta föregår stressande händelser de första sjukdomsepisoderna, men med tiden uppträder nya episoder utan synbar förklaring.

Ärftlighet

Heritabiliteten är ett mått på geners förklaringsrad, för bipolär sjukdom har i olika studier uppskattats till över 60 procent vilket innebär att ärftligheten är mycket stor. Många patienter frågar efter risken för att deras släktingar kan komma att insjukna.Studier visar att omkring 10-15 procent av syskon och föräldrar och 25 procent av barn till personer med bipolär sjukdom också blir sjuka. Om båda föräldrarna har bipolär sjukdom insjuknar cirka 75 procent av barnen (11-13).

Sårbarheten för att utveckla bipolär sjukdom ärvs polygenetiskt, vilket innebär att flera gener samverkar. Dessa gener styr bildning och funktion av proteiner som är viktiga för hjärnan. Om dessa gener blir dysfunktionella kan de ge risk för bipolär sjukdomsutveckling. Mycket talar för att systemen som reglerar halten av hjärnans signalsubstanser är involverade (5).

Differentialdiagnos

Den bipolära sjukdomen och unipolär depressionssjukdom skiljer sig från de andra tillstånden genom att de vanligen uppvisar periodicitet, dvs. långa mellanliggande besvärsfria intervaller. Anhörigintervju rekommenderas vid komplicerad differentialdiagnostik och är obligatoriskt vid utredning av barn och ungdomar samt vid misstanke om utvecklingsrelaterade funktionsavvikelser (tidigare kallade "neuropsykiatriska") tillstånd(1,5,8).

Samsjuklighet

Flera psykiatriska tillstånd kan förekomma tillsammans med bipolär sjukdom (1,5,8). De vanligaste är:

Utredning

Inför eventuellt vårdåtagande skall alltid en basutredning göras för varje patient.Utredningen bör sedan kompletteras specifikt med strukturerad utökad utredning för misstänkt på bipolärt sjukdom. Utredningen bör innehålla kriteriebaserad diagnostik i enlighet med DSM-5, kombinerat med helhetsbaserad klinisk diagnostik enligt ICD-10 (1,5,8).

Detta bör ingå i en strukturerad utökad utredning för bipolär sjukdom

  • Undersökning av förekomst av bipolär sjukdom i släkten
  • Barndomsanamnes
  • Debutålder
  • Förlopp inklusive episodtyp
  • Värdering av genomgångna depressioner och manier/hypomanier (varaktighet och svårighetsgrad samt kriterier och förekomst av friska perioder mellan skoven)
  • Förekomst och värdering av andra tidigare och aktuella psykiska kristillstånd
  • Substansbruk, sociala faktorer, kroppsliga sjukdomar
  • Tidigare och nuvarande behandlingar (behandlingseffekter och bieffekter)

Anamnes för kroppsliga symtom, kroppsundersökning, hjärnavbildning, blod-och urinprovscreening kan ingå i varierad utsträckning. Inför farmakabehandling är det lämpligt att ha aktuella uppgifter om vikt och blodtryck, samt att ta leverprover, njurprover och metabola prover. Vid utredning av äldre bör hjärnavbildning inkluderas.

Vuxna

SCID I eller MINI Pdf, 953.1 kB.

Barn och ungdomar

K-SADS-PL Pdf, 930.2 kB.

  • Anhörigintervju för objektiv verifiering av självrapporterade symtom rekommenderas vid komplicerad differentialdiagnostik och är obligatoriskt vid utredning av barn och ungdomar samt vid misstanke om neuropsykiatriska tillstånd.
  • Rekvirering av medicinska journaler från tidigare sjukdomsepisoder är till stor hjälp.
  • För bedömning av långtidsförloppet är det bra att tillsammans med patienten göra en livslinje där episoder, dess utbredning och svårighetsgrad, behandlingar och livshändelser ritas in. Intervjustödsmanualer kan användas som stöd för helhetsbaserad klinisk bedömning.
  • Vid osäkerhet är det bättre att fortsätta följa förloppet förslagsvis 6-12 månader istället för att ställa en osäker diagnos (1).

Bedömning av manigraden är i huvudsak klinisk där allvarliga symtom, svår funktionspåverkan, psykosförekomst med mera vägs in. Skattningsskalorna kan dock vara till hjälp. Dessa skalor är avsedda som ett hjälpmedel. Det är viktigt att den slutliga kliniska bedömningen görs av läkare där såväl screening från skattningsskalor i utredningen, som övrig relevant information tas i beaktande (1,2,5,7,8).

Det finns skalor som kan användas för allmän screening såsom MDQ. De har dock en alltför hög sensivitet som kan leda till överdiagnostik och har därför utelämnats här (1,15).

Riskbedömning

Symtomens allvarlighetsgrad sammanvägs och ligger till grund för vårdnivå och val av behandlingsinsatser:

Behandling och insatser

Allmänt

Risken för återinsjuknande vid bipolär sjukdom är livslång (1,5,6,9). Det är av flera skäl mycket viktigt att försöka förebygga nya sjukdomsepisoder direkt efter första insjuknandet, eftersom:

  • Varje ny episod leder till både psykiskt lidande och sociala konsekvenser för patient och närstående.
  • Risken för suicid och olycksfall är stor under bipolära, depressiva och blandade episoder.
  • Varje episod innebär en påfrestning för hjärnan och risken för varaktig nedsatt kognitiv förmåga och kroniska depressionssymtom ökar för varje ny episod.
  • Sjukdomsförloppet tenderar att förvärras i takt med antalet genomgångna episoder. Episoderna blir allt tätare, längre och svårare att behandla.
  • Läkemedelsbehandling och psykopedagogisk utbildning är stommen i behandlingen av bipolär sjukdom med tillägg av individanpassade psykoterapeutiska och psykosociala interventioner (16).

Allmänt

En fungerande förebyggande medicinering är kärnan i behandlingen av bipolär sjukdom och avgörande för prognosen (1,5). I början av denna behandling ska alltid patient och närstående erbjudas psykopedagogisk utbildning (1). Det är också viktigt att beakta att ett akut insjuknande i bipolär sjukdom ofta innebär en psykisk kris för patienten och närstående. Den psykologiska innebörden av insjuknandet måste därför uppmärksammas i det akuta omhändertagandet och följas upp i vårdplaneringen.

Förebyggande medicinering

I nedanstående avsnitt är Kloka listans rekommendationer markerade med *. Litiumbehandling* har god återfallsförebyggande effekt vid bipolär sjukdom och är förstahandsval. Noggrann uppföljning krävs på grund av snävt terapeutiskt fönster och biverkningar.

  • Litium* är det mest beprövade läkemedlet för förebyggande av nya sjukdomsepisoder vid bipolär sjukdom och är därför förstahandsval (5, 6, 17).
  • Litium är suicidförebyggande (17) och har gott forskningsstöd som återfallsprofylax mot mani men kan även förebygga depression (5, 18-20).
  • Effekten är dosberoende med snäv terapeutisk bredd. Terapeutisk nivå 0,5–0,9 mmol/L. I vissa fall kan man ha nytta av högre koncentrationer 0,9-1,2 mmol/L.
  • En del patienter behöver högre litiumkoncentration – upp till 1,2 mmol/L.
  • Koncentrationer på >1,5 mmol/L ska följas av akut bedömning och ny provtagning på medicinsk akutmottagning.

Intoxikation, se Giftinformationscentralen. Länk till annan webbplats.

  • 1,5-2,5 mmol/L måttlig intoxikation som kräver medicinska akutåtgärder.
  • >2,5 mmol/L allvarlig intoxikation som kräver medicinsk intensivvård.

Preparat

  • Lithionit 42mg (litiumsulfat, 6 mmol litium/tablett).
  • Alternativa preparat (förfarande vid licensmotivering, se Läkemedelsverket Länk till annan webbplats.
  • Litiumkarbonat 300 mg (8 mmol litium/tablett, licenspreparat), är lämplig vid gastrointestinal biverkning.
  • Litarex 42m g (litiumcitrat, 6mmol litium/tablett, licenspreparat). Litiumcitrat finns även som flytande beredning, ex tempore.

Förslag på upptrappning

  • Startdos Lithionit 42mg ,1+0+1, S-Litium för dosjustering efter 5-7 dagar.
  • Vid behov av snabb dosupptrappning kan startdos vara 2+2+2+2 (48mmol fördelat på 4 dostillfällen enligt Fass Länk till annan webbplats.). S-Litium bör då monitoreras efter två dagar och sedan följas tätt.
  • Vid inläggning för somatisk sjukdom måste litiumnivåerna följas kontinuerligt, t.ex. var tredje dag. Vid kirurgisk åtgärd lämpligen också före och efter operation.
  • Litiumbehandling under graviditet ska bedömas individuellt av läkare som är specialkunnig i bipolär sjukdom samt i samråd med patienten. Litium medför en viss riskökning för hjärtmissbildning hos barnet som måste vägas mot hälsorisken för mamman och barnet om mamman drabbas av ett bipolärt skov under graviditeten (1).

Provtagningsrutiner vid litiumbehandling

Före litiuminsättning

  • Status: Längd, vikt, blodtryck
  • Blodprov: P-kreatinin med e-GFR-kvot, Glukos, TSH, Ca, Albumin
  • Urinsticka: urinalbumin
  • Vid misstanke om njursjukdom bör bedömning av njurarnas utsöndringsförmåga göras med hjälp av exempelvis iohexol-clearance

Vid litiuminställning

  • Ta S-Litium en gång per vecka till tre stabila värden, målkoncentration cirka 0,7 mmol/L

Monitorering

  • Vid behandlingssvikt: S-Litium
  • Minst tre gånger per år: S-Litium, TSH
  • Årligen: P-Kreatinin, TSH, Ca, Albumin, Glukos, blodtryck och vikt

Biverkningar vid litiumbehandling

  • Biverkningarna är ofta lindriga och många patienter (30-40 procent) har inga men av sjukdomen eller behandlingen.
  • Betydande risk för litiumintoxikation kan finnas för patienter som inte själva kan ansvara för sin medicinering på grund av intoxikationsbenägenhet, förståndshandikapp, demens eller motsvarande. Risk för intoxikation finns också vid svår intorkning orsakad av feber eller svåra diarréer.
  • Ökade urinmängder är vanligt. Ibland kan tillståndet bli irreversibelt. Mät dygnsmängd. Om mängden är mer än tre liter per dygn kan amilorid provas.
  • Det är vanligt med tubulipåverkan vilket ger stora urinmängder, se ovan. Allvarliga glomeruliskador vid normala serumkoncentrationer är mycket ovanligt. P-kreatinin eller en mer omfattande clearance-bestämning, såsom iohexol-clearance, bör göras före litiuminsättning. P-kreatinin bör sedan bestämmas minst en gång per år. Det finns ingen ökad risk för njurcancer med litiumbehandling (21-23).

Kontakta njurmedicin

  • om eGFR sjunkit med 20 procent jämfört med ursprungsvärdet
  • om eGFR ligger under 60
  • vid proteinuri eller andra tecken på njurskada
  • Tremor är vanligt i början och brukar avta. Betablockerare i lågdos kan provas.
  • Hypotyreos är vanligt och kan debutera snabbt efter litiuminsättning. Monitorera TSH efter 1, 2, 3, 6, 9 och 12 månader. Därefter minst halvårsvis. Levaxin-substitution vid behov.
  • Diarré eller växlande konsistens på avföringar är relativt vanligt. Det kan hjälpa att ta litiumsulfat direkt efter matintag. Byte till litiumkarbonat eller litiumcitrat är ett alternativ.
  • Viss viktuppgång förkommer. Ge kost- och motionsråd vid insättning. Varna för söta drycker vid törst. Monitorera vikt, bukomfång, B-glukos och blodfetter för att utesluta annan patologi. Acne kan behandlas med acnemedel. Hudläkarkonsult vid behov. Försämring av psoriasis förekommer. Hudläkarkonsult vid behov. Kognitiva och emotionella biverkningar kan förekomma. Överväg depressiva restsymtom, annars testa eventuellt att sänka koncentrationen och utvärdera. Håravfall förekommer, men är relativt ovanligt. Försiktig dossänkning kan prövas. Ibland måste behandlingen sättas ut och alternativ prövas. Hyperkalcemi är ovanligt. S-Ca bör ingå i årlig monitorering. Om värdet är förhöjt, konsultation till endokrinolog. Viss viktuppgång förkommer. Ge kost- och motionsråd vid insättning. Varna för söta drycker vid törst. Monitorera vikt, bukomfång, B-glukos och blodfetter för att utesluta annan patologi.
  • Acne kan behandlas med acnemedel. Hudläkarkonsult vid behov.
  • Försämring av psoriasis förekommer. Hudläkarkonsult vid behov.
  • Kognitiva och emotionella biverkningar kan förekomma. Överväg depressiva restsymtom, annars testa eventuellt att sänka koncentrationen och utvärdera.
  • Håravfall förekommer, men är relativt ovanligt. Försiktig dossänkning kan prövas. Ibland måste behandlingen sättas ut och alternativ prövas.
  • Hyperkalcemi är ovanligt. S-Ca bör ingå i årlig monitorering. Om värdet är förhöjt, konsultation till endokrinolog.

Viktiga interaktioner

Litium interagerar med ett flertal andra farmaka som påverkar njurarnas filtration, (se interaktionsavsnittet i Fass Länk till annan webbplats.) såsom NSAID, diuretika med flera. Kontrollera S-Litium!

  • Valproat* är ett antiepileptikum med bipolär sjukdom som indikation (5). Bäst dokumentation finns för behandling av akut mani, men kan också användas för profylax i dosering 1500 mg/dygn.
  • Valproat bör inte ges till kvinnor i fertil ålder, då det kan ge allvarliga hormonella avvikelser och fosterskador.
  • Polycystiska ovarier med menstruationsstörning, hyperandrogenism och metabolt syndrom förekommer ungefär bland 10 procent av de kvinnori fertil ålder som behandlas. Besvären debuterar som regel under första behandlingsåret.
  • Valproatbehandling under graviditet ökar risken för fosterskador såsom neuralrörsdefekt och utvecklingspåverkan hos barnet.
  • Absorptionen är snabb och fullständig. Med enterotablett nås maximal koncentration inom 3-5 timmar. Används därför ofta som effektivt stämningsstabiliserande läkemedel vid akut mani.
  • Metaboliseras i huvudsak via levern men halveringstiden ökar vid nedsatt njurfunktion.
  • Valproat har hög proteinbindning och interagerar därför med många läkemedel (se Fass Länk till annan webbplats.).
  • OBS! Interaktion med lamotrigin: Lamotriginhalterna i blodet kan bli farligt höga (se också rubrik lamotrigin).

Vid samtidig valproat- och lamotriginbehandling:

  • Vid insättning av valproat vid pågående lamotiginbehandling - halvera lamotigindosen samtidigt och direkt.
  • Vid insättning av lamotrigin under pågående valproatbehandling: trappa upp lamotrigindosen i låg dos och långsam takt (se Fass Länk till annan webbplats.).
  • Initialt är biverkningar som illamående, trötthet och successiv viktuppgång vanliga
  • Håravfall eller tunnare hårstrån förekommer

Uppföljning

  • På grund av risk för trombocytopeni och leverpåverkan ska kontroll av blodbild, lever och pankreasfunktion göras de första månaderna efter insättning och följas upp under det första året.
  • Vid misstanke om lever- eller blodsjukdom överväg konsultation med specialist på respektive område innan insättande av valproat.
  • Labprover: Blodstatus, ASAT, ALAT, GT, ALP, Amylas, S-Valproat.

  • Neuroleptikum är förstahandsbehandling vid akut mani/hypomani på grund av vid bipolär sjukdom (5).
  • För bipolär depression är dokumentationen mest omfattande för quetiapin* (Seroquel).
  • Risken för metabolt syndrom och neurologiska biverkningar vid långtidsbehandling med neuroleptika (rvp schizofreni) är hög och dessa betraktas därför inte som första- eller andrahandsalternativ vid långtidsbehandling av bipolär sjukdom.
  • Monitorering vid långtidsbehandling med neuroleptika: Metabol screening och uppföljning Pdf, 175.3 kB.

  • Lamotrigin är ett antiepileptikum med bipolär sjukdom som indikation (5). Dokumentation finns för återfallsförbyggande behandling mot bipolär depression. Dokumentationen för maniprofylax med lamotrigin är däremot svag. Lamotrigin fungerar inte som akutbehandling vid bipolär depression.
  • Lamotrigin är ett bra alternativ som monoterapi vid bipolär sjukdom typ 2.
  • Lindriga hudutslag som kliar kan ses i början av behandlingen bland cirka 10 procent av patienterna.
  • Då lamotrigin kan utlösa Stevens-Johnson syndrom, en mycket ovanlig men potentiellt livshotande hudreaktion, är korrekt patientinformation viktigt.

Allvarliga tecken är

  • ömmande utslag
  • blåsbildning
  • slemhinneengagemang
  • feber
  • Risken för allvarliga hudutslag är dock mycket liten om man trappar upp dosen långsamt. Det gäller även vid återinsättning efter uppehåll på tre dygn eller mer, se Fass Länk till annan webbplats..
  • Man bör vid insättning uppmana patienten både skriftligt och muntligt att söka läkare samt sluta ta medicinen om hudutslag uppstår. Att patienten informerats bör dokumenteras i journalen, se patientinformation om lamotrigin Pdf, 49.8 kB.
  • Lamotrigin interagerar inte med litium, däremot med valproat varför särskilda regler gäller vid kombination av lamotrigin/valproat, se Fass Länk till annan webbplats..
  • Koncentrationen av lamotrigin i blodet påverkas i mycket liten grad av nedsatt njur- eller leverfunktion och behandlingen kräver inga blodprovskontroller.
  • Biverkningar är ovanliga. CNS-biverkningar i form av huvudvärk, trötthet, tremor, sömnstörning, yrsel samt gastrointestinala biverkningar förekommer relativt ofta, men kan ofta bemästras med långsam dosupptrappning och dosanpassning. S-koncentrationsbestämning av s-lamotrigin rekommenderas för individuell dosoptimering.

Psykopedagogisk utbildning (PPI)

Den medicinska behandlingen vid bipolär sjukdom ska alltid kompletteras med pedagogiska åtgärder för patient och närstående. Det finns vetenskapligt stöd för att behandlingen resulterar i färre återinsjuknanden för patienten, ökad social funktionsförmåga i familjen och upplevelse av minskad belastning hos de närstående. Behandlingen ges ofta av sjuksköterska, individuellt eller i grupp och ska sedan följas upp i den individuella läkarkontakten. Hur detta genomförs kan se olika ut. I de fall man väljer gruppformatet kan det ske med patienter och närstående var för sig eller tillsammans. Antalet träffar brukar variera. Oftast varvas interaktiva föreläsningar med diskussioner i grupp. För många patienter är systematisk vård med PPI och färdighetsträning för att hantera symtom och sårbarhet tillräckligt för återhämtning och långsiktig stabilisering. Patienter och närstående träffar andra i liknande situationer, stigmatiseringen minskar och följsamheten till behandlingen brukar öka. Närstående- eller familjeinterventioner är väsentliga och kan förbättra förloppet eftersom bipolär sjukdom drabbar patientens nätverk. PPI ska innehålla arbete med vårdplan och krisplan.

