Riktlinjer för vård av döva, dövblinda och barndomshörselskadade

Dessa riktlinjer är skrivna för att förmedla kunskap om hur den psykiatriska vården kan möta patienter med dövhet, dövblindhet och hörselnedsättning. Riktlinjerna har utarbetats på uppdrag av Psykiatrirådet.

Introduktion

Dessa riktlinjer är skrivna för att förmedla kunskap om hur den psykiatriska vården kan möta patienter med dövhet, dövblindhet och hörselnedsättning. Riktlinjerna har utarbetats på uppdrag av RPO Psykisk hälsa.

Dövhet, dövblindhet och hörselnedsättning leder till ökad stress, sårbarhet och trötthet. Forskning visar att den mentala och fysiska ohälsan hos målgruppen är högre än hos den hörande befolkningen. Tillgängligheten till vården är ofta begränsad på grund av kommunikationsbarriärer. Patienter riskerar att inte få nödvändig vård eller bli feldiagnostiserade och felbehandlade. Studier visar att målgruppen, i högre grad än hörande, utsätts för trauma med krisreaktioner som följd (1-9).

Kommunikation

Allmänna råd vid möte med personer med dövhet, hörselskada eller dövblindhet

Föreberedelser
Förbered besöket innan patienten kommer genom att vid egenanmälan eller remiss ta reda på hur patienten önskar kommunicera.

Tid
Räkna med att det kan ta dubbelt så lång tid att ta emot personer med dövhet, dövblindhet eller hörselskada.

Ha samtal i ett tyst rum med bra akustik. Undvik störande ljud som kan finnas i bakgrunden, som fläkt eller klocka i rummet, stäng fönster och dörrar.

Placering i rummet
Fråga om var i rummet som patienten vill sätta sig. Detta utifrån belysning, fönsterplacering, fläkt, vilket öra som patienten hör bäst på och samtalsavstånd.

Tala tydligt med naturlig röst, ha alltid ansiktet vänt mot patienten.
Håll samtalsavstånd på max. två meter. Tänk på turtagning under samtalet.

Ha ögonkontakt med patienten
När du börjar samtalet eller byter teman gör det tydligt genom att exempelvis pausa eller säga ”nytt ämne”, ”nu skall vi tala om något annat.”

Ansikte och mun skall vara tydligt synliga för att underlätta läppavläsning och förstärka kommunikationen. Undvik att täcka munnen eller vända dig från patienten.

Syn och hörsel samarbetar. Visualisera! Skriv och rita på pappersark och/eller blädderblock gärna med en svart tuschpenna (kontrast), whiteboardtavla (se till att personen inte bländas) eller dator. Använd tydliga läpprörelser men överdriv inte. Tänk på att det tar längre tid för synskadade ögon att ställa om sig för seende från långt håll till nära håll samt från ljus till mindre ljus/mörker.

Använd ansiktsuttryck som motsvarar dina ord. T.ex. när du frågar om det gör ont skall ansiktsuttrycket spegla känslan.

Fokusera på en fråga åt gången.

Be patienten sammanfatta mötet.

Lämna viktig information skriftligt och lättförståeligt, om så behövs i punktskrift Länk till annan webbplats. eller via e-post! (1-7, 10-12)

Se en film om hur polisen i USA tränas för att bemöta döva och hörselskadade:

Deaf Sensitivity Training video for Police Länk till annan webbplats.

Filmen tar upp fyra moment att tänka på vid kommunikation med personer som inte hör eller hör dåligt:

  1. Withhold judgement, don’t make hasty decisions (Avstå från att döma, fatta inte hastiga beslut).
  2. Assess the nature of deafness (Ha förståelse för vad dövhet innebär).
  3. Assess the language ability and ability to communicate. Ask yourself if you can sign or gesture your way through the situation. (Bedöm språkförmåga och förmåga att kommunicera. Fråga dig själv om du kan teckna eller göra dig förstådd och förstår genom gester i situationen).
  4. Choose most effective communication method (Välj den effektivaste kommunikationsmetoden).

