Anemi

Orsaker till anemi

1. Ökade förluster (höga retikulocyter).

• Blödning (akut eller kronisk).
• Hemolys (lågt haptoglobin, högt LD och bilirubin) sekundärt till medicinering eller mikroangiopatisk hemolytisk anemi (DIC, TTP/HUS). Andra tillstånd, t ex malaria, hemoglobinopatier (sickle cell anemi, talassemi), mekaniska hjärtklaffar.

2. Nedsatt produktion (låga retikulocyter). Brist på järn (lågt Fe och ferritin, högt transferin), B₁₂ eller folat (högt MCV). Alkoholism (högt MCV).

3. Sekundärt till annan sjukdom (infektion, inflammation, njurinsufficiens, malignitet, hjärtsvikt).

4. Primär benmärgssjukdom. Malignitet och aplastisk anemi.

5. Graviditet (på grund av volymsexpansion med 25-50 %).

Klinisk bild

Varierande symtom beroende på med vilken hastighet anemin utvecklats. Symtomen är ofta ospecifika, t ex andfåddhet, huvudvärk, trötthet, yrsel och synkope. Gräns för när symtom på anemi uppträder saknas men de flesta uppvisar något symtom när Hb närmar sig 70 g/l.

Efterfråga tecken till svart avföring, hematuri, rikliga menstruationer.

Fynd i status kan omfatta ikterus, lymfadenopati, blåsljud, petekier, blod per rektum, hepato- och/eller splenomegali.

Utredning

Utredning av lindrig anemi kan ske polikliniskt hos allmänläkare. Patienter med mer uttalad anemi ska utredas akut.

Blodprover ska tas före transfusion.

Blodgruppering och bastest görs direkt vid transfusionskrävande anemi.

Karakterisering

Hb, MCV (storlek), MCHC/ MCH (grad av kromasi), retikulocyter.

Sök orsaker

Bristtillstånd: kobalamin, folat. Järn, transferrin, ferritin, F-Hb.

Hemolys: Haptoglobin, bilirubin, LD, retikulocyter, DAT (=Coombs test).

Benmärgssjukdom: LPK, TPK, B-Celler, CRP, SR, P-Kreatinin, P-Calcium, P-Albumin. P- och U-Elektrofores. Benmärgsprov.

Blodtransfusion

• Hemodynamiskt stabila patienter: Behöver i de flesta fall inte någon blodtransfusion om Hb ≥70 g/l. Symtomatiska patienter kan behöva en modifierad transfusionsgräns, t ex vid akut blödning.
• Kronisk ischemisk hjärtsjukdom: Asymtomatiska patienter tolererar i de flesta fall Hb ≥70-80 g/l. Hos symtomatiska patienter med kronisk ischemisk hjärtsjukdom rekommenderas Hb ≥100 g/l.
• Vid anemi med cirkulationspåverkan ge Ringer-Acetat, ta prover. blodgruppera och beställ erytrocytkoncentrat. Massiv blödning, se kapitel.
• Vid långsamt progredierande anemi utan cirkulationspåverkan bör blod-transfusion ges långsamt, 2-3 tim/enhet.
• Vid hemolys bör medicin- eller hematologbakjour kontaktas. Vid autoimmun hemolys (DAT positiv) ges blodtransfusion endast på stark indikation; starta tabl prednisolon 1-2 mg/kg och dygn samt utför ett ”biologiskt förprov” (se Hemolytisk anemi).
• Vid tecken på malign blodsjukdom (avvikelser av LPK eller TPK) bör hematologbakjour kontaktas.
• Äldre patienter och patienter med påtagliga symtom är som regel inläggningsfall. Transfusions­gräns individuell beroende på symtom och förekomst av andra sjukdomar, t ex vid angina pektoris eller hjärtsvikt. Trenden vad gäller transfusion går mot ett mer restriktivt förhållningssätt men måste alltid värderas utifrån symtom.
• I många fall med järnbristanemi kan man ge järn iv (Ferinject, Monofer) i stället för blodtransfusion och järntabletter. Hb stiger på ca 2 veckor. Uppföljning och ställningstagande till ytterligare infusion inom 2-4 veckor.

ICD-kod: Anemi UNS D64.9