Målet med PPI är att ge ökad kunskap om

  • Bipolär sjukdom och dess behandling
  • Den egna sjukdomen och tidiga tecken på insjuknande
  • Hur man kan känna igen och hantera tidiga symtom
  • Stress- och sårbarhetsfaktorer
  • Egna stressorer och händelser som utlöser episoder och hur de kan undvikas

Psykologisk behandling

  • Effekt av psykologisk behandling vid bipolär sjukdom har svagt stöd i forskningen.
  • Kognitiv beteendeterapi (KBT), Interpersonell social rytmterapi (IPSRT) och Familjefokuserad terapi (FFT) har god förebyggande effekt på nya insjuknanden, minskade symtom samt på förbättrad social funktion och ökad följsamhet till medicineringen.
  • KBT har god dokumentation vid unipolär depression och det finns goda skäl att extrapolera resultaten till att gälla även vid bipolär depression.
  • Psykoterapeutisk behandling vid pågående hypomani, mani och blandtillstånd har inget stöd i forskningen.
  • Vid komplicerad samsjuklighet med andra psykiatriska diagnoser och svåra fall får de psykoterapeutiska insatserna individualiseras utifrån behovet.
  • Det är av största vikt att även den psykologiska innebörden av insjuknandet uppmärksammas i det akuta omhändertagandet och i vårdplaneringen. Krisbearbetning kan behövas.

Allmänt

Hypomani eller måttlig mani kan ofta behandlas i öppenvård, om patienten är villig att ta emot medicinering och att begränsa sin köplusta och annat skadligt beteende. Maniska patienter bör dock erbjudas skydd i heldygnsvård på vida indikationer, vanligen med stöd av LPT och ibland extravak. Mani är ett instabilt tillstånd som inte är förenligt med förmågan att ta ett grundat ställningstagande och många gånger bör man inleda vården med stöd av vårdintyg. Kom ihåg att närstående är en bra informationskälla. Vissa patienter med tidigare skov av allvarlig mani måste läggas in redan vid tidiga tecken på mani för att omedelbart få kraftfull behandling.

Hypomani och måttlig mani

  • Avsluta behandling med antidepressiva, centralstimulantia och eventuellt andra läkemedel, till exempel steroider, som kan trigga sjukdomsförloppet.
  • Ta ställning till om behandling kan ske i öppenvård.
  • Beakta somatiska faktorer och möjlig drogpåverkan.
  • Även om inläggning sker kan peroral behandling vara tillräcklig.
  • Om litiumbehandling pågår, ta ställning till eventuell doshöjning och tillägg av quetiapin* eller olanzapin.
  • Om inte litiumbehandling pågår kan neuroleptika (quetiapin*, aripiperazol, risperidon eller ziprazedon, olanzapin, haloperidol,) ges i kombination med valproat som absorberas snabbare än litium. OBS! valproat bör i möjligaste mån inte ges till fertila kvinnor.
  • Då man eftersträvar att patienten skall bli lugnare och återfå sin, ofta bristfälliga sömn kan även tillägg av bensodiazepinliknande och bensodiazepiner vara effektivt. Viktigt att läkaren tar ansvar för att dessa trappas ut efter akut användning. Det är bra att redan vid insättning av sömnmedel komma överens med patient om planerad utsättning och att andra sömnbefrämjande åtgärder ingår i behandlingen.
  • Det är av största vikt att även den psykologiska innebörden av insjuknandet uppmärksammas i det akuta omhändertagandet och i vårdplaneringen. Krisbearbetning kan behövas.

Fulminant mani

Patienter med fulminant mani bör vårdas i heldygnsvård. Vård med förstärkt bemanning kan behövas vid uttalad aggressivitet eller okontrollerbar agitation/oro.

  • Avsluta behandling med antidepressiva, centralstimulantia och eventuellt andra läkemedel, till exempel steroider, som kan trigga sjukdomsförloppet.
  • Beakta somatiska faktorer och möjlig drogpåverkan.
  • Patienten skall ha eget rum.
  • Försök få patienten att vila på rummet, begränsa överdriven aktivitet.
  • Överväg vård oberoende av patientens samtycke.
  • Läs i journalen vad som tidigare prövats och vad som fungerat.
  • Undvik konfrontation med patienten i mindre viktiga frågor.
  • Påbörja läkemedelsbehandling med målet att patienten skall komma till ro och sova. Ofta behövs akut injektionsbehandling.
Tabell 1

Peroral akutbehandling sjukhusvård

Uttalad mani

Måttlig mani

Äldre/somatiskt sjuka

T Lithionit* 42 mg

2+2+2+2

3+0+3

1+0+1

Olanzapin (R. Zyprexa velotab)

20 mg

15 mg

10 mg

Risperidon/Haloperidol

4 mg

2 mg

1 mg

Zuclopentixol* (Cisordinol)

20 mg

10 mg

6-8 mg

Aripiprazol (T.Abilify 5 mg)

15 mg

15 mg

10 mg

Ziprasidon (T. Zeldox)

160 mg

80 mg

40 mg

Valproat* (D. Ergenyl Retard)

1 500 mg

1 000 mg

600 mg

Levomepromazin (T. Nozinan)

25-50 mg

25 mg

10 mg

Nitrazepam ( T. Nitrazepam, T. Mogadon)

10 mg

5 mg

5 mg

Lorazepam (T. Temesta)

1 mg

1 mg

0,5 mg

Quetiapin* (T.Seroquel 100 mg)

Dag 1: 0+0+1


Dag 2: 0+0+3


Dag 3: 0+0+3

-

-

Oxazepam (T.Oxascand)

15-25 mg

10-15 mg

0-10 mg

Diazepam (T.Stesolid)

20 mg

10 mg

5 mg

  • Vid snabb insättning av litium – följ S-Litium enligt Fass Länk till annan webbplats..
  • Vid användning av quetiapin* bör medicineringen fasas in under loppet av tre dygn för att om möjligt minska biverkningar i form av trötthet och yrsel.
  • Ge neuroleptika (såsom quetiapin*, olanzapin, haloperidol, aripiperazol, risperidon, ziprasidon) i kombination med bensodiazepin som diazepam (se tabell 2 och 3) peroralt om det går, annars i injektionsform.
  • Om patienten somnar efter höga sederande farmakadoser, gör täta kontroller med övervakning av andning, puls och blodtryck.
  • Vid tecken på påverkan av puls, blodtryck eller andning ska omvårdnadsvak/extravak insättas för att övervaka vitalfunktioner. Pulsoximeter rekommenderas.
  • Följ upp insatt behandling efter 2-4 timmar och ordinera vid behov ytterligare farmaka (tabell 2 och 3).
  • Vid mycket svår eller behandlingsresistent mani är ECT Pdf, 451.4 kB. ofta nödvändigt.
Tabell 2

Injektion

Uttalad mani

Måttlig mani

Äldre/somatiskt sjuka

Zuklopentixolacetat* (Cisordinol-acutard 50 mg/ml)

2 ml

1 ml

0,5 ml

Diazepam 5 mg/ml

4-6 ml

-

-

Lorazepam 4 mg/ml

1 ml

-

-

Olanzapin (Zyprexa 10 mg/ampull)

1 ampull

0,5 ampull

0,5 mg ampull*

Haloperidol (Haldol 5 mg/ml)

10 mg

5 mg

2-5 mg

Promazin (Phenergan)

50 mg

50 mg

25 mg

*max 20 mg/dygn

Tabell 3

Peroral fortsättningsbehandling i sluten vård

Uttalad mani

Måttlig mani

Äldre/somatiskt sjuka

Olanzapin (T. Zyprexa 10 mg)

1+0+1

0,5-1+0+1

0+0+1

Risperidon (T. Risperdal 1 mg)

2+0+2-3

1+0+2

0,5-1+0+0,5-1

Haloperidol (T.Haldol 1 mg)

2+0+2-3

1+0+2

0,5-1+0+0,5-1

Zuklopentixoldekanoat* (T.Cisordinol 10 mg)

1+0+1

1+0+0

-

Aripiprazol (T. Abilify 5 mg)

3+0+0

2+3+0+0

1-2+0+0

Ziprasidon (T.Zeldox 80 mg i samband med måltid)

1+0+2

1+0+1

1+0+0,5

Quetiapin* (T. Seroquel Depot 300 mg)

0+0+2

0+0+1+2

-

Valproat* (D. Ergenyl retard 500 mg)

2+0+2-3

1+0+2

1+0+1

Litiumsulfat* (T. Lihionit 42 mg)

2+0+2

1+0+2

1+0+1


Allmänt

Bipolär depression är oftare djupare än andra depressioner och melankoliska symtom är vanligare. Tillståndet är i många fall mycket svårbehandlat och långdraget och utgör över tid ett betydligt svårare behandlingsproblem än manierna och hypomanierna. Vid insjuknande utgår man ifrån utvärdering av den eventuella profylaktiska behandling som pågår och dosoptimerar, gör eventuella tillägg eller preparatbyte.

Lätt till måttlig bipolär depression

  • Ta ställning till om doseringen av den stämningsstabiliserande medicinen kan höjas. Serumkoncentrationen bör höjas till >0,8 mmol/L, för litium. (Justering av valporatdos är inte antidepressiv men kan göras för att förebygga manisk switch till exempel vid kombinationsbehandling med antidepressivum).
  • *Vid depression vid bipolär typ 2 kan quetiapin* användas som monoterapi. Dokumentation finns också för lamotrigin för återfallsförbyggande behandling mot bipolär depression, men kan inte användas som akutbehandling vid bipolär depression. Vid bipolär typ 1 behöver lamotrigin vanligen kombineras med annat stämningsstabiliserande läkemedel med antimaniskt skydd.
  • KBT ska övervägas om den kan ges på en specialenhet av en psykoterapeut med erfarenhet av psykologisk behandling vid bipolär sjukdom. Behandling med KBT ska ske i nära samarbete med ansvarig läkare och övrig behandlande personal.
  • Behandling med quetiapin*, som har god evidens vid depressionsbehandling, kan läggas till den stämningsstabiliserande medicinen.
  • Under förutsättning att den antimaniska stämningsstabiliserande behandlingen är välinställd kan ett antidepressivt läkemedel vara ett alternativ. Sannolikt bör behandlingen med antidepressiva vara så kort som möjligt.
  • Tricykliska antidepressiva medel och venlafaxin ger överslag till mani i högre utsträckning än andra antidepressiva medel.
  • Risken att antidepressiva läkemedel leder till ett överslag till mani av antidepressiva medel är också större vid tidigare genomgången rapid cykling. Vid sådan behandling bör patient och närstående vara noggrant informerade om tidiga tecken på mani och inbokning av tätare återbesök är lämplig.
  • Valproat har ingen antidepressiv verkan.
  • MAOI (irreversibla MAO-hämmare såsom nardil, parnate och jatrosom) anses i lägre grad än andra antidepressiva bidra till överslag till mani (switch). MAOI och andra antidepressiva ska inte kombineras med varandra på grund av risk för serotoninergt syndrom. Det ska vara flera veckors behandlingsuppehåll innan byte från MAOI till andra antidepressiva och vice versa (OBS! Sex veckor efter fluoxetinbehandling).

Svår bipolär depression

  • Vid bipolär depression med suicidtankar eller melankoliska symtom, överväg inläggning.
  • Allvarliga suicidtankar och/eller depressiva vanföreställningar är en absolut inläggningsindikation.
  • Om patienten inte är svårt suicidbenägen eller har depressiva vanföreställningar kan quetiapin eller antidepressiva prövas i kombination med stämningsstabiliserande läkemedel.
  • ECT Pdf, 451.4 kB.-behandling är ofta indicerad. Behandlingen bör inte avslutas om patienten får hypomana eller maniska symtom eftersom denna behandling även kan ges mot mani.

Se Suicidnära patienter, under behandling, rubrik Depression och Bipolär sjukdom

Suicidrisk i heldygnsvård

Även om inte alla deprimerade personer har suicidtankar, måste vårdpersonalen vara medveten om att risken alltid finns.

När hämningarna släpper får patienten mer energi att fatta beslut och önskan om att ta sitt liv kan vara ett av dem. Det är därför viktigt att - även när patienten förbättras - noggrant observera och lyssna på patienten för att upptäcka eventuella suicidtankar.

All vårdpersonal måste vara särskilt uppmärksam på den höga risken för suicid då patientens depression lättar, det vill säga då patienten utåt sätt ger ett mer livfullt och energisk intryck.

Suicidrisken kan fluktuera snabbt och oförutsägbart. Sucidriskbedömningen kräver djup kunskap om patienten. Det kan därför bli nödvändigt att inhämta information om patienten från flera vårdgivare och närstående innan graden av suicidrisk avgörs.

Vid suicidtankar eller andra varningssignaler kontakta alltid ansvarig läkare!

Se även suicidnära patienter

Att särskilt beakta vid utskrivning

Suicidrisken hos patienter som behandlas inom heldygnsvård för suicidtankar eller efter ett suicidförsök är kraftigt förhöjd tiden efter suicidförsöket och högst dagarna direkt efter utskrivning från sjukhusvård. Det är därför mycket viktigt att vårdplanering sker före utskrivning. Patienten ska ha erbjudits en återbesökstid på psykiatrisk öppenvårdmottagning inom en vecka efter utskrivning från vårdavdelningen.

Uppföljning

Fortsatt behandling sker vid regelbundna återbesök där effekt av inledd behandling, kvarstående symtom, eventuella biverkningar och blodprover enligt rekommendation för olika preparat följs upp. Före och efter behandlingsstart (5-7 månader efter avslutad basutredning) samt årsvis vid längre och avancerade behandlingar rekommenderas EQ-5D Pdf, 38.7 kB. och CGI-S Pdf, 15.7 kB..

Svåra affektiva tillstånd såsom bipolär typ 1 och svårstabiliserad bipolär typ 2 med avancerad behandling följs upp regelbundet inom psykiatrisk specialistvård. Lämpliga fall av bipolär typ 2 och stabil UNS i stabilt skede med begränsat vårdbehov kan efter bedömning av psykiater överföras till primärvården för långtidsuppföljning, se vårdnivå.

Behandling vid akut mani ska trappas ut successivt under påföljande veckor genom täta kontroller när de maniska symtomen är hävda. Uppföljningen bör innefatta ett ställningstagande till optimering av profylaktisk behandling.

Behandling vid akut depression ska följas upp med ställningstagande till utsättning eller dosjustering av tillfälligt insatta preparat samt optimering av profylaktisk behandling.

Juridik

Vårdintyg enligt § 4

Undersökning för vårdintyg får endast göras om det finns särskilda skäl, och då av legitimerad läkare. Om undersökningen inte kan göras med patientens samtycke, får patientens tas om hand för sådan undersökning. Beslut om omhändertagande för vårdintygsbedömning får endast tas av läkare i allmän tjänst eller av läkare som enligt avtal med landstinget har till uppgift att utföra undersökningar för vårdintyg.

LPT § 47

Läkare i allmän tjänst, eller läkare som har avtal med landstinget att utföra undersökningar för vårdintyg, kan begära polishandräckning enligt §47 LPT för att föra patienten till psykiatrisk klinik. Se Lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård Länk till annan webbplats.

Kriterium 1: (Allvarlig psykisk störning). Svår sjukdomsepisod vid bipolär affektiv sjukdom beaktas som allvarlig psykisk störning. Art och grad ska dock särskilt beaktas.

Kriterium 2: (Oundgängligt behov av kvalificerad psykiatrisk sluten vård). Vid depression med svår suicidrisk eller depressiva vanföreställningar liksom psykotisk mani är inläggningsindikationen hög, vilket bör beaktas. Tänk på att patienter med mani ofta bagatelliserar allvaret i sina symtom och kan dölja dem tillfälligt. Fråga gärna närstående. Läs i journalen om frivillig vård fungerat tidigare.

Kriterium 3: (Inställning till erbjuden vård) Patienter med depression liksom mani kan ibland trots dålig sjukdomsinsikt, i samtal med läkare, acceptera sjukhusvård. Man bör därför också ta ställning till om patienten är i stånd att fatta ett grundat ställningstagande.

Kvarhållning LPT § 6 samt intagning LPT § 6b

Beslut om intagning får inte grundas på ett vårdintyg som är äldre än fyra dagar. Frågan om vård enligt LPT ska ha prövats av specialistläkare i psykiatri inom 24 timmar från patientens ankomst till vårdinrättning. Beslut om kvarhållning på psykiatrisk klinik upp till 24 timmar på kan göras av primärjour, med eller utan kontakt med bakjour.

Konvertering LPT § 11

För konvertering från vård enligt HSL Länk till annan webbplats. till vård enligt LPT är kraven högre ställda och farlighetskriteriet tillkommer, vilket innebär att patienten kan befaras allvarligt skada sig själv eller någon annan. Vid maniska tillstånd är denna paragraf sällan tillämplig och konvertering därmed inte möjlig.

Kvalitetsindikatorer

  • Andel patienter med bipolär sjukdom typ 1 som har litium eller annan återfallsförebyggande läkemedelsbehandling
  • Formaliserade rutiner för uppföljning av patienter som långtidsbehandlas med litium och/eller antiepileptika
  • Formaliserade rutiner för uppföljning av patienter som långtidsbehandlas med neuroleptikum i syfte att kontrollera för utveckling av metabola tillstånd
  • Andel patienter med minst ett årligt standardiserat läkarbesök
  • Andel patienter utan recidiv de senaste 12 månaderna
  • Andel patienter utan heldygnsvård de senaste 12 månaderna
  • Andel patienter med övergripande hälsomått de senaste 12 månaderna (t.ex. CGI-s, EQ-5D, GAF)
  • Andel patienter som har en särskilt utbildad sköterska som bistår i monitorering av sjukdom och behandling
  • Andel patienter som genomgått psykopedagogisk undervisning till patienter och närstående (PPI)
  • Andel patienter som genomgått psykoterapeutisk behandling
  • Andel patienter med vårdplan
  • Strukturerat samarbete med beroendeenhet
  • Strukturerad suicidriskbedömning
  • Andel patienter med formulerad krisplan
  • Formaliserat arbete med livsstilsfaktorer
  • Kvalitetsregistret Länk till annan webbplats. för bipolär sjukdom BipoläR, med täckningsgrad
    75 procent av patienter vid enheten

Sjukskrivning

Graden av funktionsnedsättning hos patienter med bipolär sjukdom varierar mycket över tid och beroende på sjukdomsförlopp. Funktionsförmågan är också mycket olika mellan patienter.

Vid fullt utvecklade sjukdomsepisoder är sjukskrivning ofta nödvändigt. Vid tidiga tecken på uppseglande ny sjukdomsepisod är sjukskrivning ofta en kraftfull åtgärd för att minska stress och bromsa förloppet. Man bör därför vara frikostig med sjukskrivning i denna fas.

Vid behov av längre sjukskrivning är planering tillsammans med försäkringskassa och arbetsgivare av stort värde. Ofta behöver arbetsplatsinriktade åtgärder utföras. Sådana åtgärder kan vara att undvika skift- och nattarbete och erbjuda en mindre stressande miljö.

Se även Socialstyrelsens försäkringsmedicinskt beslutsstöd Länk till annan webbplats.

Försäkringskassans webbplats Länk till annan webbplats. finns blanketter för sjukvården.

Omvårdnad

Inledning

Omvårdnaden är en process som initieras av sjuksköterskan genom att sätta omvårdnadsdiagnoser och komma överens om omvårdnadsåtgärder i samverkan med patienten och eventuellt nårstående. Arbetssättet främjar delaktighet och patientsäkerhet eftersom vårdplanen formuleras tillsammans med patienten. Omvårdnaden skapas i sin helhet genom det individuella och relationsskapande mötet med patienten.