En person som inte hör benämns som döv. Personer med dövhet kan delas upp i följande två grupper (13):

Barndomsdöv är en person som är döv från födseln eller blivit döv i grundskoleåldern. Han/hon utvecklar och använder teckenspråk som första språk och svenska som andra språk.

Vuxendöv är en person som blivit döv i vuxen ålder och som även med hörseltekniska hjälpmedel behöver alternativa kommunikationsvägar. För att räknas som vuxendöv skall personen ha tillgodogjort sig ett talat språk som sitt förstaspråk. Vuxendöva kan tala sitt modersmål som vanligt, men en del använder sig även av svenskt teckenspråk, tecknad svenska eller tecken som stöd för avläsning (TSS).

Inom hörselvården anses de som inte hör ljud under 90 dB som döva.

Se på patienten även om han eller hon ser på tolken. Detta för att få kontakt och för att patienten ska känna sig väl bemött.

Ögonkontakt är en del av kommunikationen. Genom att titta bort kan patienten visa en reaktion på missnöje och ovilja att fortsätta samtalet. Det kan finnas behov av paus och/eller av bearbetning av information. Detta kommunikationsmönster är en del av teckenspråket. Tittar patienten bort bryts kommunikationen! Beakta även turtagning i samtalet och vikten av att vänta.

För mer information, gå in på – Sveriges dövas riksförbund SDR . Länk till annan webbplats. eller SDF Stockholms dövas förening Länk till annan webbplats. (1,2,6,10).

Tala långsamt och tydligt, visualisera och fråga patienten om hur det blir bäst att föra samtalet. Dessa patienter får stöd i kommunikation genom att avläsa läppar. Vid avläsning uppfattas högst 30 till 40 procent. Detta är fysiskt och psykiskt ansträngande. Fråga patienten om han/hon vill använda hörseltekniska hjälpmedel som t ex hörselslinga (1, 2, 6, 14-16).

Dövstum är en felaktig benämning på en döv person. Att man inte hör innebär inte att man har något fel på talorganen. 1953 beslöt dåvarande Skolöverstyrelsen att ordet dövstum skulle utgå ur språkbruket och inte användas i svenska offentliga texter – ändå lever det kvar i diagnosmanualen ICD 10 (10).

Som vuxen kan man drabbas av Sudden deafness vilket betyder plötslig och total förlust av hörsel. Plötslig dövhet kan vara bestående eller övergående, och medför alltid en krisartad situation för den drabbade.

Nordisk definition av dövblindhet Länk till annan webbplats.: Dövblindhet är en kombination av funktionsnedsättningarna syn och hörsel. Det begränsar en persons aktiviteter och inskränker full delaktighet i sådan grad att samhället behöver underlätta med specifika serviceinstanser, miljömässiga förändringar och/eller tekniska lösningar.

Fråga patienten hur kommunikationen ska ske, om han eller hon använder taktilt teckenspråk, Länk till annan webbplats. teckenspråk eller skriftspråk och om det går att röra vid patienten. Synfältet kan vara kraftigt begränsat och/eller hörselrester kan finnas. Som behandlare måste du veta hur patientens sinnessystem fungerar. Fråga gärna patienten om han/hon behöver syntolkning och/eller ledsagning. Länk till annan webbplats.

Personer med dövblindhet kan få stöd av taktila signaler, exempelvis socialhaptisk kommunikation Länk till annan webbplats.. Andra tekniska lösningar är spelhandskontroller, mobiler med vibration, punktskriftsdisplay och datahjälpmedel. Läs mer på Nationellt kunskapscenter för dövblindfrågor. Länk till annan webbplats.

