Revbensfraktur

Bakgrund

Revbensfrakturer uppstår ofta vid trubbigt våld mot bröstkorgen. De kan även upp-komma i samband med hård träning eller på grund av hostningar hos patienter med benskörhet. Fraktur på de översta revbenen och sternum (räknas till revbenen) är ofta tecken på mediastinalt högenergitrauma.

Smärta från revbensfrakturer kan leda till hypoventilation, atelektaser, sekret-stagnation och senare till pneumoni. Felställda revbensfrakturer kan leda till hemo-/pneumothorax. Multipla frakturer kan leda till instabil bröstkorg (flail chest) och indikerar att traumat varit kraftigt. Äldre patienter kan dock få multipla revbensfrakturer även vid mindre trauma. Vid mer allvarligt trauma mot bröstkorgen kan patienten även utveckla lungkontusioner och lacerationer. Barn och ungdomars revben är tåligare, varpå revbensfrakturer hos dessa måste väcka misstanke om lungkontusion.

Undersökning och utredning

Anamnes, klinisk bild

Smärta lokaliserad till skadeområdet. Smärta framförallt vid djupandning eller vid rörelse av bröstkorgen. Dyspné kan förekomma. Smärtan tilltar ofta under de första dagarna och kan vara som värst 1–2 veckor efter frakturen. Vid hemo-/pneumothorax eller instabil bröstkorg kan patienten vara påtagligt andningspåverkad.

Status

Svullnader och hematom över skadeområdet. Subkutant emfysem kan förekomma. Auskultera hela lungfälten, extra noggrant apikalt (pneumothorax?) och dorsalt (hemothorax?). Jämför andningsljuden på de båda sidorna. Vid misstanke om multipla frakturer och instabil bröstkorg titta efter paradoxala bröstkorgsrörelser vid andning (flail chest?). Hypersonor (pneumothorax) eller dämpad (hemothorax?) perkussionston.

Lab, röntgen etc

Pulsoximeter samt ev blodgas. Bedside-UL på akutmottagningen kan användas för att bekräfta diagnosen (kortikala hak). Patienter, respiratoriskt opåverkade, men med misstanke om isolerade revbensfrakturer behöver inte lungröntgas. Lungröntgen eller DT är indicerat vid misstanke om multipla frakturer, pneumothorax, hemothorax eller lungkontusion.

Handläggning

Den grundläggande behandlingen vid revbensfrakturer är smärtlindring. God smärtlindring ger god ventilation som i sin tur förebygger komplikationer. Uppmana till intermittent djupandning. Obs! Bröstkorgen ska inte cirkulärlindas då det kan leda till sämre ventilation. Informera om att smärtans intensitet kommer förvärras den närmsta veckan men ska förbättras över 3–5 veckor samt om risken för pneumoni.

Isolerade revbensfrakturer

Hos yngre personer med isolerade revbensfrakturer räcker det i de flesta fall med god smärtlindring. Paracetamol och NSAID i fulldos med ev tillägg av Citodon eller kortverkande opioid första veckan är en rimlig regim. Smärtan är normalt borta efter tre veckor. Det är viktigt att uppmana patienten att återkomma vid tillkomst av andningsbesvär.

Hos äldre patienter eller hos patienter med allvarlig underliggande lungsjukdom
kan inläggning för smärtlindring och andningsgymnastik behövas.

Revbensfrakturer med komplikationer

Patienter med pneumo- eller hemothorax bör läggas in för observation och eventuell dränagebehandling. Vid multipla frakturer och svår smärta kan inläggning för interkostalnervblockad eller EDA behövas för att gynna ventilationsarbetet. Vid instabil bröstkorg kan ventilatorunderstödd andning bli nödvändig. Diskutera med erfaren kollega i dessa fall.

Om innehållet

Publicerad: November 2021

Författare: Magnus Falkén

Reviderad av: Gustaf Drevin och Henrik Lambert