Omvårdnadsdelen följer i innehåll och form NANDA International, ett etablerat system för omvårdnadsdiagnoser. Fördelar med ett gemensamt specifikt diagnossystem är att användningen underlättar att precisera patientens omvårdnadsbehov samt kommunikation om och utveckling av omvårdnaden. Diagnossystemet enligt NANDA är uppdelad i övergripande domäner som innefattar specifika omvårdnadsdiagnoser. (1) Övergripande syfte med ett gemensamt standardiserat språk är att förbättra förutsättningar för en jämlik, god och säker vård.

Författarna till föreliggande riktlinjer har valt ut de diagnoser som ansetts vara relevanta och användbara inom psykiatrins omvårdnad samt med hänsyn till respektive diagnosområde. Urvalsprocessens ambition har också varit att beakta vårdsituationers transkulturella sammanhang.

Sjuksköterskan bedömer själv i den kliniska omvårdnadssituationen vilka omvårdnadsdiagnoser han/hon väljer att arbeta med. Det ligger således i sjuksköterskans ansvar att sätta rätt omvårdnadsdiagnos med utgångsläge i det individuella mötet med patienten.

Omvårdnadsdiagnoserna är uppdelade i olika avsnitt som är rubricerade med Definition, Kännetecken, Relaterade faktorer, Kortsiktiga mål och Långsiktiga mål samt med Omvårdnadsåtgärder.

Läs mer om arbetsprocessen och flödesschema enligt NANDA Pdf, 424.4 kB.

Kortsiktiga mål

  • När ett kortsiktigt mål har formulerats ska patienten och vårdpersonalen gemensamt bestämma tidpunkten för utvärdering.
  • 1 till 3 förslag på kortsiktiga mål ges beroende på vilken omvårdnadsdiagnos det är.

Långsiktiga mål

  • Ett långsiktigt mål sträcker sig vanligen över en längre period, beroende på patientens individuella situation.
  • 1 till 3 förslag på långsiktiga mål ges beroende på vilken omvårdnadsdiagnos det är.

Omvårdnadsåtgärd

Omvårdnadsåtgärderna delas in under följande underrubriker:

  • Kartläggning
  • Psykoedukation
  • Aktivitet

Nedan följer de domäner och omvårdnadsdiagnoser som författarna ansett vara relevanta inom ramen för diagnosen Alkoholberoende. Siffrorna inom parentes avser Nandas diagnoskoder.

Saknar meningsfull sysselsättning (00097)

Definition

Minskad stimulans från (eller intresse i eller engagemang för) aktiviteter för nöje eller avkoppling.

Kännetecken

  • Uttalande från patienten om långtråkighet (t.ex. önskan att det fanns något att göra, eller läsa etc.)
  • Vanlig sysselsättning kan inte göras i det nuvarande sammanhanget.

Relaterade faktorer

Brist på förströelse/sysselsättning i omgivningen.

Kortsiktiga mål

  • Patienten är kapabel att hantera ilska/frustration eller nedstämdhet orsakad av tristess/inaktivitet.
  • Patienten är motiverad att delta i/utföra någon form av aktivitet varje dag.

Långsiktiga mål

Patienten är mera tillfreds med sin nuvarande aktivitetsnivå.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Diskutera med patienten vad han/hon tycker om/inte tycker om att göra.
  • Ta reda på om det finns några föreningar eller frivilligverksamhet etc. där patienten kan delta.
  • Identifiera tillsammans med patienten tecken på oro och rädslor inför nya möten/nya utmaningar/nya aktiviteter.

Psykoedukation

Informera patienten om vikten av aktivitet och dess hälsofrämjande fördelar (både psykiskt/fysiskt).

Aktivitet

  • Föreslå endast aktiviteter som patienten utför enskilt och som inte innebär någon konkurrens om patienten lider av ångest/oro, (lägga pussel, fotografera etc.).
  • Föreslå patienten att delta i någon form av gruppaktivitet, där andra delar samma intresse.
  • Upprätta en veckoplanering där olika aktiviteter finns kartlagda.
  • Se till att någon personal/närstående finns med/följer med patienten till aktiviteten i början.
  • Vid behov ordna med transport till/från aktivitet om detta utgör ett hinder för att delta.

Stillasittande livsföring (00168)

Definition

Rapporterar levnadsvanor som kännetecknas av låg fysisk aktivitet.

Kännetecken

  • Anger preferenser för låg fysisk aktivitet
  • Uppvisar minskande fysisk kondition
  • Val av dagliga rutiner utan inslag av fysisk aktiviter (1)

Relaterade faktorer

  • Brist på resurser (t ex tid, pengar, närstående)
  • Bristande intresse
  • Bristande motivation
  • Bristande träning på att slutföra fysiska aktiviteter
  • Otillräcklig kunskap om fördelarna med fysisk aktivitet (1)

Kortsiktiga mål/Långsiktiga mål

  • Patienten har uttryckt motivation till fysisk aktivitet eller deltagit aktivt i fysisk aktivitet.
  • Patienten har identifierat en aktivitet som han/hon vill aktivera sig med.
  • Patienten har upprättat ett veckoschema eller träningsprogram för fysisk aktivitet.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Bedöm patientens aktivitetsmönster (ingen/veckovis/daglig).
  • Bedöm aktivitetsförmåga, t.ex. trötthet och andningsbesvär i samband med fysisk aktivitet, eller möjliga obehagsfaktorer, t.ex. ont i bröstet, yrsel etc.

Psykoedukation

  • Informera patienten kring fördelarna med en fysiskt mer aktiv livsföring.
  • Utöka patientens kunskap genom att erbjuda skriftlig information och främja kontakter med personer som har kunskap om träning eller aktivitet.
  • Delge information om hur det är bäst att komma igång med ett träningsprogram, vilka positiva effekter fysisk aktivitet kan medföra och hur programmet kan utvecklas.

Aktivitet

  • Ta fram ett schemalagt tränings- eller aktivitetsprogram tillsammans med patienten.
  • Framställ en lista med både kortsiktiga och långsiktiga mål när det gäller ökad fysisk aktivitet tillsammans med patienten.
  • Uppmana patienten att skriva en aktivitetsdokumentation som t.ex. träningsdagbok eller veckoschema Länk till annan webbplats. under träningsperioden.
  • Skapa ett socialt nätverk kring patientens fysiskt aktiva liv genom att försöka aktivera närstående till mer fysisk aktivitet.
  • Stötta patienten i att lokalisera ett gym, joggningsspår, promenadstråk etc. i patientens närhet.

Riskbenäget hälsobeteende (00188)

Definition

Nedsatt förmåga att kunna förändra beteenden eller livsstil, för att förbättra hälsan.

Kännetecken

  • Förminskar förändringen av hälsotillståndet
  • Misslyckas med att uppnå en optimal känsla av kontroll
  • Misslyckas med att vidta åtgärder för att förebygga hälsoproblem
  • Visar att förändring av hälsotillståndet inte accepteras

Relaterade faktorer

  • Drogmissbruk
  • Låg tilltro till egen förmåga
  • Låg socioekonomiskt status
  • Negativ attityd till hälsovård
  • Omfattande bruk av alkohol
  • Otillräcklig förståelse
  • Otillräckligt socialt stöd
  • Rökning
  • Stressorer

Kortsiktiga mål

  • Patienten visar intresse för att aktivt förändra sin livsstil.
  • Patienten kan beskriva minst x-antal förändringsbehov när det gäller livsstil.
  • Patienten vet vem han/hon ska vända sig till för att få stöd i sin egenvård.

Långsiktiga mål

  • Patienten tar (mesta möjliga) ansvar för sin egenvård.
  • Patienten visar färdigheter i egenvårdsaktiviteter viktiga för bibehållen hälsa.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Inventera patientens behov av kunskap.
  • Inventera patientens behov av stöd i beslutsfattande.
  • Genom empatiskt förhållningssätt inhämta kunskap kring patientens missbruk. Genom detta förhållningssätt lyssna intensivt och återkoppla till patienten att det uppfattats såsom patienten tänker och känner.
  • Kartläggning av vad som föregår både tanke- känslo- och situationsmässigt ett intag av narkotikaklassade läkemedel.

Psykoedukation

  • Informera patienten om eller diskutera med patienten beteenden som påverkar hälsan såväl positivt som negativt.
  • Undervisa patienten och eventuellt närstående i aktiviteter och beteenden som förväntas påverka hälsan positivt.
  • En grundregel är att försöka prova det enklaste först i egenskap av att vid tillfälle föra en dialog kring patientens eventuella missbruk av narkotika. Ofta kan även ett kort samtal ha effekt.
  • Identifiera risksituationer som patienten kan hamna i kring sitt missbruk.
  • Medvetandegör de risksituationer patienten kan hamna i gällande sitt missbruk.

Aktivitet

  • Se till att patienten har de artiklar och hjälpmedel han/hon behöver för att på bästa sätt kunna sköta sin egenvård.
  • Vid behov av insatser både från hälso- och sjukvården och socialtjänsten skall en Samordnad Individuell Vårdplan upprättas i samråd och delaktighet med patienten.

Nedsatt förmåga att sköta egen hälsa (00078)

Definition

Mönster av otillfredsställande hantering och integrering i dagliga livet av behandlingsråd vid sjukdom och dess yttringar för att nå specifika mål.

Kännetecken

  • Ineffektiva val i dagliga livet som leder till att hälsomålen ej nås
  • Misslyckas med att inkludera behandlingsråd i dagligt liv
  • Misslyckas med att minska riskfaktorer
  • Uttrycker svårigheter med behandlingsråd
  • Uttrycker önskan att hantera sjukdomen

Relaterade faktorer

  • Beslutskonflikter
  • Bristande anvisningar av handling
  • Bristande kunskap
  • Bristande socialt stöd
  • Ekonomiska svårigheter
  • Familjens hälso- och sjukvårdsmönster
  • Komplexa behandlingsföreskrifter
  • Konflikt i familjen
  • Maktlöshet
  • Upplevda hinder
  • Överdrivna krav (på individ eller familj)

Kortsiktiga mål

  • Patienten har förmåga att sätta ord på och ha förståelse för de hinder som bidrar till att han/hon inte kan sköta egen hälsa.
  • Patienten deltar aktivt i problemlösande insatser för att finna adekvata åtgärder för att kunna sköta egen hälsa.

Långsiktiga mål

Patienten har förmåga att tillämpa nödvändiga livsstilsförändringar för att kunna sköta egen hälsa.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Identifiera patientens insikt och kunskap om hans/hennes tillstånd och behandling.
  • Identifiera patientens uppfattning av att sköta egen hälsa och vårdplan.

Psykoedukation

Informera om vikten av behovet av behandling och/eller medicinering.

Aktivitet

  • Stöd till patienten att identifiera och erkänna styrkor och tidigare framgångar.
  • Viktigt med positiv feedback efter prestationer vilket kan bidra till ökat självförtroende och uppmuntrar till önskat beteende eller handlingar. (3)

Nedsatt förmåga att bevara hälsan

Definition

Oförmåga att identifiera, hantera och/eller söka hjälp för att bevara hälsa.

Kännetecken

  • Bristande personliga stödsystem.
  • Historia av bristande hälsosökande beteende.
  • Oförmåga att ta ansvar för ett grundläggande hälsobeteende.
  • Saknar uttalat intresse för att förbättra sitt hälsobeteende.
  • Uppvisad brist på anpassning till förändring i miljön.
  • Uppvisad brist på kunskap om grundläggande hälsohantering.

Relaterade faktorer

  • Andliga bekymmer
  • Brist på materiella resurser (t.ex. utrustning, pengar)
  • Bristande fin- och grovmotorik
  • Bristande kommunikationsförmåga
  • Brister i utvecklingen av personliga förmågor
  • Ineffektiv coping i familjen
  • Ineffektiv personlig coping
  • Kognitiv nedsättning
  • Komplicerat sorgearbete
  • Minskad fin- och grovmotorik
  • Oförmåga att göra korrekta bedömningar
  • Perceptionsstörning

Kortsiktiga/långsiktiga mål

  • Patienten förstår sitt behov av kostrådgivning för att få hjälp att äta mera hälsosamt.
  • Patienten förstår sitt behov av läkemedel.
  • Patienten är kapabel att ta ansvar genom att komma till inbokade möten med behandlare.
  • Upplevd förbättring i sömnkvalitet och sömnmönster (t.ex. patienten sover minst 6 timmar sammanhängande x-antal nätter i rad och känner sig utvilad).

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Tillsammans med patienten verbalisera syftet med att han/hon engagerar sig i att bevara hälsan genom att identifiera hinder för detta ändamål.
  • Bedöm patients nuvarande kunskaper kring prevention för att kunna bevara hälsan såsom undvikande av droger, alkohol och tobak.

Psykoedukation

  • Informera patienten om faktorer som kan påverka livsstilen såsom stresshantering, familjerelaterade faktorer såsom skilsmässa, föräldraskap, alkohol och droger och dess påverkan på hälsan.
  • Informera patienten om en hälsosam diet och vad den kan innehålla (t.ex. grundläggande kunskaper kring vikten av att ha en kost med låg fett- och salthalt, tillräckligt intag av näringsrik kost (vitaminer och mineraler) samt intag av vätska dagligen ca 2 liter/dag.
  • Diskutera vilka hälsovinster som kan nås med regelbunden motion.

Aktivitet

  • Kontrollera nutritionsstatus (t.ex. vikt, patientens mat- och äthistoria).
  • Diskutera/reflektera med patienten kring olika konstruktiva avkopplingstekniker och problemlösningar för att bevara hälsan.
  • Diskutera strategier för att utveckla positiva sociala nätverk.
  • Lyssna och reflektera med patienten för att tydliggöra för patienten nuvarande mönster kring bevarandet av hälsan i relation till de mål som är uppsatta.

Näringsintag - mindre än kroppsbehovet (00002)

Definition

Otillräckligt intag av näringsämnen för att motsvara det metabola behovet.

Kännetecken

  • Beskriver förändrade smakupplevelser
  • Bleka slemhinnor
  • Brist på information
  • Brist på intresse för mat
  • Brist på mat
  • Diarré
  • Felaktig information
  • Fettrik avföring
  • Hyperaktiva tarmljud
  • Kramp i buken
  • Kroppsvikt som är 20 procent under den ideala
  • Massivt håravfall
  • Missuppfattningar
  • Motvilja att äta
  • Mättnad direkt efter att ha ätit
  • Nedsatt muskeltonus
  • Smärtor i buken
  • Svaghet i muskulatur som används för att svälja
  • Sår i munhålan
  • Uppger sig äta mindre än dagliga rekommendationer
  • Upplevd oförmåga att äta mat
  • Viktminskning trots adekvat intag av mat

Relaterade faktorer

  • Oförmåga att inta föda
  • Oförmåga att smälta föda
  • Otillräckliga ekonomisk situation
  • Ångest
  • Saknar initiativförmåga och kraft att äta
  • Bristande kunskap om sund kosthållning
  • Förlorat aptiten på grund av nedstämdhet, ensamhet
  • Missbruk av laxantia och/eller diuretika

Kortsiktiga mål

  • Patienten har gått upp x gram (g) per vecka.
  • Patienten äter x-antal mål per dag.
  • Ökat mat- och kaloriintag med gradvis ökning varje dag.
  • Tid för fysisk aktivitet är begränsad till x minuter/timmar per dag/vecka.

Långsiktiga mål

  • Patienten har förmågan att uppvisa förändringar i ätmönster som leder till stabil viktkontroll.
  • Patienten kan verbalisera planer för hur vikten på sikt ska hållas stabil.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Patienten observeras under en timme efter måltid (heldygnsvård).
  • Mat- och vätskeregistrering (heldygnsvård)
  • Daglig viktkontroll (heldygnsvård)

Psykoedukation

Diskutera nutritionsbehov, aktivitet och sambandet däremellan.

Aktivitet

  • Erbjud tre mellanmål per dag.
  • Gör schema med patienten med ett gemensamt bestämt X antal aktiviteter.
  • Patienten äter ensam (före eller efter andra patienter) med stöd av en personal.

Näringsintag: mer än kroppsbehovet (00001)

Definition

Näringsintag som överskrider det metabola behovet.

Kännetecken

  • Koncentrerar födointag till slutet av dagen.
  • Olämpliga matvanor (t.ex. kopplar ihop mat med andra aktiviteter).
  • Stillasittande livsstil.
  • Vikt 20 procent över idealet för längd och kroppsbyggnad.
  • Äter som en reaktion på inre signaler förutom hungerskänsla (t.ex. oro).
  • Äter som en reaktion på yttre signaler (t.ex. tid på dagen, social situation).

Relaterade faktorer

  • För stort näringsintag i relation till det metabola behovet.
  • För stort näringsintag i relation till fysisk aktivitet (kaloriöverskott).
  • Biverkningar av medicinering (t.ex. neuroleptika, kortison)
  • Tvångsmässigt ätande.
  • Bristande kunskap om adekvat näringsintag.
  • Stillasittande livsstil.
  • Minskad aktivitet.

Kortsiktiga mål

  • Patienten har förmåga att beskriva varför han/hon ökar i vikt.
  • Patienten kan redogöra för de förändringar som behöver göras för att gå ner i vikt.

Långsiktiga mål

  • Patienten har förmåga att uppvisa förändringar i ätmönster som leder till stadig viktminskning/viktkontroll.
  • Patienten kan verbalisera planer för hur vikten på sikt ska hållas stabil.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Diskutera tillsammans med patienten nutritionsbehov, aktivitet och sambandet däremellan.
  • Diskutera känslor och emotioner kopplade till mat och ätande.

Psykoedukation

Informera om att viktminskning troligen kommer att stanna upp i perioder, vilket kan leda till frustration.

Aktivitet

  • Uppmana patienten att föra matdagbok.
  • Utforma en måltidsplan med patienten.
  • Stötta patienten att sätta upp realistiska mål för viktminskning.
  • Hjälp patienten att göra upp en plan för progressiv träning (vid behov tillsammans med sjukgymnast).

Dehydrering (00027)

Definition

Minskad intravaskulär, interstitiell eller intracellulär vätska. Detta avser dehydrering, vattenförlust utan förändring av natrium.

Kännetecken

  • Blodtryckssänkning
  • Förhöjd kroppstemperatur
  • Förändrat mentalt tillstånd
  • Minskad elasticitet i huden (turgor)
  • Minskad utsöndring av urin
  • Minskning av pulsens tryck och fyllnad
  • Plötslig viktförlust
  • Svaghet
  • Torra slemhinnor
  • Torr hud
  • Törst
  • Ökad pulsfrekvens
  • Ökad urinkoncentration

Relaterade faktorer

  • Aktiv förlust av vätska.
  • Brister i reglerande system.
  • Minskat vätskeintag.
  • Störd vätske- eller elektrolytbalans till följd av malnutrition eller självframkallad kräkning.

Kortsiktiga mål

Patienten tillförs 125 ml vätska varje vaken timme (heldygnsvård).

Långsiktiga mål

Patienten uppvisar inga symptom på dehydrering (normal urinmängd 10-20 dl/dygn, normala hudturgor etc.).

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

Stötta patienten att identifiera de känslor och farhågor som ligger bakom aktuell ätstörning.

Psykoedukation

  • Informera patienten om att det är viktigt med anpassat vätskeintag (2000-3000 ml/dygn).
  • Informera patienten om vikten av regelbunden och noggrann munhygien (t.ex. använd fluor sugtabletter mot muntorrhet). (3)

Aktivitet

  • Bedömning och dokumentation av patientens hudturgor och eventuella förändringar i hudkostym.
  • Insättning av vätske- och miktionslista (slutenvård).
  • Viktmätning på fastande mage en gång/vecka.
  • Observera patienten i minst 1 timme efter måltider vid misstanke om självframkallade kräkningar – det gäller främst toalettbesök (slutenvård).
  • Inspektera och dokumentera tillståndet på munnens slemhinnor när det gäller fuktighet och färg. (3)

Förstoppning (00011)

Definition

Minskning i normal avföringsfrekvens i kombination med svår eller ofullständig passage av avföring och/eller passage av ovanligt hård torr avföring.

