Kognitiv sjukdom och lindrig kognitiv funktionsnedsättning – skillnader och likheter

Ett förstadium till kognitiv sjukdom är lindrig kognitiv funktionsnedsättning. Båda leder till sviktande kognitiv funktionsförmåga, men med rätt behandling kan lindrig kognitiv nedsättning hävas, något som inte är möjligt vid kognitiv sjukdom. Det är därför viktigt att ställa rätt diagnos.

Lindrig kognitiv funktionsnedsättning kan bero på kända kroppsliga sjukdomar, psykiatrisk sjukdom som depression, posttraumatiskt stressyndrom, utmattningssyndrom, läkemedel, missbruk eller på en pressad livssituation med ökad stress och koncentrationssvårigheter. Därför går det att häva den kognitiva funktionsnedsättningen med rätt behandling.

Kognitiv sjukdom är bestående och förvärvad, det vill säga att den utgör en nedgång i intellektuell, känslomässig och praktisk kapacitet jämfört med hur personen varit tidigare. Ett förlopp ska finnas, det vill säga att symtomen tilltar över tid. Diagnosen är en konsensusdiagnos, vilket innebär att det inte finns några enstaka konklusiva undersökningar (diagnostiska markörer) för att fastställa kognitiv sjukdom.

Den som ska ställa diagnos behöver samla in och väga samman en rad fakta om patienten, både genom anamnes (berättelsen om patienten och sjukdomsutvecklingen) och från olika undersökningar. Det behövs för att vara säker på diagnosen och om det handlar om kognitiv sjukdom eller lindrig kognitiv funktionsnedsättning.

De avgörande skillnaderna mellan lindrig kognitiv funktionsnedsättning och kognitiv sjukdom är

  • hur påverkad patienten är i vardagen
  • graden av kognitiv nedsättning.

Definitioner enligt DSM-5

(förkortad version)

Symtomen måste ha funnits i minst sex månader innan det går att sätta diagnosen kognitiv sjukdom eller lindrig kognitiv funktionsnedsättning, enligt ICD 10 [2].

Tabell där kognitiv funktionsnedsättning jämförs med kognitiv sjukdom

Lindrig kognitiv funktionsnedsättning

Kognitiv sjukdom


A. Det finns belägg för att det skett en märkbar nedsättning av den kognitiva funktionsförmågan från en tidigare funktionsnivå inom en eller flera kognitiva domäner (komplex uppmärksamhet, exekutiva förmågor, inlärning och minne, språklig förmåga, perceptuell-motorisk förmåga eller social kognition), vilket grundas på:

  • Personen själv, en välinformerad annan person eller kliniken har uppmärksammat att det skett en märkbar nedsättning av den kognitiva funktionsförmågan
  • Det föreligger en märkbar nedsättning av den kognitiva prestationsförmågan, vilket i första hand belagts med standardiserade neuropsykologisk testmetodik, eller om det inte kunnat genomföras, via annan kvantifierad klinisk utredningsmetodik


A. Det finns belägg för att det skett en signifikant nedsättning av den kognitiva funktionsförmågan från en tidigare funktionsnivå inom en eller flera kognitiva domäner (komplex uppmärksamhet, exekutiva förmågor, inlärning och minne, språklig förmåga, perceptuell-motorisk förmåga eller social kognition), vilket grundas på:

  • Personen själv, en välinformerad annan person eller kliniken har uppmärksammat att det skett en signifikant nedsättning av den kognitiva funktionsförmågan
  • Det föreligger en betydande nedsättning av den kognitiva prestationsförmågan, vilket i första hand belagts med standardiserade neuropsykologisk testmetodik, eller om det inte kunnat genomföras, via annan kvantifierad klinisk utredningsmetodik

B. Den nedsatta kognitiva funktionsförmågan begränsar inte personens självständighet i vardagliga aktiviteter (det vill säga personen klarar komplexa instrumentella vardagligheter som att betala räkningar eller ta läkemedel enligt föreskrift, men det krävs viss ansträngning, kompensatoriska strategier eller anpassning).

B. Den nedsatta kognitiva funktionsförmågan begränsar personens självständighet i vardagliga aktiviteter (det vill säga personen behöver, som ett minimum, hjälp vid komplexa instrumentella vardagligheter som att betala räkningar eller ta läkemedel enligt föreskrift).

C. Den nedsatta kognitiva funktionsförmågan förekommer inte uteslutande i samband med delirium.

C. Den nedsatta kognitiva funktionsförmågan förekommer inte uteslutande i samband med delirium.

D. Den nedsatta kognitiva funktionsförmågan förklaras inte bättre med någon annan form av psykisk ohälsa (till exempel egentlig depression, schizofreni).

D. Den nedsatta kognitiva funktionsförmågan förklaras inte bättre med någon annan form av psykisk ohälsa (till exempel egentlig depression, schizofreni).