Blödning och allergi vid antitrombotisk behandling

Blödningskomplikation

Vid blödning måste alltid risken med blödningen ställas mot risken med att sätta ut antitrombotisk behandling. Vid långvarig utsättning av antitrombotisk behandling riskerar patienter som nyligen (1-6 mån) genomgått PCI med stent att drabbas av stenttrombos, vilket i sin tur orsakar hjärtinfarkt och i värsta fall dödsfall. Vid akut svår blödning rekommenderas kontakt med koagulationsjouren på Karolinska Solna.

Om patienten behandlas med ticagrelor kan det vara svårare att erhålla hemostas. Trombocyttransfusion kan behöva ges (flera enheter) men även "nya" transfunderade trombocyter kommer att påverkas av cirkulerande läkemedel eftersom bindningen till ADP-receptorn är reversibel. Nya trombocyter påverkas dock inte av ASA, varför transfusion ändå rekommenderas. Clopidogrel (och prasugrel) binder irreversibelt och hämmar trombocyten under dess livslängd, men påverkar då inte "nya" transfunderade trombocyter.

Handläggningen styrs av blödningens typ och allvarlighetsgrad, tidsintervall sedan PCI, samt vilket kärl som åtgärdats. Den trombocythämmande behandlingen kan sättas ut tillfälligt under blödningens första dygn för att bedöma dess allvarlighetsgrad. Om kombinationen ASA + clopidogrel/ticagrelor ej kan återinsättas får monoterapi övervägas alternativt att kombinera en P2Y12-receptorhämmare med lågmolekylärt heparin, i reducerad dos under de första 2-4 veckorna efter stentning. Ett bra alternativ på ”nystentad” patient, där man tvekar att återinsätta perorala (långverkande) medel, är cangrelor-infusion i lågdos (0,75 µg/kg/min), se rubrik Cangrelor (Kengrexal) i avsnitt Antitrombotisk behandling vid AKS. Man erhåller en fullgod ADP-hämmareffekt men har möjlighet att avsluta den snabbt om blödningen återkommer.

Kontakt tas vid behov med PCI-operatör, kardiologspecialist och eventuellt koagulationsjouren, särskilt vid behov av att tillföra hemostatika, läs mer i avsnitt Handläggning av blödningskomplikationer.