Kännetecken

  • Anorexi
  • Ansträngning vid tarmtömning (defekation)
  • Buksmärtor
  • Dålig matsmältning
  • Förändrat tömningsmönster för avföring
  • Hård, formad avföring
  • Illamående
  • Klarrött blod med avföringen
  • Kraftig väderspänning
  • Kräkningar
  • Minskad avföringsvolym
  • Minskad frekvens
  • Oförmögen att tömma avföring
  • Smärta vid tarmtömning
  • Upplevelse av rektal fyllnad och/eller tryck
  • Uppspänd buk
  • Ökat buktryck

Relaterade faktorer

Funktionella faktorer

  • Nyligen inträffad förändrad av livsmiljö
  • Otillräcklig fysisk aktivitet (1)

Psykologiska faktorer

  • Depression
  • Känslomässig stress
  • Mental förvirring (1)

Farmakologiska faktorer

  • Antidepressiva
  • Antiepileptika
  • Diuretika
  • Opiater
  • Sedativa
  • Överanvändning av laxativ (1)

Fysiologiska faktorer

  • Dehydrering
  • Dåliga kostvanor
  • Förändrad kosthållning
  • Otillräcklig munhygien
  • Otillräckligt intag av fibrer
  • Otillräckligt intag av vätska (1)

Kortsiktiga mål/Långsiktiga mål

Tarmtömning sker varje, varannan eller var tredje dag. (2)

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

Registrera avföringstillfällena, mängd och konsistens i patientjournal. (2)

Psykoedukation

  • Ge råd om ändrad livssituation, t.ex. genom stresshantering.
  • Vid sängliggande ändra ställning ofta.
  • Kontakta sjukgymnast då särskilda träningsprogram behövs vid sängliggande. (2)

Aktivitet

  • Uppmuntra patienten till motion, rörelse eller promenad för att hjälpa tarmen att jobba.
  • Erbjud rikligt med vätska.
  • Erbjud dryck och mat som stimulerar tarmen (t.ex. vatten, kaffe, frukt, fiberrik kost).
  • Vissa läkemedel verkar förstoppande och då bör laxantia erbjudas (movicol, laxoberal etc.). (2)

Sömnsvårighet - Sömnbrist - Stört sömnmönster

Sömnsvårighet

Definition

Rubbning av sömnens omfattning eller kvalitet som försämrar funktionen

Kännetecken

  • Observerad brist på energi
  • Observerade känslomässiga förändringar
  • Uppger att det är svårt att somna
  • Uppger att det är svårt att sova
  • Uppger försämrad livskvalitet
  • Uppger försämrat hälsotillstånd
  • Uppger förändringar i humöret
  • Uppger koncentrationssvårigheter
  • Uppger sig inte vara utvilad efter sömn
  • Uppger sig sakna ork
  • Uppger sig vakna för tidigt
  • Uppger sig vara missnöjd med sin nuvarande sömn
  • Uppger sömnsvårigheter som får konsekvenser dagen efter
  • Ökad frånvara (t.ex. i arbete/skola)

Sömnbrist

Definition

Längre perioder utan sömn (naturligt sammanhängande perioder med upphävt relativt medvetande)

Kännetecken

  • Akut förvirring
  • Apati
  • Dåsighet under dagtid
  • Hallucinationer
  • Handtremor
  • Illamående, olustkänsla
  • Irritabilitet
  • Koncentrationssvårigheter
  • Likgiltighet
  • Långsamma reaktioner
  • Nedsattfunktionsförmåga
  • Oro
  • Perceptionsstörningar (t.ex. förändrade kroppsensationer, vanföreställningar, svävande känsla)
  • Rastlöshet
  • Stridslystnad
  • Upprördhet (Agitation)
  • Uttalad trötthet/Utmattning
  • Övergående förföljelsemani

Stört sömnmönster

Definition

Tidsbegränsade störningar av sömnens omfattning och kvalitet som beror på yttre faktorer.

Kännetecken

  • Förändringar i normalt sömnmönster
  • Minskad förmåga att fungera
  • Missnöjd med sömnen
  • Rapporterar inga svårigheter att somna
  • Rapporterar om att bli väckt
  • Uppger sig inte känna sig utvilad

Relaterade faktorer till sömnsvårighet, sömnbrist och stört sömnmönster

  • Aktivitetsmönster (t.ex. tidpunkt, omfattning)
  • Depression
  • Frekventa sovstunder under dagen
  • Fysiskt obehag (t.ex. smärta, illamående)
  • Föräldraansvar
  • Konsumtion av alkohol eller stimulerande medel
  • Läkemedelssubstanser
  • Miljöfaktorer (t.ex. oväsen i omgivningen, exponering för dagsljus/mörker),
  • Oro, rädsla, sorg, stress (t.ex. ältande beteende vid insomning)

Kortsiktiga mål

  • Att patienten har identifierat de personliga vanor som stör sömnmönstret samt de åtgärder som kan förbättra sömnkvalitén.
  • Att patienten tillsammans med vårdpersonalen har skapat en ”sömnplan” som patienten är villig att pröva inom x-antal dagar.

Långsiktiga mål

  • Att patienten förbättrat sömnkvaliteten och sömnmönstret efter x-antal veckor.
  • Att patienten har lärt sig att använda sömnstödjande avslappningsövningar.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

Identifiera patientens vardagliga sömnmönster, avseende följande:

  • Rutiner för sänggåendet
  • Tid för uppstigande, tid för sänggåendet
  • Alkohol- och/eller koffeinintag före sänggåendet
  • Användning av sömnhjälpmedel (förskrivna eller receptfria mediciner).
  • Skapa ett underlag för bedömning av sömnmönstret genom att patienten för sömndagbok , 201 kB. Pdf, 201 kB. under en tvåveckorsperiod.

Psykoedukation

Aktivitet

  • Upprätta tillsammans med patienten en sömnplan, som innehåller god sömnhygien och avslappningsmetoder. Dokumentera och utvärdera åtgärderna tillsammans med patienten.
  • Uppmuntra patienten att samtidigt arbeta med andra problem som kan påverka sömnen negativt (t.ex. ångestsyndrom, sociala eller personliga problem, jobbrelaterade frågor, relationsproblem).
  • Avslappningsmusik har visat sig minska oro och ångest samt vara tillämpbart för inneliggande patienter med sömnproblem. Föreslå för patienten att lyssna på avslappnande musik dagligen vid sänggåendet.

Nedsatt egenvårdsförmåga/personlig hygien (00108)

Definition

Försämrad förmåga att utföra eller fullfölja aktiviteter kring att tvätta sig.

Kännetecken

Oförmåga att

  • få tag i vatten
  • komma in i badrummet
  • komma åt tvätt utrustning
  • reglera vattnets temperatur eller flöde
  • torka kroppen
  • tvätta kroppen

Relaterade faktorer

  • Försämrad kognitiv förmåga
  • Hinder i omgivningen
  • Minskad motivation
  • Nedsatt uppfattningsförmåga
  • Oförmåga att uppfatta delar av sin kropp
  • Skada i muskler och/eller ben
  • Smärta
  • Svår ångest eller oro

OBS! Precisera grad av oberoende med hjälp av en standardiserad funktionsbedömning.

0 = Är fullständigt oberoende.
1 = Behöver lämpligt hjälpmedel vid utförande.
2 = Behöver lite hjälpinsatser från omvårdnadspersonal.
3 = Behöver tillsyn och stöd av omvårdnadspersonal vid utförande.
4 = Behöver ständig tillsyn vid utförande.
5 = Behöver universell hjälp och är oförmögen att hjälpa till själv.

Kortsiktiga mål

Att patienten uttrycker en önskan av att vilja ta kontroll över och sköta sin egen hygien självständigt.

Långsiktiga mål

Att patienten klarar av att sköta sin egenvård avseende personlig hygien självständigt efter bästa förmåga.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Observera patientens förmåga att sköta personlig hygien, t.ex. tvätta sig och borsta tänderna.
  • Inspektera patientens hudkostym.

Psykoedukation

  • Visa patienten hur egenvården ska utföras när han/hon har svårigheter att klara det självständigt.
  • Lär ut användandet av hjälpmedel.

Aktivitet

  • Uppmana patienten att utföra aktiviteter i dagliga livet (ADL) självständigt utefter egen förmåga.
  • Stöd egenvårdsförmågan och hjälp patienten praktiskt är han/hon inte har förmågan att utföra egenvården.
  • Vid förvirring eller oro hos patienten:
    - Hjälp patienten att orientera sig när det gäller personlig hygien: t.ex. applicera tandkräm på tandborsten, ge en kam till patienten och för kammen till håret.
    - Hjälp patienten att tvätta delar av kroppen tills hon/han kan utföra det självständigt.
  • Erbjud lämpliga hjälpmedel:
    • Duschstol
    • Tvättsvamp
    • Duschhandtag i badrumsväggen
    • Halkskydd
    • Handikappanpassad tandborste
  • Använd tvättfat eller badbalja om patienten är ambivalent till att tvätta sig.
  • Se till att larmsignalen finns intill patienten när han/hon duschar ensam.
  • Uppmana patienten till att duscha/tvätta sig regelbundet med hjälp av ett veckoschema , 33.3 kB. Pdf, 33.3 kB..

Nedsatt egenvårdsförmåga/påklädning (00109)

Definition

En försämrad förmåga att genomföra eller slutföra egen påklädning och göra sig fin.

Kännetecken

Oförmåga att

  • använda dragkedjan
  • använda hjälpmedel
  • bevara utseendet på en tillfredställande nivå
  • plocka upp kläder
  • sätta på sig kläder på underkroppen
  • sätta på sig kläder på överkroppen
  • sätta på sig skor eller strumpor
  • ta av sig kläder
  • ta av sig kor eller strumpor
  • ta av sig skor
  • välja kläder

Nedsatt förmåga att

  • knäppa eller fästa kläderna
  • skaffa sig kläder
  • sätta eller ta av nödvändiga kläder
  • sätta eller ta av skor och strumpor

Relaterade faktorer

  • Försämrad kognitiv förmåga
  • Hinder i omgivningen
  • Minskad motivation
  • Nedsatt uppfattningsförmåga
  • Obehag
  • Skada i muskler eller ben
  • Smärta
  • Svår ångest
  • Uttalad trötthet/utmattning

OBS! Precisera grad av oberoende med hjälp av en standardiserad funktionsbedömning.

0 = Är fullständigt oberoende.
1 = Behöver lämpligt hjälpmedel vid utförande.
2 = Behöver lite hjälpinsatser från omvårdnadspersonal.
3 = Behöver tillsyn och stöd av omvårdnadspersonal vid utförande.
4 = Behöver ständig tillsyn vid utförande.
5 = Behöver universell hjälp och är oförmögen att hjälpa till själv.

Kortsiktiga mål

  • Att patienten uttrycker en önskan av att vilja ta kontroll över och sköta sin egen hygien avseende påklädning självständigt.
  • Att patienten är kapabel att genomföra vissa specifika aktiviteter när det gäller på- och avklädning inom x-antal dagar. (3)

Långsiktiga mål

Patienten klarar av sin egenvård när det gäller påklädning självständigt efter bästa förmåga.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

Identifiera de moment, avseende egenvårdsförmågan, som patienten har svårigheter med att utföra.

Psykoedukation

  • Visa för patienten, på ett konkret sätt, hur påklädningen ska utföras.
  • Ge patienten stegvis påminnelser om de moment som ingår i egenvården avseende påklädningen.

Aktivitet

  • Uppmana patienten att utföra aktiviteter i dagliga livet (ADL) självständigt utefter egen förmåga.
  • Främja självständighet genom att låta patienten försöka klä på sig på egen hand.
  • Ge patienten att ta god tid på sig vid på- och avklädning.
  • Lägg fram kläder i den ordning patienten kommer att ta på sig dem.
  • Erbjud påklädningshjälp:
    • Griptång
    • Knappknäppare
    • Strumppådragare
    • Skohorn med långt skaft

Nedsatt egenvårdsförmåga/toalettbesök (00110)

Definition

En försämrad förmåga att utföra eller slutföra egna toalettbestyr.

Kännetecken

Oförmåga att

  • klara av lämplig toaletthygien
  • sitta på eller resa sig från toalettstol eller nattkärl
  • sköta/hantera klädsel i samband med toalettbesök
  • ta sig till toalett eller nattkärl

Relaterade faktorer

  • Försämrad förmåga till förflyttning
  • Försämrad kognitiv förmåga
  • Hinder i omgivningen
  • Minskad motivation
  • Nedsatt varseblivningsförmåga
  • Skada i muskler eller ben
  • Smärta
  • Svår ångest eller oro
  • Uttalad trötthet/utmattning

OBS! Precisera grad av oberoende med hjälp av en standardiserad funktionsbedömning.

0 = Är fullständigt oberoende.
1 = Behöver lämpligt hjälpmedel vid utförande.
2 = Behöver lite hjälpinsatser från omvårdnadspersonal.
3 = Behöver tillsyn och stöd av omvårdnadspersonal vid utförande.
4 = Behöver ständig tillsyn vid utförande.
5 = Behöver universell hjälp och är oförmögen att hjälpa till själv.

Kortsiktiga mål

  • Att patienten uppger till vårdpersonalen att hon/han behöver stöd.
  • Att patienten klarar av att genomföra vissa specifika aktiviteter (ange vilken) kring egna toalettbestyr inom ett x-antal dagar.

Långsiktiga mål

Att patienten självständig efter bästa förmåga klarar av att sköta sin egenvård avseende toalettbesök.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

Ta reda på patientens toalettvanor och identifiera vilka moment som patienten inte själv klarar av.

Psykoedukation

  • Informera patienten om och visa konkret hur de moment som han/hon har svårigheter kring ska utföras.
  • Hjälp patienten att skapa rutiner för egenvården vid toalettbesök, vilka ska underlätta för patienten att skapa goda vanor.

Aktivitet

  • Uppmana patienten att efter bästa förmåga utföra egenvården vid toalettbesök.
  • Erbjud patienten stöd till egenvården utifrån behov.
  • Placera larmsignalen inom patientens räckhåll så att patienten kan få snabb hjälp till toaletten vid behov.
  • Vid behov av urinflaska och/eller avföringsbäcken: se till att dessa hjälpmedel finns intill patientens säng.
  • Undvik så mycket som möjligt avföringsbäcken och/eller kissflaskor för att främja en normal eliminationsmiljö i badrummet.

Nedsatt egenvårdsförmåga/ätande (00102)

Definition

En försämrad förmåga att utföra eller slutföra aktiviteter för eget ätande.

Kännetecken

Oförmåga att

  • använda hjälpmedel
  • få maten på ätredskap
  • föra maten från kärl till munnen
  • förbereda maten för att äta
  • genomföra en måltid
  • hantera mat i munnen
  • hantera redskap
  • inta mat på ett socialt accepterat sätt
  • inta mat på ett säkert sätt
  • svälja mat
  • ta upp kopp eller glas
  • tugga mat
  • äta tillräckligt mycket mat
  • öppna förpackningar

Relaterade faktorer

  • Försämrad kognitiv förmåga
  • Hinder i omgivningen
  • Minskad motivation
  • Nedsatt varseblivningsförmåga
  • Skada i muskler eller ben
  • Smärta
  • Svår ångest eller oro
  • Uttalad trötthet/utmattning.

OBS! Precisera grad av oberoende med hjälp av en standardiserad funktionsbedömning.

0 = Är fullständigt oberoende.
1 = Behöver lämpligt hjälpmedel vid utförande.
2 = Behöver lite hjälpinsatser från omvårdnadspersonal.
3 = Behöver tillsyn och stöd av omvårdnadspersonal vid utförande.
4 = Behöver ständig tillsyn vid utförande.
5 = Behöver universell hjälp och är oförmögen att hjälpa till själv.

Kortsiktiga mål

  • Att patienten uppger till vårdpersonalen att hon/han behöver stöd.
  • Att patienten klarar av att genomföra vissa specifika aktiviteter (ange vilken) kring ätandet inom x-antal dagar.

Långsiktiga mål

Patienten klarar av sin egenvård när det gäller eget ätande självständigt och efter bästa förmåga.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Samtala med patient (och vid behov närstående) angående vilken mat han/hon tycker om respektive ogillar. Identifiera eventuell överkänslighet.
  • Ta reda på om patienten vill äta ensam eller tillsammans med andra.
  • Kontrollera mat- och vätsketillförsel.

Psykoeduktion

  • Informera patienten om och visa konkret hur de moment som han/hon har svårigheter kring ska utföras. (3)
  • Träna, om nödvändigt, bordsskick med patienten för att upprätthålla eller stimulera till en god måltidskultur.

Aktivitet

  • Uppmana patienten att i största möjliga mån sköta egenvården avseende ätandet självständigt efter bästa förmåga.
  • Erbjuda patienten stöd med de specifika moment som han/hon har svårt med.
  • Uppmuntra patienten att delta i måltidsgemenskapen.
  • Vid ätstörningar rekommenderas att patient och personal ingår detaljerade avtal om:
    • Vad patienten ska äta, gärna i form av en kostlista, där födoämnen och mängder, men inte vikt och kalorier anges.
    • Om patienten ska äta ensam eller tillsammans med andra.
    • Om patienten ska kontrolleras efter måltiden.
    • Vägning – hur ofta och vad patienten ska ha på sig.

Akut förvirring (00128)

Definition

Plötslig debut av en reversibel störning med påverkan på medvetandegrad, uppmärksamhet, kognition och uppfattningsförmåga som utvecklas under en kort tidsperiod.

Kännetecken

  • Brist på motivation att initiera eller genomföra meningsfulla och målinriktade handlingar och beteenden
  • Hallucinationer
  • Missuppfattningar
  • Variation i kognitiv förmåga
  • Variation i medvetandegrad
  • Variation i psykomotorisk aktivitet
  • Ökad agitation
  • Ökad rastlöshet

Relaterade faktorer

  • Delirium
  • Demens
  • Missbruk
  • Varierande sov- och vakenhetsperioder

Kortsiktiga mål

  • Att patienten samt hans/hennes omgivning skall förbli säker under perioder då patienten är akut förvirrad alternativt agiterad.
  • Att patienten responderar positivt på personalens åtgärder för att orientera honom/henne till tid, rum eller person, trots perioder av förvirring.
  • Att patienten tar emot den medicin som erbjuds för att förbättra tillståndet.

Långsiktiga mål

Att patienten är orienterad till tid, rum och person inom x antal dagar.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Identifiera hur den akuta förvirringen påverkar patienten avseende medvetandegrad, uppmärksamhet, kognition och uppfattningsförmåga.
  • Identifiera bakomliggande faktorer till förvirringen samt vilka aktuella symtom som uttrycks (t.ex. oro, hallucinationer).

Psykoedukation

  • Förklara för patienten vad du kommer att göra innan du gör det.
  • Informera patienten om förbättringar avseende hans/hennes tillstånd vid perioder av klarhet.

Aktivitet

  • Stöd patienten att orientera sig till tid, rum och person genom att:
    • Presentera sig och tilltala patienten vid namn vid varje kontakt.
    • Ge patienten konkret information om tid, plats, den aktuella situationen samt förhållanden i närmiljön.
    • Uppmuntra att familj eller vänner kommer på besök (en åt gången).
  • Upprätthåll ögonkontakt och använd korta, tydliga fraser vid samtal med patienten, för att underlätta för honom/henne att ta till sig information.
  • Utse en personal som har huvudansvaret för patienten vid varje skift, eftersträva kontinuitet i största möjliga uträckning.
  • Skapa en lugn och trygg vårdmiljö runt patienten, till exempel genom att:
    • Patientens rum har en behaglig belysning och är så tyst som möjligt.
    • Erbjud att patienten har tillgång till klocka och kalender på rummet för att främja orientering till tid.
  • Vid hallucinationer, försäkra patienten om att han/hon är på en säker plats och tydliggör vad som är verkligt.
  • Vid agitation, ignorera förolämpningar och bekräfta istället den känsla av upprördhet som patienten känner. Till exempel: Patienten: -Du är en komplett idiot! Ta hit en riktig sjuksköterska som vet vad hon gör! Sjuksköterskan: -Vad du går igenom är mycket svårt. Jag kommer att stanna här hos dig.
  • Vid fysiskt hotfullt beteende:
    • Sätt tydliga gränser och klargör att hot eller våld inte får förekomma.
    • Berätta för patienten att personalen kommer att behöva hjälpa till att kontrollera hans/hennes handlingar, om patienten inte själv kan göra det.
    • Uppmuntra istället patienten att berätta om hur han/hon mår.
    • Ha beredskap för att vidta tvångsåtgärder, då det är den enda utvägen.

Kronisk förvirring (00129)

Definition

Irreversibel långvarig och/eller progredierande försämring av intellekt och personlighet som kännetecknas av en minskad förmåga att kunna tolka stimuli i omgivningen och en nedsatt förmåga att tänka. Detta manifesteras som störningar i minne, orientering och beteende.

Kännetecken

  • Försämrad socialiseringsförmåga
  • Försämrat långtids- och korttidsminne
  • Kliniska bevis på organisk skada
  • Långvarig kognitiv försämring
  • Oförändrad grad av medvetande
  • Personlighetsförändring
  • Progredierande kognitiv försämring
  • Ändrad reaktion på stimuli
  • Ändrad tolkning

Relaterade faktorer

  • Alzheimers sjukdom
  • Cerebrovaskulär skada
  • Demens efter multiinfarkt
  • Huvudskada
  • Korsakoffs psykos

Kortsiktiga mål

Att patienten accepterar förklaringar av felaktiga tolkningar av omgivningen.

Långsiktiga mål

Att patienten, med stöd av vårdgivare, kommer att kunna avbryta tankar som inte är verklighetsbaserade.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

Identifiera hur förvirringen tar sig uttryck för patienten samt hur den påverkar personligheten, kognition avseende minnes- och uppfattningsförmåga och socialt beteende.

Psykoedukation

  • Ge patienten kontinuerlig återkoppling avseende vad som är verkligt.
  • Förklara för patienten vad du kommer att göra innan du gör det.

Aktivitet

  • Orientera patienten frekvent till tid, rum och person. Patienten kan vara behjälpt av:
  • Att ha egna och tidigare kända tillhörigheter i omgivningen.
  • Klocka samt en kalender som innehåller ett tydligt dagsschema.
  • Upprätta ögonkontakt, tala långsamt och tydligt med enkla förklaringar för att underlätta för patienten att ta till sig information.
  • Ge patienten positiv feedback när hans/hennes tankar eller beteenden är adekvata.
  • Uttryck rimliga tvivel då patienten förmedlar misstänksamhet mot omgivningen till följd av vanföreställningar. Diskutera med patienten vilka potentiella negativa effekter misstänksamheten kan medföra och förstärk adekvata tankar avseende personer och situationer.
  • Vid grubblerier eller felaktiga idéer, hjälp patienten att bryta detta beteende genom att samtala med patienten om verkliga personer och verkliga händelser.
  • Hjälp patienten att upprätthålla integritet och värdighet vid förvirring.

Nedsatt förmåga till verbal kommunikation (00051)

Definition

Minskad, försenad eller frånvarande förmåga att ta emot, bearbeta, överföra och/eller använda ett system av symboler.

Kännetecken

  • Frånvaro av ögonkontakt
  • Förvirring i dimensionerna: person, rum eller tid
  • Kan inte prata eller pratar inte
  • Medveten vägran att tala
  • Oförmåga att tala samma språk som vårdaren
  • Oförmåga eller svårighet att använda kropps- och ansiktsuttryck
  • Opassande språkligt bruk
  • Sluddrigt tal
  • Stamning
  • Svårighet att forma meningar och ord (t.ex. afoni [kan ej forma ljud], dyslali [uttalsfel], dysartri [svårighet att forma klart ljud])
  • Svårighet att uttrycka sina tankar verbalt (t.ex. afasi, dysfagi, apraxi och dyslexi)
  • Svårt att förstå och att upprätthålla en vanlig kommunikation

Relaterade faktorer

  • Kulturella skillnader
  • Känslomässigt tillstånd
  • Psykiska hinder (t.ex. psykos, brist på stimuli)
  • Situationsbetingad låg självkänsla
  • Stress
  • Ändrad självuppfattning
  • Ändrad uppfattningsförmåga

Kortsiktiga mål

  • Att patienten har etablerat kontakt till en personal (t.ex. genom ögonkontakt och gensvar via ansiktsmimik).
  • Att patienten har lärt sig alternativa sätt att kommunicera (t.ex. rita, peka).
  • Att patienten är kapabel att tillbringa kortare perioder (à 5 minuter) med omvårdnadspersonal och dela med sig av observationer av omgivningen.

Långsiktiga mål

Att patienten kan kommunicera (verbalt eller icke verbalt) sina tankar, känslor och behov till omgivningen efter bästa förmåga.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Använd ett tydligt och enkelt språk samt terapeutiska tekniker för att förstå patientens önskan (t.ex. ”Menar du att…?, Betyder det att…?”).
  • Använd olika ickeverbala tekniker för att kommunicera med patienten (t.ex. blinkning, peka, visa med kroppsspråk, be patienten att peka på det han/hon vill kommunicera om, använd bilder, tecken, bokstäver).
  • Var uppmärksam på avsikten (t.ex. uttryck för oro, rädsla, ledsamhet) i det patienten säger, även om det som sägs verkar osammanhängande finns det ofta en underliggande innebörd.
  • Bedöm om patientens nedsatta förmåga till verbal kommunikation är kronisk eller ett tillfälligt uttryck på grund av förvärrade psykiatriska symtom.

Psykoedukation

Förklara och återspegla för patienten hur hans/hennes beteende och uttryck kan uppfattas av andra, dels för att öka förståelsen och dels undvika missförstånd.

Aktivitet

  • Uppmuntra patienten att uttrycka sig i ord efter bästa förmåga.
  • Träna med patienten på att fokusera uppmärksamheten på konkreta saker i omgivningen, med syftet att flytta fokus ifrån vanföreställningar.
  • För att minska ångest, röster och oroande tankar, lär patienten att göra följande:
    • Ta ”timeout”
    • Läsa högt för sig själv
    • Söka upp personal eller närstående
    • Lyssna på musik
    • Lära sig att ersätta irrationella tankar med rationella påståenden
    • Lära sig att ersätta negativa tankar med konstruktiva tankar
    • Lära ut djupandningstekniker

Otillräcklig impulskontroll (00222)

Definition

Ett mönster av snabba, oplanerade reaktioner på inre och yttre stimuli utan hänsyn till de negativa konsekvenser som dessa reaktioner har för den impulsive personen själv eller på andra. (1)

Kännetecken

  • Använder överdrifter
  • Blir för familjär med främlingar
  • Handlar utan att tänka
  • Irritation
  • Oförmåga att spara pengar eller kontrollera sin ekonomi
  • Sensationssökande
  • Promiskuitet
  • Sjukligt spelande
  • Temperamentsutbrott
  • Våld

Relaterade faktorer

  • Drogmissbruk
  • Hopplöshet
  • Personlighetsstörning
  • Organisk hjärnskada
  • Störd kognition eller utveckling

Kortsiktiga mål

  • Att patienten har identifierat situationer då han/hon har svårt att hantera impulser.
  • Att patienten har identifierat bakomliggande orsaker till otillräcklig impulskontroll.

Långsiktiga mål

Att patienten lärt sig att hantera impulser som uppkommer efter inre eller yttre stimuli.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Identifiera tillsammans med patienten de situationer då han/hon har agerat impulsivt utan att ta hänsyn till konsekvenserna.
  • Kartlägg vilka tankar, känslor eller externa stimuli som föranledde de impulsiva handlingarna.

Psykoedukation

  • Hjälp patienten att förstå hans/hennes beteende och sätta ord på tankar och känslor. Diskutera vilka handlingar som är socialt accepterade och vilka som inte är det samt vilka potentiella konsekvenser agerandet kan ha på sikt.
  • Diskutera med patienten vilka beteenden som han/hon kan förändra på egen hand samt när patienten behöver stöd.
  • Lär ut tekniker/copingstrategier som patienten kan använda sig av istället för att agera på impulser.

Aktivitet

  • En respektfull, ärlig och accepterande attityd är grunden för en tillitsfull relation, vilken utgör grunden för den terapeutiska relationen.
  • Reducera stimuli i samtalsrummet/vårdmiljön runt patienten. Exempelvis genom att det är låg ljudnivå i omgivningen, få personer i samtalsrummet, behaglig belysning.
  • Stöd patienten i att använda den tekning/copingstrategi som valts samt utvärdera resultatet.

Känner hopplöshet (00124)

Definition

Ett subjektivt tillstånd där en person ser begränsade, eller inga, alternativ eller tillgängliga personliga möjligheter och som inte kan mobilisera någon energi för egen del.

Kännetecken

  • Bristande initiativ
  • Bristande delaktighet i vården
  • Minskad reaktion på stimuli
  • Minskat känslouttryck
  • Passivitet
  • Sömnstörning
  • Uttrycker sig mer sällan i ord
  • Verbala tecken (missmodig, ”jag kan inte”, suckar)

Relaterade faktorer

  • Långvarig inskränkt aktivitet
  • Långvarig stress
  • Social isolering
  • Sviktande eller försämrat fysiskt tillstånd
  • Känsla av övergivenhet

Kortsiktiga mål

Patienten uttrycker acceptans för sitt liv och för situationer som är utanför hans/ hennes kontroll.

Långsiktiga mål

  • Patienten uttrycker någon form av hopp inför framtiden.
  • Patienten kan identifiera nåbara mål och vägar att nå dem.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Identifiera stressorer i patientens liv, som föregick krisen.
  • Gå igenom copingstrategier som patienten tidigare använt sig av, exempelvis som att vid hypomani minska intryck.
  • Hjälpa patienten att identifiera de områden i livet som han/hon har kontroll över.

Psykoedukation

  • Undervisa patienten i enkla kompletterande copingstrategier.
  • Uppmuntra patienten att analysera och ompröva negativa tankemönster.
  • Hjälpa patienten att identifiera starka sidor hos sig själv.

Aktivitet

  • Visa omsorg och ha en empatisk hållning gentemot patienten.
  • Uppmuntra patienten genom att förmedla hopp. Exempel: ”Jag är övertygad om att det kommer att bli bättre”, eller: ”Du är en viktig person för dina anhöriga”.
  • Att tillsammans med patienten gå igenom vilka resurser som finns exempelvis i patientens nätverk och i vården.

Risk för hotad värdighet (00174)

Definition

Risk för upplevelse av förlorad ära och respekt.

Riskfaktorer

  • Avslöjande av konfidentiell information
  • Exponering av kroppen
  • Förlust av kroppsfunktioner
  • Kulturella olikheter
  • Otillräcklig delaktighet i beslutsfattande
  • Uppfattat intrång i den privata sfären
  • Upplevelse av förödmjukelse.

Kortsiktiga mål

Att ta hänsyn till patientens integritet i alla situationer.

Långsiktiga mål

Att öka patientens autonomi.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

Tala med patienten om hur han/hon vill bli bemött i såväl uppvarvat som nedstämt tillstånd.

Psykoedukation

  • Utbilda patient och närstående i att upptäcka tidiga symtom så att eventuellt återinsjuknande inte leder till tvångsåtgärder. (12)
  • Tala med patienten om hur tvångsåtgärder bör utföras för att skydda integriteten.

Aktivitet

Kommunicera vilka åtgärder som vidtas och varför, även till patienter som inte verkar förstå det som sägs.

Risk för ensamhet (00054)

Definition

Risk att känna obehag förknippad med en önskan om eller behov av mer kontakt med andra.

Riskfaktorer

  • Känslomässig avflackning
  • Brist på känslomässig energi
  • Fysisk eller social isolering.

Kortsiktiga mål

  • Patienten är kapabel att identifiera anledningar till att han/hon känner sig isolerad.
  • Patienten har identifierat strategier för att behålla goda relationer. (3)

Långsiktiga mål

Patienten upplever en minskad känsla av ensamhet.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Hjälp patienten att identifiera faktorer som orsakar och bidrar till ensamhet.
  • Identifiera personer som patienten är viktig för, t.ex. genom att vara förebild

Psykoedukation

Hjälp patienten att hitta egna strategier för att komma ur sin isolering: genom att informera om aktiviteter inom religiöst samfund, möteslokaler, kurser och utbildningar, resor, självhjälpsgrupper etc.

Aktivitet

  • Uppmuntra till social interaktion med personer i patientens närhet.
  • Hjälp patienten att uttrycka känslor i ord.
  • Diskutera vikten av god kvalitet snarare än kvantitet när det gäller umgänge med andra människor.

Identitetsstörning (00121)

Definition

Oförmåga att upprätthålla en integrerad och fullständig uppfattning om jaget.

Kännetecken

  • Beskriver känsla av tomhet och främlingskap
  • Ineffektiv stresshantering
  • Ineffektivt utförande av egen roll
  • Könsrollsförvirring
  • Motsägande personlighetsdrag
  • Oförmåga att skilja mellan yttre och inre stimuli
  • Osäkerhet om kulturella eller ideologiska värden
  • Störd kroppsuppfattning

Relaterade faktorer

  • Användning av psykofarmaka
  • Diskriminering
  • Dysfunktionell familj
  • Intag av toxiska kemikalier
  • Kroniskt låg självkänsla
  • Kulturell diskontinuitet
  • Maniskt tillstånd
  • Organisk hjärnsjukdom
  • Psykiatrisk sjukdom
  • Sektindoktrinering
  • Social rollförändring

Kortsiktiga mål

  • Patienten har identifierat minst en situation där han/hon har svårigheter att hålla sin identitet intakt.
  • Patienten är kapabel att skilja sig själv från andra, såväl fysiskt som emotionellt.

Långsiktiga mål

Patienten känner sig bekväm i sin identitet.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Låt patienten beskriva eller diskutera sin uppfattning om sig själv och sina identitetsproblem.
  • Hjälp patienten att identifiera situationer eller beteenden som ytterligare försvårar.

Psykoedukation

Förklara för patienten alla planerade aktiviteter innan de påbörjas, särskilt om de kräver fysisk kontakt.

Aktivitet

  • Att tilltala patienten med namnet för lyfta fram att han/hon är en person med en egen identitet.
  • Stärka patientens identitet och självkänsla genom att framhålla positiva saker hos patienten.

Förvrängd kroppsuppfattning (00118)

Definition

Förvirrad mental föreställning om sitt fysiska jag.

Kännetecken

  • Beskriver känslor och uppfattningar som återspeglar ett ändrat perspektiv på den egna kroppen (t.ex. utseende, form eller funktion)
  • Beteende som uppmärksammar, undviker eller övervakar den egna kroppen
  • Icke-verbala reaktioner på en reell eller uppfattad förändring av kroppen (t.ex. utseende, form eller funktion)

Objektivt

  • Erkännande eller beteende i relation till den egna kroppen
  • Förändrad förmåga att bedöma kroppens rumsliga förhållande gentemot omgivningen
  • Förändring av socialt engagemang
  • Gömmer eller överexponerar en del av kroppen (medvetet eller omedvetet)
  • Reell förändring av form eller funktion
  • Saknar en kroppsdel
  • Trauma mot en icke-fungerande kroppsdel, tittar/vidrör inte på en viss del av kroppen
  • Utökning av kroppens gränser till att också omfatta objekt i omgivningen

Subjektivt

  • Avpersonifiering av förlust eller kroppsdel genom att använda opersonlig beskrivning
  • Beskriver negativa känslor om kroppen (t.ex. känsla av hjälplöshet, hopplöshet eller maktlöshet)
  • Beskriver rädsla för andras reaktioner
  • Fokuserar på tidigare utseende, funktion eller styrka
  • Personliggörande genom namngivande av förlust eller kroppsdel
  • Rädsla för att bli förskjuten av andra
  • Sysselsatt med förändringen eller förlusten
  • Tyngdpunkt på kvarvarande styrka
  • Vägrar att erkänna reella förändringar

Relaterade faktorer

Kognitiva eller perceptuella faktorer, sjukdom, psykosociala faktorer

Kortsiktiga mål

  • Patienten visar vilja och förmåga att återuppta egenvårdsförmåga/ansvar för sig själv.
  • Patienten har initierat nya eller återupprättat kontakter med existerande nätverk.
  • Patienten är kapabel att utmana dysfunktionella tankar och övertygelser med hjälp av omvårdnadspersonal.

Långsiktigt mål

  • Patienten är kapabel att implementera nya sätt att hantera och verbalisera och demonstrera att hon/han accepterar sitt utseende (sköta om sig, klä sig, kroppshållning, måltidsvanor, presentation av sig själv).
  • Patienten är kapabel att beskriva en mer realistisk uppfattning angående kroppsform och – storlek relaterat till längd och kroppstyp.
  • Patienten relaterar till sin kropp på ett mer positivt sätt.

Omvårdnadsåtgärder

Psykoedukation

Lär ut strategier för att kunna hantera känslor som sorg, rädsla, fientlighet. (5)

Aktivitet

  • Uppmuntra patienten att uttrycka känslor, särskilt om hur han/hon mår, tänker eller ser på sig själv.
  • Hjälp patienten att kunna ta emot hjälp från andra.
  • Bekräfta att patientens förvrängda bild av sig själv är verklig för han/honom. T. ex. ”Jag hör att du ser på dig själv som tjock. Jag ser inte på dig på det sättet.”

Långvarig svag självkänsla (00119)

Definition

Långvarig negativ självvärdering och känslor om sig själv eller om egna förmågor.

Kännetecken

  • Anpassar sig för lätt till andra
  • Anser sig inte klara av att hantera olika händelser
  • Beroende av andras uppfattningar
  • Beskriver känsla av skam eller skuld
  • Förkastar positiv återkoppling om sig själv
  • Obeslutsam
  • Osäkert beteende
  • Passiv
  • Tveksam till att pröva nya saker eller situationer
  • Återkommande misslyckanden i livet
  • Överdriver negativ återkoppling om sig själv
  • Överdrivet sökande på bekräftelse

Relaterade faktorer

  • Bristande känsla av grupptillhörighet
  • Psykisk sjukdom
  • Traumatiska händelser och situationer
  • Upplevd brist på respekt från andra
  • Återkommande misslyckanden
  • Återkommande negativ förstärkning

Kortsiktiga mål

  • Patienten är kapabel att beskriva minst en personlig styrka.
  • Patienten har identifierat två orealistiska krav och omformulerat dessa så att de blivit mera realistiska.

Långsiktiga mål

Uppvisad förmåga att omformulera orealistiska krav på sig själv till krav som går att uppnå.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Identifiera vad patienten är bra på.
  • För känslodagbok över känslor av skam, skuld och självförakt, där känslorna värderas på en VAS-skala från 1-10.

Psykoedukation

Arbeta med patienten för att medvetandegöra negativa tankemönster som inkluderar övergeneraliseringar (”Han/hon klarar alltid allting. Jag klarar aldrig någonting.”), skuldbeläggande av sig själv (”Allt är mitt fel.”) och projiceringar (”Han/hon tittar på mig, för att jag ser konstig ut.”).

Aktivitet

  • Uppmuntra patienten att analysera och ompröva negativa tankemönster.
  • Hjälpa patienten att omformulera negativa tankemönster till mer positiva (”Han tittar kanske på mig för att jag ser speciell eller intressant ut”).

Brister i föräldraskap (00056)

Definition

Oförmåga hos den primära vårdhavaren att skapa, upprätthålla eller återskapa en miljö som främjar barnets optimala växt och utveckling.

Kännetecken

Föräldrar

  • Bortstötning av barnet
  • Bristande flexibilitet för att möta barnets behov
  • Bristande färdigheter i att vårda
  • Bristande samspel mellan far och barn
  • Bristande samspel mellan mor och barn
  • Fientlig inställning till barnet
  • Inkonsekvent hantering av beteende
  • Inkonsekvent vård
  • Negativa utlåtanden om barnet
  • Lite kramar och kel
  • Ofta straffande
  • Olämpliga arrangemang för barnets vård
  • Osäker hemmamiljö
  • Otillräcklig bindning till barnet
  • Otillräcklig skötsel av barnets hälsa
  • Säger sig inte kunna bemöta barnets behov
  • Säger sig inte kunna kontrollera barnet
  • Säger sig vara otillräcklig i vårdarrollen
  • Uttrycker frustration
  • Vanvård av barnet
  • Övergivande
  • Övergrepp på barnet

Spädbarn eller barn

  • Beteendestörning
  • Bristande anknytning
  • Bristande oro vid separation
  • Frekvent sjukdomsförekomst
  • Frekventa olyckshändelser
  • Rymmer hemifrån
  • Svag prestation i skolan
  • Svag kognitiv utveckling
  • Svag social kompetens
  • Tillfällen med missbruk
  • Traumatiska händelser (t.ex. fysiska eller psykiska)

Relaterade faktorer

Psykiska faktorer hos förälder, sociala faktorer, kunskaps faktorer, faktorer hos barnet.

Kortsiktiga mål

  • Förbättrad kunskap om barnets förväntningar och utveckling, patientens diagnos/läkemedelshantering samt om vad som krävs för att vara förälder.
  • Patienten har upprättat ett stödsystem för sitt föräldraskap (eventuellt tillsammans med närstående).
  • Patienten behärskar minst fyra nya färdigheter som underlättar tillgodoseendet av sina egna biologiska (äta, dricka, sova) och psykosociala behov (vad patienten vill/känner, att lyssna, att känna igen känslor samt hantera känslorna etc.).

Långsiktiga mål

  • Patienten har utvecklat och fördjupat sina kunskaper i att hantera föräldrarollen.
  • Patienten behärskar olika copingstrategier för att hantera stress i föräldrarollen.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Undersök inverkan av de problematiska/negativa beteenden på familjelivet.
  • Gör en gemensam bedömning av föräldrarnas/vårdhavarens kunskap om barnets utveckling, beteende och behov samt föräldrafärdigheter.
  • Kontakt med socialtjänst och barnavårdscentral.

Psykoedukation

Informera patienten om rättigheter, lagar, bidrag samt möjliga stöd genom socialtjänsten eller andra myndigheter.

Aktivitet

  • Gör en realistisk planering tillsammans med patienten för att kunna möta barnets biologiska och psykosociala behov i hemmet.
  • Uppmuntra patienten att ta stöd av barnavårdscentral, socialtjänsten eller andra myndigheter.

Dysfunktionella familjerelationer (00063)

Definition

Kronisk oordning i familjens psykosociala, andliga och/eller fysiologiska funktioner. Det leder till konflikter, förnekande av problem, motstånd mot förändring, ineffektiv problemlösning och en rad ständigt återkommande kriser.

Kännetecken

Beteende

  • Agitation
  • Beroende
  • Bristande hantering av konflikter
  • Bristande trovärdighet
  • Förnekande av problem
  • Försämrad eller kontrollerande kommunikation
  • Lögner, maktkamp, manipulation
  • Minskad fysisk kontakt
  • Omogenhet
  • Komplicerat sorgearbete
  • Oförmåga att hantera traumatiska erfarenheter konstruktivt
  • Oförmåga att ta emot hjälp
  • Oförmåga att tillgodose familjemedlemmarnas känslomässiga behov
  • Oförmåga att tillgodose familjemedlemmarnas behov av säkerhet
  • Otillräcklig förmåga att lösa problem, skuldbeläggande
  • Social isolering
  • Starkt dömande självförakt
  • Stressrelaterade fysiska sjukdomar
  • Svårighet med intima relationer
  • Verbala övergrepp på familjemedlemmarna

Roller och relationer

  • Brist på samhörighet
  • Ett mönster av bortstötning
  • Familjen visar ej respekt för familjemedlemmarnas individualitet
  • Triangulära relationer i familjen

Relaterade faktorer

  • Biokemisk påverkan
  • Bristande problemlösningsförmåga
  • Drogmissbruk
  • Oförmåga att hantera stress

Kortsiktiga mål

  • Patient och övriga familjemedlemmar har identifierat ineffektiva copingstrategier och dess konsekvenser.
  • Patient och övriga familjemedlemmar har kommit fram till och påbörjat nödvändiga livsstilsförändringar.

Långsiktiga mål

  • Patient och övriga familjemedlemmar arbetar aktivt för att förändra gemensamma destruktiva mönster.
  • Patient och övriga familjemedlemmar deltar i individuella familjeprogram och stödgrupper.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Utforska förståelsen av den nuvarande situationen och copingstrategier vid tidigare problem i livet.
  • Bedöm nuvarande funktionsnivå hos familjemedlemmarna och hur den påverkar individernas förmåga till att hantera situationen.
  • Kontakt med socialtjänst, beroendemottagning och/eller barnavårdscentral.

Psykoedukation

Ge saklig information till patienten och familjemedlemmarna om följderna av ett eventuellt riskbruks-/missbruksbeteende samt vad som kan förväntas efter utskrivningen.

Aktivitet

  • Motivera patienten att arbeta med nödvändiga livsstilsförändringar.
  • Uppmuntra patienten till att skriva ner sina upplevelser i terapeutiskt syfte, för att kanalisera känslor som ilska, sorg eller stress.

Nedsatt förmåga till social interaktion (00052)

Definition

Otillräcklig eller överdriven omfattning, eller otillräcklig kvalitet på social samvaro.

Kännetecken

  • Använder sig av mindre lyckade strategier för social interaktion
  • Icke fungerande social interaktion med andra
  • Obehag i sociala situationer
  • Oförmåga att kommunicera eller ta emot ett tillräckligt socialt engagemang (t ex att höra ihop, bry sig om, vara intresserad, eller ha gemensam erfarenhet)
  • Rapportering från familjen om ändringar i interaktionen (t ex stil eller mönster).

Relaterade faktorer

  • Avsaknad av betydelsefulla närstående eller vänner
  • Bristande förmåga att utveckla ömsesidighet (t.ex. kunskap och färdigheter)
  • Förändrade tankeprocesser
  • Störd självuppfattning

Kortsiktiga mål

  • Kunna beskriva beteenden som påverkar interaktionen med andra.
  • Sätta upp små personliga mål som att tala med en person.

Långsiktiga mål

Att patienten kan använda sina färdigheter i relation till andra personer.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Kartlägg tillsammans med patienten vilka sociala kontakter han/hon har, om patienten är nöjd med dessa och/eller varför patienten inte är nöjd med sina sociala interaktioner.
  • Kartlägg hinder och möjligheter i patientens sociala situation:
    • Utseende (avvikande ansiktsuttryck, klädsel, personlig hygien, renlighet).
    • Valet av samtalsämne i sociala situationer (passande/opassande, religiös, suicidala tankegångar, överdrivet sexuellt innehåll, tvångtankar, vanföreställningar etc.).
    • Resonemangsförmåga (kan hålla sig till ämnet, kan avsluta resonemang, ”ordsallad” oförmåga att formulera logiska meningar)
    • Talförmåga (pratar för snabbt/långsamt)
    • Kommunikationsförmåga (förmåga att lyssna på andra, förmåga att följa med i ett samtal, tendens att dra sig undan i sociala situationer, dominerar sociala situationer

Psykoedukation

Ge icke-dömande feedback på klientens beteende i interaktion med andra.

Aktivitet

  • Ge positiv förstärkning när patienten interagerar med andra.
  • Hjälpa patienten med ett schema med planerade aktiviteter.
  • Identifiera strategier för hantering av svåra situationer (till exempel KBT, avslappningstekniker, andningsövningar etc.).

Sexuell dysfunktion (00059)

Definition

Ett tillstånd där en person upplever en förändring i sin sexuella funktion i samband med lust, upphetsning och/eller orgasm, som är otillfredsställande, inte tillräckligt bekräftande eller bristfällig.

Kännetecken

  • Förändrat intresse för andra eller av sig själv
  • Förändring i att uppnå sin uppfattade sexuella roll
  • Förändring i förmåga att få sexuell tillfredställelse
  • Oförmåga att få sexuell tillfredställelse
  • Sätter ord på problemet
  • Söker bekräftelse på att vara åtrådd
  • Uppfattad brist på sexuell lust
  • Uppfattad förändring av sexuell upphetsning
  • Verklig eller uppfattad begränsning av sjukdom eller behandling

Relaterade faktorer

  • Biopsykosocial förändring av sexualiteten
  • Brist på förebilder
  • Bristande kunskap
  • Fysiska övergrepp
  • Förändring av kroppens funktion
  • Psykosocialt övervåld (t.ex. skadliga relationer)

Kortsiktiga mål

  • Patienten har identifierat stressorer som bidrar till försämrad sexuell funktion.
  • Patienten har identifierat faktorer som bidrar till konflikten med den egna sexualiteten.

Långsiktiga mål

Patienten upplever sin sexuella funktion som tillfredsställande.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Identifiera tillsammans med patienten när de sexuella svårigheterna började/ förändringar uppstod och vad som hände vid den tidpunkten. Kartlägg om det inträffande några oväntade händelser då eller om det finns stressorer i patientens liv.
  • Bedöm patientens psykiska stämningsläge och energinivå.
  • Identifiera stressområden i patientens liv och förklara eventuella samband mellan stressorer och förändring i sexuell funktion.

Psykoedukation

Förklara läkemedelsbiverkningar och psykiatriska tillstånds påverkan när det gäller sexuella förändringar/svårigheter.

Aktivitet

  • Vara accepterande och icke-dömande.
  • Förmedla kontakt med specialist i de fall det behövs.

Oro över egen sexualitet (00065)

Definition

Uttrycker oro över sin egen sexualitet.

Kännetecken

  • Försämrad relation med närstående
  • Förändring i förmåga att uppnå sin uppfattade sexuella roll
  • Rapporterar begränsning av sexuell aktivitet eller beteende
  • Rapporterar förändring eller svårighet med sexuella aktiviteter eller beteenden
  • Värdekonflikt

Relaterade faktorer

  • Avsaknad av närstående
  • Brist på förebild
  • Bristande förmåga till alternativa reaktioner på livshändelser kopplat till hälsa
  • Förändrade kroppsfunktioner
  • Sjukdom eller medicinsk behandling
  • Försämrad relation till närstående
  • Konflikt med olika sexuella preferenser
  • Konflikt med sin sexuella läggning
  • Otillräckliga förebilder
  • Rädsla för att bli gravid
  • Rädsla för att drabbas av sexuellt överförbar sjukdom

Kortsiktiga mål

Patienten har identifierat faktorer som bidrar till konflikten med den egna sexualiteten.

Långsiktiga mål

Patienten upplever sin sexuella funktion som tillfredsställande.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

Kartlägg patientens historia i syfte att få en bild av problematiken.

Psykoedukation

  • Ökad kunskap om kroppen och sexualiteten.
  • Information om läkemedelspåverkan, hur kroppen fungerar, förmedla kontakt med specialister utifrån patientens problematik.

Aktivitet

Vara accepterande och icke-dömande.

Ängslan/Oro (00146)

Definition

Vag känsla av obehag eller fruktan som följs av en autonom reaktion (källan är ofta obekant eller oprecis för individen); onda aningar om förväntad fara. En varningssignal om kommande fara som ger individen en möjlighet att hantera hotet.

Kännetecken

Beteende

  • Dålig ögonkontakt
  • Minskad produktivitet
  • Otålighet
  • Rastlöshet
  • Svårigheter att kunna somna
  • Tittar sig omkring
  • Uttrycker oro över förändringar i livet

Känslomässiga

  • Bedrövad
  • Irriterad
  • Känsla av otillräcklighet
  • Misstänksam
  • Orolig
  • Osäkerhet
  • Rädsla
  • Självcentrering
  • Skakig
  • Smärtsam eller ihållande ökad hjälplöshet
  • Ångerfull
  • Ökad försiktighet

Fysiska

  • Darr på rösten
  • Handtremor
  • Ökad spänning
  • Ökad svettning

Från sympatiska nervsystemet

  • Andningssvårigheter
  • Diarré
  • Hjärtklappning
  • Höjt blodtryck
  • Muskelryckningar
  • Minskad pulsfrekvens
  • Svimningskänsla
  • Sömnsvårighet
  • Utmattning

Kognitiva

  • Blockering av tankar
  • Förvirring
  • Glömska
  • Koncentrationssvårigheter
  • Minskad förmåga till inlärning och att lösa problem
  • Nedsatt uppmärksamhet
  • Tendens att skylla på andra
  • Ältande

Relaterade faktorer

  • Drogmissbruk
  • Dödshot
  • Förändring av eller hot mot: ekonomisk situation, omgivningen, hälsotillståndet, sätt att interagera, rollfunktion, social ställning
  • Otillfredsställda behov
  • Situationsbetingad kris
  • Stress

Kortsiktiga mål

  • Att patienten inom X dagar kan sätta ord på olika strategier för att förhindra stigande oro. (10)
  • Att patienten behärskar en avslappningsteknik.

Långsiktiga mål

  • Att patienten har lärt sig att känna igen tidiga tecken på oro samt behärskar metoder för att förhindra att oron stiger.
  • Att patienten har identifierat negativa tankar och är kapabel att konstruktivt omforma tankarna. (5)

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Identifiera tillsammans med patienten eventuella negativa tankar och tankemönster som föranlett oron (t.ex. ”Jag kommer aldrig att kunna göra detta.” eller ”Detta betyder att jag aldrig kommer att lyckas med någonting”.).
  • Samtala med patienten om vad som han/hon upplever som möjliga orsaker till oron.

Psykoedukation

  • Informera om tecken och symtom på stigande oro och ångest.
  • Informera om fysisk aktivitets hälsofrämjande effekter. Regelbunden fysisk aktivitet (>2 timmar per vecka) minskar symtom av oro och ångest. För att fysisk aktivitet skall ha en ångestlindrande effekt rekommenderas t.ex. promenader á 60 minuter eller löpning 20-30 minuter minst fyra dagar per vecka.
  • Lär ut avslappningsmetoder (t.ex. djupandningsövningar, meditation, gradvis muskelavslappning).
  • Informera patienten och närstående till relevanta stödgrupper, självhjälpsprogram eller intresseorganisationer.

Aktivitet

  • Erbjud en säker och lugn miljö samt reducera stimuli från omgivningen.
  • Uppmuntra patienten att berätta om sina känslor och bekymmer.
  • Låt patienten omformulera problemet så att det blir lösbart. Påvisa ett nytt perspektiv och tillsammans korrigera överdrivna uppfattningar.
  • Upprätta en krisplan tillsammans med patient och eventuellt närstående, innefattande individuella varningssignaler och konkreta åtgärder.
  • Upprätta tillsammans med patienten en veckoplanering avseende fysisk aktivitet enligt rekommendationen ovan. (13) Ordinera Fysisk aktivitet på recept (FaR) vid behov.
  • Vid stark oro, erbjud patienten ångestlindrande läkemedel. När ångestnivån har minskat, samtala med patienten om möjliga orsaker till oron. Utvärdera även läkemedlets verkan och biverkan.
  • Vid hyperventilation, vilken är relaterad till stark oro, hjälp patienten att fokusera på andningen. Andas i en liten papperspåse som placeras över näsa och mun och andas i den under sex till tolv naturliga andetag. Alternativt via djupandning med stöd av diafragman. Då tar patienten långsamma och avslappnande andetag och försöker förflytta andningen ifrån bröstkorgen till buken.

Rädsla (00148)

Definition

Reaktion på upplevt hot som medvetet igenkänns som en fara.

Kännetecken

Beskriver

  • Farhågor
  • Fruktan
  • Minskad självsäkerhet
  • Nervositet
  • Panik
  • Rädsla
  • Skräck
  • Upphetsning
  • Ökad spänning

Kognitiva

  • Identifierar orsaken till rädslan
  • Minska inlärningsförmåga
  • Minskad produktivitet
  • Stimuli uppfattas som ett hot
  • Svårigheter med problemlösning

Beteenden

  • Attackerande eller undvikande beteenden
  • Impulsivitet
  • Ökad vaksamhet

Fysiologiska

  • Andfåddhet
  • Blekhet
  • Diarré
  • Illamående
  • Kräkning
  • Muntorrhet
  • Muskelspänning
  • Utmattning
  • Ökad andningsfrekvens
  • Ökad puls
  • Ökad svettning
  • Ökat systoliskt blodtryck

Relaterade faktorer

  • Bristande förtrogenhet med omgivningen
  • Fobistimulus
  • Inlärd reaktion (t.ex. betingad reflex, utformning som eller identifikation med andra)
  • Naturligt ursprung (t.ex. plötsligt ljud, höjd, smärta, förlust av fysiskt stöd)
  • Separation från stödsystem i en potentiellt stressande situation (t.ex. inläggning på sjukhus, procedurer på sjukhus)
  • Språkbarriär

Kortsiktiga mål

Att patienten har identifierat de objekt eller situationer som utlöser rädsla hos patienten inom X dagar.

Långsiktiga mål

Att patienten fungerar adekvat och inte upplever ångest eller obehag när han/hon konfronteras med objektet eller situationen.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

Samtala med patienten om vilka upplevelser det är som är skapar rädslor och fruktan.

Psykoedukation

Diskutera och realitetspröva tillsammans med patienten de situationer eller objekt som upplevs hotfulla. Vilka aspekter utifrån situationen är föränderliga respektive oföränderliga.

Aktivitet

  • Försäkra för patienten att han/hon kan känna sig trygg och säker på avdelningen/mottagningen.
  • Uppmuntra patienten att ta itu med de underliggande känslorna och grundföre¬ställ-ningar som gör patienten mottaglig för överdriven rädsla.
  • Bestäm gemensamt med patienten vilka alternativa copingstrategier som är lämpliga.
  • Hjälp patienten att förstå att möta och arbeta med underliggande känslor kan resultera i bättre anpassade copingstrategier.
  • Användning av gradvis exponering för det patienten fruktar (situation/objekt) för att successivt förändra tänkande och beteende.

Defensiv stresshantering

Definition

Upprepad projektion av en falskt positiv självvärdering grundad på ett mönster av skyddande av jaget mot underliggande, uppfattade hot mot en positiv självbild.

Kännetecken

  • Bristande delaktighet i behandling
  • Fientligt skratt
  • Fullföljer inte behandling
  • Förlöjligande av andra
  • Förnekande av uppenbar svaghet
  • Förnekande av uppenbara problem
  • Projicering av ansvar
  • Projicering av skuld
  • Storslagenhet
  • Svårigheter att behålla relationer
  • Svårigheter att skapa relationer
  • Svårigheter med verklighetsuppfattning
  • Överkänslighet mot förolämpning
  • Överkänslighet mot kritik
  • Överlägsen attityd till andra

Relaterade faktorer

  • Bristande stödsystem
  • Bristande återhämtningsförmåga
  • Låg tilltro till andra
  • Lågt självförtroende
  • Orimliga förväntningar på sig själv
  • Osäkerhet
  • Rädsla för följder
  • Rädsla för förödmjukelse
  • Rädsla för misslyckande

Kortsiktiga mål

  • Att patienten kan sätta ord på sitt personliga ansvar avseende svårigheter i sociala relationer.

Långsiktiga mål

  • Att patienten har förmågan att interagera med andra utan att bli defensiv, rationalisera beteenden, eller uttrycka grandiosa idéer.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

Observera patientens beteende avseende uttryck som kännetecknar defensiv stresshantering, exempelvis:

  • fientligt skratt
  • förlöjligande av andra
  • projicering av skuld
  • svårigheter att skapa och/eller behålla relationer
  • svårigheter med verklighetsuppfattning
  • överlägsen attityd till andra

  • Identifiera tillsammans med patienten tidigare beteenden som till exempel föranlett svårigheter i sociala kontakter eller överträdelser mot sociala normer.

Psykoedukation

  • Informera patienten om vilka beteenden och handlingar som är socialt accepterade samt vilka som inte är det. Förklara vilka möjliga konsekvenser som regel- och normeröverträdelser medför.

Aktivitet

  • Stöd patienten att stegvis förändra sitt beteende. Beskriv vad som förväntas av patienten i olika sociala situationer, istället för att säga vad han/hon ska göra eller inte.
  • Hjälp patienten att få insikt om sitt eget beteende. Vanligt förekommande att patienter med defensiv stresshantering förnekar eller rationaliserar bort fel som gjorts, misslyckanden eller sitt eget ansvar för olika handlingar.
  • Ge positiv återkoppling vid accepterat beteende.
  • Upprätthåll ett accepterande förhållningssätt i kontakten med patient, med syftet att stärka självkänslan och värdigheten. Detta kan exempelvis uttryckas via ”det är inte du, utan det är beteendet, som är oacceptabelt”.

Ineffektivt förnekande (00072)

Definition

Ett medvetet eller omedvetet försök att inte erkänna kunskap om eller meningen med en händelse, som ignoreras för att minska oro/rädsla, men som leder till försämring av hälsan.

Kännetecken

  • Behandlar sig själv
  • Förhalar att söka hälso- och sjukvård
  • Förlägger källan till symtom till andra organ
  • Gör avfärdande kommentarer och/eller gester vid samtal om obehagliga händelser
  • Medger inte rädsla för att dö
  • Minimerar symtom
  • Oförmögen att medge sjukdomens påverkan på livsmönstret
  • Tränger undan rädslan för effekter/konsekvenser av tillståndet
  • Uppfattar inte att faran har någon personlig relevans
  • Vägrar ta emot hälsovård

Relaterade faktorer

  • Brist på känslomässigt stöd från andra
  • Bristande förmåga till effektiv stresshantering
  • Bristande kontroll av livssituationen
  • Hot om en otrevlig händelse
  • Oro
  • Rädsla för döden
  • Rädsla för förlust av självständighet
  • Rädsla för separation
  • Överväldigande stress

Kortsiktiga mål

Att patienten kan sätta ord på och förstå sambandet mellan känslomässiga problem och undvikande beteenden.

Långsiktiga mål

Att patienten har förmågan att hantera kunskap eller meningen med en händelse, som han/hon tidigare förnekade.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Observera patientens beteende avseende uttryck som kännetecknar ineffektivt förnekande, exempelvis:
    • behandlar sig själv och förhalar att söka hälso- och sjukvård
    • förlägger källan till symtom till andra organ
    • gör avfärdande kommentarer och/eller gester vid samtal om obehagliga händelser
    • vägrar ta emot hälsovård
    • oförmögen att medge sjukdomens påverkan på livsmönstret
    • tränger undan rädslan för effekter/konsekvenser av tillståndet
  • Hjälp patienten att identifiera kunskap eller händelser som han/hon förnekar för att undvika oro eller rädsla.
  • Uppmuntra patienten att sätta ord på känslor förknippade med situationer där han/hon inte upplever kontroll eller självständighet.

Psykoedukation

  • Informera patienten om att förnekande av kunskap eller händelser kan leda till försämring av hälsan.
  • Informera om att undertryckta känslor, som exempelvis ilska, kan förvärra hälsotillstånd.

Aktivitet

  • Upprätta en förtroendefull relation med patienten, genom att vara ärlig, accepterande samt genom att hålla överenskommelser.
  • Bekräfta patientens känslor av ilska eller att inte uppleva kontroll.
  • Undvik att gå in i argumentationer eller förhandlingar gällande behandlingen.
  • Diskutera med patienten hur han/hon kan skapa en hanterbar situation avseende problemområdet.

Ineffektiv stresshantering (00069)

Definition

Oförmåga till välgrundad värdering av stressorer, olämpliga val av strategier mot stress och/eller oförmåga att använda tillgängliga resurser.

Kännetecken

  • Brist på målinriktat beteende/problemlösning
  • Destruktivt beteende mot andra
  • Destruktivt beteende mot sig själv
  • Drogmissbruk
  • Hög sjukdomsfrekvens
  • Koncentrationssvårigheter
  • Minskad användning av socialt stöd
  • Oförmåga att motsvara rollförväntningar
  • Oförmåga att tillgodose grundläggande behov
  • Otillräcklig problemlösning
  • Risktagande
  • Svårigheter att organisera information
  • Sömnsvårigheter
  • Uppger oförmåga att begära hjälp
  • Uppger oförmåga att hantera stress
  • Utmattning

Relaterade faktorer

  • Hög grad av hot
  • Osäkerhet
  • Otillräcklig möjlighet till förberedelse inför stress
  • Otillräcklig tilltro till den egna förmågan att hantera stress
  • Otillräcklig uppfattning av kontroll
  • Otillräckliga resurser tillgängliga
  • Otillräckligt socialt stöd beroende på typ av relationer
  • Situationsbetingad kris
  • Störningar i hur hot värderas
  • Störningar i hur spänningstillstånd löses

Kortsiktiga mål

  • Att patienten förstår att det finns ett samband mellan fysiska symtom och upplevd emotionell stress.
  • Att patienten har identifierat bakomliggande stressorer som leder till olämpliga val utav stresshantering.
  • Att patienten behärskar X antal copingstrategier för att förhindra återfall i tidigare beteenden.

Långsiktiga mål

  • Att patienten är kapabel att hantera stress samt använder sig av socialt accepterade stresshanteringsmetoder.
  • Att patienten behärskar copingstrategier istället för att ta tillflykt till ett risk- eller missbruk vid stress.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Identifiera tillsammans med patienten de stressorer och situationer som leder till ineffektiv stresshantering. Om en stor förändring har inträffat i livet, uppmuntra i så fall patienten att beskriva känslor och rädslor som associeras med förändringen.
  • Hjälp patienten att identifiera de områden i livet där han/hon har kontroll eller där viss del av kontroll upprätthålls, med syftet att minska känslan av maktlöshet.

Psykoedukation

  • Att lära ut problemlösningstekniker avseende
    • Målsättning (formulera och utvärdera personliga mål). Mål är värdefulla när de är uppnåeliga, men kan även leda till stress om de är orealistiska eller för kortsiktiga.
    • Informationssökning (lära sig olika aspekter av ett problem genom att söka efter information). Detta ger ett ökat perspektiv på problem och förhoppningsvis förstärker självbehärskningen.
    • Sakkunskap (lära sig nya rutiner eller färdigheter). Detta främjar självförtroendet och självkänslan.
  • Samtala om och diskutera ilska och andra negativa känslor. Ge förslag på hantering av frustration och ilska, t.ex. är träning ett effektivt sätt att få ur sig den negativa energin.

Aktivitet

  • Stötta patienten genom problemlösningsprocessen:
    • Identifiera möjliga alternativ som skulle kunna leda till en positiv hantering av situationen.
    • Diskutera fördelar och konsekvenser av varje alternativ.
    • Välj ut det mest lämpliga alternativet.
    • Implementera valet.
    • Utvärdera effekterna av det valda alternativet.
    • Se över aspekter där det kan finns begränsningar och gör sedan förändringar på de områdena.
  • Uppmuntra patienten till att upprepa de önskade aktiviteterna.
  • Stödja patientens självständighet och egenkontroll genom att tillsammans gå igenom följande verktyg för egenkontroll:
    • Utveckla ett dagligt schema för att följa tecken på förbättring eller försämring.
    • Diskutera rimliga mål för nuvarande relationer.
    • Patienten skriver ner vad som görs när han/hon känner kontroll, nedstämdhet, förvirring, ilska eller glädje.
    • Identifiera vilka aktiviteter som är gjorda, vilka som skulle vilja göras eller vilka som ska göras mer.
    • Gör en lista för varningstecken på försämring, vilka åtgärder som då ska vidtas samt hur hjälp ska nås.

Stressöverbelastning (00177)

Definition

Orimlig mängd och typ av krav som kräver åtgärd.

Kännetecken

  • Anger negativ påverkan av stress (t.ex. fysiska symtom, psykiska obehag, sjukdomskänsla, eller känsla av att hålla på att bli sjuk)
  • Anger tillfälligt för hög stress (t.ex. uppger stressnivåer på sju eller mer på en skal till tio)
  • Uppger sig vara spänd
  • Uppger sig ha problem med att fatta beslut
  • Uppger sig vara pressad
  • Uppger svårigheter med att fungera
  • Uppvisar ökad ilska
  • Uppvisar ökad otålighet
  • Uttrycker ökad känsla av ilska
  • Uttrycker ökad känsla av otålighet

Relaterade faktorer

  • Otillräckliga resurser (t.ex. ekonomi, socialt, utbildning, kunskapsnivå)
  • Intensiva stressfaktorer (t.ex. våld inom familjen, kronisk sjukdom, dödlig sjukdom)
  • Flera samverkande stressfaktorer (t.ex. fysiska eller sociala hot eller krav).

Kortsiktiga mål

  • Att patienten är kapabel att hantera situationen för stunden
  • Att patienten har identifierat de stressorer som leder till t.ex. psykiska eller fysiska symtom
  • Att patienten har satt upp realistiska mål inför den kommande veckan (2)

Långsiktiga mål

  • Att patienten har återfått kontrollen över sin situation och upplever en acceptabel stressnivå.
  • Patienten är kapabel att upprätta en strukturerad och realistisk plan över sin vardag.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Identifiera de krav och problem som skapar negativ och överbelastande stress hos patienten.
  • Identifiera även de situationer där patienten har lyckats behålla kontrollen över sin psykiska hälsa.

Psykoedukation

  • Informera patienten om stress och om hur den kan hanteras.
  • Lär ut stressreducerande avslappningsmetoder, t.ex. djupandning, muskelavslappning, meditation och avslappningsmusik.

Aktivitet

  • Hjälp patienten att definiera och sortera de olika krav och problem som han/hon upplever, så att situationen blir överskådlig och upplevs mer hanterbar.
  • Stöd patienten i att prioritera och ta relevanta beslut.
  • Diskutera tillsammans med patienten hur krav och problem som upplevs överväldigande kan brytas ner till mindre delar för att göra dem mer hanterbara.
  • Hjälp patienten att involvera sitt sociala nätverk i återhämtningsprocessen.
  • Stöd patienten i att hantera kroppsliga symtom på oro genom t.ex. andningsövningar.

Beslutskonflikt (00083)

Definition

Osäkerhet om vilken handling som är bäst när valet mellan konkurrerande handlingar involverar risker, förluster eller en utmaning mot livsvärden och uppfattningar.

Kännetecken

  • Fysiska tecken på stress och anspänning (t ex ökad hjärtfrekvens och rastlöshet).
  • Försenat beslutsfattande.
  • Ifrågasätter egna uppfattningar och värderingar i samband med beslutsfattande.
  • Ifrågasätter moraliska principer, regler eller värden i samband med beslutsfattande.
  • Jag-fokuserad.
  • Säger sig känna vånda under beslutsfattande.
  • Säger sig vara osäker om alternativ.
  • Säger sig överväga oönskade konsekvenser av olika alternativa handlingar.
  • Tvekar mellan alternativa val.

Relaterade faktorer

  • Brist på relevant information.
  • Bristande erfarenheter av beslutsfattande.
  • Bristande stödsystem.
  • Ett flertal informationskällor eller olika information.
  • Moraliska principer, regler eller värden stödjer olika varandra uteslutande handlingsalternativ.
  • Oklar över egna uppfattningar och värderingar.

Kortsiktiga/Långsiktiga mål

Patienten är kapabel att fatta egna beslut/beslutskompetent.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Identifiera problemet tillsammans med patienten.
  • Identifiera nödvändiga beslut tillsammans med patienten.
  • Identifiera de värden patienten är stolt över. Kategorisera värdena i prioritetsordning.
  • Identifiera viktiga personer i patientens nätverk och ge information.
  • Identifiera tillsammans med patienten vad riskerna med att inte bestämma/fatta beslut skulle vara.

Psykoedukation

Informera patienten om sin rätt att få så mycket information som han/hon önskar.

Aktivitet

  • Skapa en lista över möjliga alternativ eller valmöjligheter.
  • Stöd patienten att identifiera det sannolika utfallet av de olika alternativen.
  • Stödja patientens beslutsfattande (i rimlig och realistisk utsträckning), även om beslutet strider mot dina egna värderingar.
  • Stödja patientens önskemål och försök att stärka hans/hennes förmåga att fatta beslut personligen.
  • Stödja patienten när familjen/närstående exkluderar honom/henne från beslutsfattandet.

Bristande följsamhet (00079)

Definition

En persons och/eller vårdgivare beteende som inte är förenligt med en hälsofrämjande eller terapeutisk planering som överenskommits mellan personen (eller familjen eller samhällsgruppen) och vårdpersonalen. Personens eller vårdgivarens beteende är helt eller delvis oförenligt med den överenskomna hälsofrämjande eller terapeutiska planeringen och kan leda till kliniskt otillräckliga eller delvis otillräckliga resultat.

Kännetecken

  • Beteendet indikerar misslyckande att följa planen.
  • Misslyckas att göra framsteg.
  • Misslyckas att hålla mötestider.
  • Objektiva test som ger stöd för bristande följsamhet (t.ex. fysiologiska mått, identifiering av fysiologiska markörer).
  • Tecken på att symtomen förvärras.
  • Tecken på utveckling av komplikationer.

Relaterade faktorer

Sjukvårdssystem

  • Svårigheter med relation mellan patient och vårdare
  • Vårdarens trovärdighet
  • Vårdpersonalens förmåga till undervisning
  • Vårdpersonalens kommunikationsförmåga

Vårdplan

  • Intensitet
  • Komplexitet
  • Varaktighet

Individuellt

  • Förmågor utifrån person och utvecklingsnivå
  • Kulturell påverkan
  • Närstående, vänner

Nätverk

  • Närståendes uppfattning
  • Sociala värderingar angående planen

Kortsiktiga mål

  • Patienten har identifierat vilken inverkan sjukdomen har på hans/hennes liv eller livsstil.
  • Patienten har hittat ett sätt att minska eller ta bort hinder som påverkar följsamheten i behandlingen.
  • Patienten deltar aktivt i ett beslut gällande hans/hennes vårdplan.

Långsiktiga mål

Patienten är väl informerad, har kunskap om sitt sjukdomstillstånd, vet fördelar och risker med behandlingen samt är väl informerad om olika behandlingsalternativ varje gång vårdplanen ska ändras.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Identifiera brister i kommunikationen som kan göra att patienten och/eller närstående inte har förståelse för behandlingen. Identifiera behov av tolk, skriftlig information, använd eventuellt en annan typ av terminologi, beakta religiösa/kulturella hinder och ta reda på attityden gentemot sjukvården.
  • Diskutera och utforska patientens syn på sin sjukdom och hur hon/han ser på behovet av behandling.
  • Ta reda på patientens syn på den medicinska behandling och identifiera behovet av information och undervisning.
  • Ta reda på patientens (och eventuellt närståendes) kunskap och förståelse för sjukdom, behandlingsmöjligheter, hur medicinen fungerar och dess biverkningar.
  • Ta reda på hur sjukdomen och behandlingen påverkar patienten och vilka konsekvenser den får för patientens och närståendes liv.

    Läkemedelshantering
  • Identifiera behovet av undervisning.
  • Uppmuntra patienten att berätta om biverkningar av medicinen.

Psykoedukation

Erbjud information eller undervisning för patienten och närstående.

Aktivitet

  • Uppmana patienten att berätta om biverkningar av medicinen direkt istället för att sluta ta medicinen.
  • Diskutera med patienten om anledning för att inte följa vårdplanen, inte ta medicin eller delta i behandlingen. Lyft fram de negativa konsekvenserna som detta kan leda till.
  • Engagera närstående och andra vårdgivare som patienten har förtroende för att samtala om de negativa konsekvenserna att inte följa vårdplanen.
  • Förhandla fram två eller tre områden i behandlingen som patienten kan tänka sig följa om hon/han inte vill följa hela vårdplanen. Ge en skriftlig kopia till patienten.
  • Uppmuntra patienten till att delta i patientföreningar eller stödjande grupper.

Andlig frustration

Definition

Nedsatt förmåga att uppleva och integrera mening och mål med livet genom kontakt och närvaro med sig själv, andra, konst, musik, litteratur, natur eller en högre makt.

Kännetecken

Kontakt med sig själv

  • Ilska
  • Otillräcklig stresshantering
  • Skuld

Uttrycker bristande

  • Acceptans
  • Hopp
  • Kärlek
  • Meningen med livet
  • Mod
  • Mål i livet
  • Ro och avskildhet

Kontakt med konst, musik, litteratur och natur

  • Inget intresse av att läsa andlig litteratur
  • Inget intresse av naturen
  • Oförmåga att uttrycka tidigare kreativitet

Kontakt med andra

  • Uttrycker främlingskap
  • Vill inte ha kontakt med andliga ledare
  • Vill inte ha kontakt med vänner och familj

Kontakt med högre makt

  • Begär att få träffa en andlig ledare
  • Oförmåga att be
  • Kan inte delta i religiösa aktiviteter
  • Plötslig förändring av andliga aktiviteter
  • Uppger ilska mot högre kraft
  • Uppger känsla av övergivenhet
  • Uttrycker hopplöshet
  • Uppger sig lida

Relaterade faktorer

  • Ångest
  • Kronisk sjukdom
  • Död
  • Livsförändringar
  • Ensamhet
  • Smärta
  • Främlingskap inför sig själv
  • Socialt främlingskap
  • Sociokulturell förlust
  • Hinder att utföra andliga ritualer såsom t.ex. brist på privat utrymme

Kortsiktiga mål

  • Patienten är kapabel att prata om sina andliga bekymmer/funderingar med personal eller andlig ledare inom x antal dagar.
  • Patienten har identifierat två saker som tidigare i livet varit meningsfulla för honom/henne inom x antal dagar.
  • Uppmuntra patienten att föra dagbok över tankar och känslor i x antal dagar.

Långsiktiga mål

  • Patienten kan förlåta/försona sig med sitt förflutna.
  • Patienten vill utföra en kreativ aktivitet som tidigare kändes meningsfull.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Identifiera genom samtal om vad som tidigare gav patienten meningsfullhet samt vilken/vilka aktivitet(er) patienten uppskattade då patienten mådde bättre.

Psykoedukation

  • Tillhandahåll/förse patienten med information om andliga/spirituella/kulturella aktiviteter.

Aktiviteter

  • Uppmuntra patienten att föra dagbok över sina tankar, funderingar och reflektioner (4)
  • Föreslå patienten att kontakta en andlig ledare (4,5)
  • Hjälp patienten känna igen och samtala kring känslor av ilska (5)
  • Tillåt patienten finna möjligheter att uttrycka och lindra sin ilska (5)

Risk för våld mot andra (00138)

Definition

Ett tillstånd som indikerar att en person kan bli fysiskt, känslomässigt och/eller sexuellt skadlig för andra.

Riskfaktorer

  • Historia av indirekt våld
  • Historia av våld mot andra
  • Historia med hot om våld
  • Historia med våldsamt antisocialt beteende
  • Impulsivitet
  • Neurologisk skada
  • Psykotiska symtom

Kortsiktiga mål

  • Patienten uppvisar ökad impulskontroll på avdelningen.
  • Patienten är kapabel att frivilligt förflytta sig till ett mer stimuli fattigt område med hjälp av personal innan ett eventuellt utbrott.
  • Patienten är kapabel att identifiera vad som föregår ilskan.

Långsiktiga mål

  • Patienten uppvisar inget aggressivt beteende mot sig själv eller annan.
  • Patienten kan klargöra för minst tre sätt att hantera aggression om den skulle uppkomma.
  • Patienten har identifierat ”triggers” som utlöser våldsamt beteende.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • BVC-skattning dag/kväll/natt.
  • Tillsammans med patienten identifiera vad som utlöser aggressionen.
  • Försök tillsammans med patienten hitta reducerande faktorer för patienten.

Psykoedukation

  • Försök tillsammans med patienten hitta andra sätt att hantera frustration och ilska.
  • Hjälp patienten att förstå att det sårar andra när man använder sig av våld.

Aktivitet

  • Tala lugnande med den aggressive patienten.
  • Ha en accepterande hållning gentemot patienten och försök att skapa en tillit.
  • Erbjud gemensam fysisk aktivitet, promenad, eller liknande.
  • Förebyggande strategisk stimuli reducering i patientens omgivning.

Risk för våld mot sig själv (00140)

Definition

Risk för ett beteende där en person visar att han eller hon kan utgöra ett fysikst, känslomässigt eller sexuellt hot mot sig själv.

Riskfaktorer

  • Brist på personliga resurser
  • Brist på sociala resurser
  • Känslomässiga svårigheter
  • Mentala hälsoproblem
  • Flera självmordsförsök tidigare
  • Självmordplanering

Kortsiktiga mål

  • Att patienten inte skadar sig själv.
  • Patienten har identifierat minst två personer (både på och utanför avdelning) som han/hon har förtroende för och kan vända sig till för känslomässigt stöd innan självskadebeteendet sätter igång.

Långsiktiga mål

  • Patienten uppvisar inget aggressivt beteende mot sig själv.
  • Patienten uttrycker att han/hon vill leva.
  • Patienten visar på alternativa sätt att hantera negativa känslor och känslomässig stress.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Hjälpa patienten att identifiera när dessa känslor uppstår. Ett hjälpmedel kan vara kedjeanalys.
  • Observera patientens beteende av säkerhetsskäl.

Psykoedukation

Hjälp patienten att förebygga att dessa situationer uppstår genom att finna andra sätt att hantera starka känslor.

Aktivitet

  • Tala lugnande med den aggressiva patienten.
  • Ha en accepterande hållning gentemot patienten och försök att skapa en tillit.
  • Göra överenskommelser eller skriva kontrakt.
  • Erbjud gemensam fysisk aktivitet, promenad, eller liknande.
  • Vid behov minska stimuli för att på så sätt reducera oro.

Självskadebeteende (00151)

Definition

Medvetet självdestruktivt beteende som orsakar vävnadsskada i syfte att orsaka icke-fatal skada, för att uppnå spänningslindring.

Kännetecken

  • Avskiljande (av kroppsdel)
  • Biter sig
  • För in objekt i kroppsöppningar
  • Inandas skadliga ämnen
  • Intar skadliga ämnen
  • Klämmer åt en kroppsdel
  • Plockar i sår
  • River på kroppen
  • Självorsakade brännskador
  • Skrapar sig
  • Skär sig på kroppen
  • Slåss

Relaterade faktorer

  • Autistisk person,
  • Behov av snabb stressreducering
  • Borderline personlighet
  • Drogmissbruk
  • Impulsiv
  • Psykotiskt tillstånd

Kortsiktiga mål

  • Patienten skadar inte sig själv eller andra.
  • Att patienten söker upp personal om impulser att skada sig uppstår.

Långsiktiga mål

Patienten skadar inte sig själv eller andra.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

Observera patientens beteende.

Psykoedukation

  • Visa på andra sätt att uttrycka ilska eller starka känslor.
  • Om patienten skadar sig, ge inte positiv förstärkning.

Aktivitet

  • Gör överenskommelse att patienten söker upp personal innan han/hon skadar sig själv.
  • Erbjud andra möjligheter att få utlopp för starka känslor som till exempel fysisk aktivitet.
  • Ibland kan miljön behöva anpassas så att personen inte kan skada sig.

Risk för självmord (00150)

Definition

Risk för självförvållad, livshotande skada.

Riskfaktorer

  • Köpt skjutvapen eller tillgång till skjutvapen i hemmet
  • Upprättar eller ändrar testamente, ger bort ägodelar
  • Tidigare försök till självmord
  • Impulsivitet, tydligt förändrat beteende och attityd
  • Plötsligt euforiskt återhämtande efter kraftig depression
  • Ekonomisk instabilitet
  • Institutionalisering, förlust av självbestämmande eller oberoende
  • Flertal självmord i omgivningen
  • Splittrad familjesituation
  • Sorg
  • Hjälplöshet, hopplöshet
  • Förlust av betydelsefull relation, bristande stödsystem, social isolering
  • Ålder, omflyttning, pensionering
  • Fysiska faktorer (kronisk smärta, fysisk sjukdom, dödlig sjukdom)
  • Övergrepp under barndomen
  • Hereditet
  • Psykiatrisk sjukdom eller störning
  • Missbruk av droger, lagliga problem
  • Önskan att dö/hotar att ta livet av sig

Kortsiktiga mål

  • Patienten söker upp personal när han/hon känner ett starkt behov att skada sig själv.
  • Patienten kommit överens med personal (muntligt/skriftligt) att inte skada sig själv.
  • Patienten skadar inte sig själv.
  • Patienten känner sig trygg under inneliggande vårdtid med stöd av omvårdnadsåtgärder.

Långsiktiga mål

  • Patienten uttrycker att han/hon vill leva.
  • Patienten är kapabel att namnge två personer han/hon kan ringa om suicidtankar uppstår.
  • Patienten är kapabel att beskriva minst ett alternativt sätt att hantera suicidtankar.
  • Upprätthålla ett suicidkontrakt.
  • Patienten har identifierat minst ett realistiskt mål för framtiden.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Fråga patienten om han/hon har tankar eller planer för att ta sitt liv.
  • Observera och dokumentera patientens beteende och aktiviteter.
  • Strukturerad suicidriskbedömning
  • Kontrollera gemensamt med patienten läkemedelsförrådet i hemmet.

Psykoedukation

Göra korta överenskommelser, muntligt eller skriftligt, med patienten om att han/hon inte kommer att skada sig.

Aktivitet

  • Ha en accepterande hållning gentemot patienten och försök att skapa tillit.
  • Försäkra patienten att han/hon inte är ensam, att det finns hjälp, att krisen är tillfällig.
  • Observera patienten oregelbundet, så att det inte går att förutsäga när patienten blir observerad.
  • Ibland kan patienten behöva extra vak.
  • Skapa en säker miljö, där saker som går att skada sig på tas bort.
  • Förklara säkerhetsåtgärder kring patienten och att dessa görs av omtanke.
  • Upprätta en krisplan tillsammans med patient och närstående. Den bör innehålla individuella varningssignaler och konkreta åtgärder.
  • Förbered en smidig övergång till öppenvården. Planen ska vara förankrad hos patienten, närstående samt hos mottagande enhet.
  • Fortsätt att söka kontakt även om patienten är avvisande eller apatisk. (Avvisande är en riskfaktor för suicid).

Social isolering (00053)

Definition

En ensamhet som personen uppfattar som påtvingad av andra och som ses som ett negativt eller hotfullt tillstånd.

Kännetecken

Objektiva

  • Fysisk eller psykisk funktionsnedsättning
  • Ger ingen ögonkontakt
  • Känslolös
  • Ledsen
  • Meningslösa handlingar
  • Opassande beteende i förhållande till ålder och mognad
  • Repetitiva handlingar
  • Saknar stödjande närstående
  • Sjukdom
  • Svår att kommunicera med
  • Söker sig till ensamhet
  • Tillbakadragen
  • Upptagenhet med sina egna tankar
  • Visar ett beteende som är oacceptabelt i den dominerande kulturen
  • Visar fientlighet

Subjektiva

  • Känner sig annorlunda än andra
  • Oförmåga att motsvara andras förväntningar
  • Opassande intressen i förhållande till ålder och mognad
  • Osäkerhet i publika sammanhang
  • Otillräckliga mål i livet
  • Rapporterar en känsla av ensamhet som är påtvingad av andra
  • Rapporterar känslor av att vara utstött
  • Rapporterar värderingar som inte accepteras av den dominerande kulturen

Relaterade faktorer

  • Förändrat välbefinnande
  • Förändringar i det psykiska tillståndet
  • Oacceptabla sociala värderingar
  • Oförmåga att engagera sig i tillfredställande personliga relationer
  • Otillräckliga personliga resurser

Kortsiktiga mål

Patienten vill delta i en aktivitet på avdelningen med stöd av personalen alternativt att patienten vill delta i en behandlande aktivitet tillsammans med personal inom X dagar.

Långsiktiga mål

  • Patienten deltar i sociala sammanhang i den nivå han/hon önskar och har möjlighet till.
  • Patienten deltar i gruppaktiviteter med andra patienter och personal.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

Identifiera tillsammans med patienten de relationer som är tillfredställande och vilka aktiviteter som är intressanta.

Psykoedukation

Utforska tillsammans med patienten tecken på ökad ångest vid kontakt med andra och vilka tekniker som patienten kan vara hjälpt av för att hantera detta (t.ex. avslappningsövningar).

Aktivitet

  • Uppmuntra eller ta promenader/gå på stan/fika med patienten.
  • Personal deltar i början tillsammans med patienten i de aktiviteter som patienten har stor rädsla för eller känns svåra.

  1. Herdman TH. NANDA International. Omvårdnadsdiagnoser : definitioner och klassifikation 2012-2014. 2., [utök. och rev.] uppl. ed. Lund: Studentlitteratur; 2013. 628 s. p.
  2. Carpenito-Moyet L. Handbook of nursing diagnosis. 13 ed. ed: Philadelphia, Pa.: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins; 2009.
  3. Townsend M. Nursing diagnoses in psychiatric nursing: care plans and psychotropic medications. 8. ed. ed: Philadelphia, Pa.: F. A. Davis Co.; 2011.
  4. Løkensgard I. Psykiatrisk vård och specifik omvårdnad.: Lund: Studentlitteratur.; 2009.
  5. Varcarolis EM. Manual of Psychiatric Nursing Care Planning 4th ed. ed. St. Louis, Missouri: Saunders Elsevier; 2011.
  6. Lande RG, Gragnani C. Nonpharmacologic approaches to the management of insomnia. J Am Osteopath Assoc. 2010 Dec;110(12):695-701. PubMed PMID: 21178150.
  7. SBU. Behandling av sömnbesvär hos vuxna. En systematisk litteraturöversikt. . Stockholm: : 2010 199.
  8. de Niet G, Tiemens B, van Achterberg T, Hutschemaekers G. Applicability of two brief evidence-based interventions to improve sleep quality in inpatient mental health care. Int J Ment Health Nurs. 2011 Oct;20(5):319-27. PubMed PMID: 21418492.
  9. de Niet G, Tiemens B, Hutschemaekers G. Can mental healthcare nurses improve sleep quality for inpatients? Br J Nurs. 2010 Sep 23-Oct 13;19(17):1100-5. PubMed PMID: 20871513.
  10. Townsend M. Essentials of Psychiatric Mental Health Nursing: Concepts of Care in Evidence-Based Practice. 6th ed. ed: F.A. Davis Company; 2014.
  11. Latour JM, Albarran JW. Privacy, dignity and confidentiality: a time to reflect on practice. Nurs Crit Care. 2012 May-Jun;17(3):109-11. PubMed PMID: 22497913.
  12. Mayers P, Keet N, Winkler G, Flisher AJ. Mental health service users' perceptions and experiences of sedation, seclusion and restraint. Int J Soc Psychiatry. 2010 Jan;56(1):60-73. PubMed PMID: 20053723.
  13. Sarris J, Moylan S, Camfield DA, Pase MP, Mischoulon D, Berk M, et al. Complementary medicine, exercise, meditation, diet, and lifestyle modification for anxiety disorders: a review of current evidence. Evid Based Complement Alternat Med. 2012;2012:809653. PubMed PMID: 22969831. Pubmed Central PMCID: 3434451.
  14. Ottoson J. Psykiatri. 7th ed. ed. Stockholm: Liber; 2009.
  15. Shah LB, Klainin-Yobas P, Torres S, Kannusamy P. Efficacy of psychoeducation and relaxation interventions on stress-related variables in people with mental disorders: a literature review. Arch Psychiatr Nurs. 2014 Apr;28(2):94-101. PubMed PMID: 24673782.
  16. Lunney M. Stress overload: a new diagnosis. Int J Nurs Terminol Classif. 2006 Oct-Dec;17(4):165-75. PubMed PMID: 17117946.
  17. Beer M, Pereira, S, Claton, C. Psychiatric Intensiv Care: London: Greenwich Medical Media; 2001.
  18. Stockholms Läns Landsting, SLL. Regionalt vårdprogram: Suicidnära patienter. [cited 2015 01-11-2015]. Available from: http://www1.psykiatristod.se/Psykiatristod/Psykiatriprogram/Suicidnara-patienter1/.

Referenser

  1. SPF. Bipolär sjukdom. Kliniska riktlinjer för utredning och behandling. Svenska Psykiatri 14 Stockholm: Svenska Psykiatriska föreningen; Gothia Fortbildning 2014
  2. Kupfer DJ, Regier, D.A. Diagnostic and statictical manual of mental disorders: DSM-5. Arlington, VA, USA,: American Psychiatric Association. 2013;5th ed.
  3. Socialstyrelsen. Internationell statistisk klassifikation av sjukdomar och relaterade hälsoproblem – Systematisk förteckning. 2016; – Svensk version 2016
  4. Kupfer DJ, Kuhl EA, Regier DA. DSM-5--the future arrived. Jama. 2013;309(16):1691-2
  5. Goodwin GM, Haddad PM, Ferrier IN, Aronson JK, Barnes T, Cipriani A, et al. Evidence-based guidelines for treating bipolar disorder: Revised third edition recommendations from the British Association for Psychopharmacology. J Psychopharmacol. 2016;30(6):495-553
  6. Goodwin FK, Jamison KR. Manic.Depressive Illness; bipolar disorders and recurrent depression. Manic-Depressive Illness. Oxford: Oxford University Press; 2007
  7. SBU. Behandling av depressionssjukdomar. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm. Statens beredning för medicinsk utvärdering 2004
  8. Adler M. Psykiatrisk diagnostik. Lund: Studentlitteratur 2011
  9. Kendall T, Morriss R, Mayo-Wilson E, Marcus E, Guideline Development Group of the National Institute for H, Care E. Assessment and management of bipolar disorder: summary of updated NICE guidance. BMJ. 2014;349:g5673
  10. Merikangas KR, Jin R, He JP, Kessler RC, Lee S, Sampson NA, et al. Prevalence and correlates of bipolar spectrum disorder in the world mental health survey initiative. Archives of general psychiatry. 2011;68(3):241-51
  11. Lichtenstein P, Yip BH, Bjork C, Pawitan Y, Cannon TD, Sullivan PF, et al. Common genetic determinants of schizophrenia and bipolar disorder in Swedish families: a population-based study. Lancet. 2009;373(9659):234-9
  12. McGuffin P, Rijsdijk F, Andrew M, Sham P, Katz R, Cardno A. The heritability of bipolar affective disorder and the genetic relationship to unipolar depression. Archives of general psychiatry. 2003;60(5):497-502
  13. Mortensen PB, Pedersen CB, Melbye M, Mors O, Ewald H. Individual and familial risk factors for bipolar affective disorders in Denmark. Archives of general psychiatry. 2003;60(12):1209-15
  14. Baldessarini RJ, Tondo L, Vazquez GH, Undurraga J, Bolzani L, Yildiz A, et al. Age at onset versus family history and clinical outcomes in 1,665 international bipolar-I disorder patients. World psychiatry : official journal of the World Psychiatric Association. 2012;11(1):40-6
  15. Ekselius L. Diagnostik och uppföljning av förstämningssyndrom. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering. 2012
  16. Miklowitz DJ. Adjunctive psychotherapy for bipolar disorder: state of the evidence. The American journal of psychiatry. 2008;165(11):1408-19
  17. Wasserman D, Rihmer Z, Rujescu D, Sarchiapone M, Sokolowski M, Titelman D, et al. [The European Psychiatric Association (EPA) guidance on suicide treatment and prevention]. Neuropsychopharmacologia Hungarica : a Magyar Pszichofarmakologiai Egyesulet lapja = official journal of the Hungarian Association of Psychopharmacology. 2012;14(2):113-36
  18. Licht RW, Straszek SP. [Treatment of mania in adults]. Ugeskrift for laeger. 2014;176(7)
  19. Licht RW. Lithium: still a major option in the management of bipolar disorder. CNS neuroscience & therapeutics. 2012;18(3):219-26
  20. Geddes JR, Miklowitz DJ. Treatment of bipolar disorder. Lancet. 2013;381(9878):1672-82
  21. Pottegard A, Hallas J, Jensen BL, Madsen K, Friis S. Long-Term Lithium Use and Risk of Renal and Upper Urinary Tract Cancers. Journal of the American Society of Nephrology: JASN. 2016;27(1):249-55
  22. Kessing LV, Gerds TA, Feldt-Rasmussen B, Andersen PK, Licht RW. Lithium and renal and upper urinary tract tumors - results from a nationwide population-based study. Bipolar disorders. 2015;17(8):805-13
  23. Martinsson L, Westman J, Hallgren J, Osby U, Backlund L. Lithium treatment and cancer incidence in bipolar disorder. Bipolar disorders. 2016;18(1):33-40.

Om innehållet

Uppdaterad: Oktober 2017

Författare: Lina Martinsson, med. dr, överläkare och processenhetschef, Psykiatri Sydväst.

Granskad av: Mats Adler, överläkare Psykiatri Sydväst, Sakkunniga i Regionalt programområde Psykisk hälsa, Region Stockholm.

Läkemedelsdelarna granskade av: Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för psykisk hälsa.

Publicerad: Juni 2013

Till toppen