Bland invandrare finns en stor grupp ”språklösa”, personer som vuxit upp utan ett fungerande språk. Konsekvensen av detta kan innebära att personen endast använder ett hemmagjort språk. Gruppen utomnordiska döva och gravt hörselskadade utan språk ökar.

I dessa sammanhang kan man använda relätolk Länk till annan webbplats.. En relätolk tolk tolkar via ett annat språk.

Hörapparat Länk till annan webbplats. eller cochlea implantat Länk till annan webbplats. (CI) ger inte normal hörsel. Hur mycket personen hör och uppfattar av talet är individuellt.

Ha samtal i ett tyst rum med bra akustik.

Undvik störande ljud som kan finnas i bakgrunden, som fläkt och klocka i rummet, stäng fönster och dörrar.

Tala tydligt med naturlig röst, ha alltid ansiktet vänt mot patienten. Håll samtalsavstånd på max två meter. Tänk på turtagning under samtalet.

Patienter har ofta svårt att uppfatta talet. Vissa röster är svårare att höra med hörapparat eller CI än andra. En person med hörselnedsättning kan behöva något längre tid för bearbetning av verbal information (9). Läs mer här Länk till annan webbplats..

Uppmärksamma tillhörighet och identitet och om personen, som gravt hörselskadad, varit integrerad i det hörande samhället utan adekvata hjälpmedel och stöd.

Uppmärksamma hur självkänsla och identitet påverkats.

Ta reda på om det privata och professionella nätverket är stödjande och insatt i konsekvenser av hörselnedsättning (1,4,10).

Denna grupp faller ofta ”mellan stolarna”. De har haft en tidigare tillhörighet i den hörande världen och hörselnedsättningen innebär en stor omställning i livet.

Patienterna behöver få vägledning och mycket stöd i kontakter med olika vårdgivare. Skriv remiss till hörselvården Länk till annan webbplats. för att få rehabilitering på grund av hörselnedsättningen.

Det är vanligt att patienter känner skam och hamnar utanför den hörande världen. Läs mer om rehabilitering inom hörselvården Länk till annan webbplats..

Många hörselskadade talar oavbrutet för att inte behöva utstätta sig för att inte höra eller höra fel. Det är lätt att låta sig luras av den, tillsynes, flytande kommunikationen och man glömmer lätt att patienten inte hör. Behandlaren ska ställa följdfrågor för att försäkra sig om att informationen uppfattats rätt.

I Hörselskadades riksförbund, HRF:s brev Dnr 14-0070/AS, betonas att ”hörselskadade är i behov av en god tolkservice i form av fungerande system för skriv-, TSS- och teckenspråkstolkning för att kunna delta på ett jämställt sätt i skola, arbetsliv, föreningsliv och fritid”.

Specialpedagogiska skolmyndigheten har stödmaterial om hörselnedsättning Länk till annan webbplats..

Kommunikationsmedel

Teckenspråkstolk

  • Ta reda på rutiner för bokning av tolk.
  • Det är landstingets ansvar att vid behov beställa tolk via Tolkcentralen Länk till annan webbplats..
  • Påminn tolken om vikten att tolka vad som faktiskt sägs, dvs. att inte försköna eller förenkla innehållet.

Läs mer om teckenspråkstolk Länk till annan webbplats.
(4,16,17)

Det svenska teckenspråket är ett visuellt språk med egen grammatik, eget ordförråd och skiljer sig från andra länders teckenspråk. Tolksituationen är ett utsatt läge. Då pendling sker mellan ett visuellt och ett auditivt språk ökar risken för missförstånd. Patientens integritet begränsas ofta då det är tre eller flera personer i rummet.

Var noga med att boka professionella tolkar med erfarenhet från hälso- och sjukvård och psykiatri. Ta hänsyn till om patienten har egna önskemål om särskild tolk eller en annan kompletterande kommunikationsform. Patienten ser oavbrutet på teckenspråkstolken till skillnad från samtal som tolkas via språktolkar där tolken är ”osynlig” och endast rösten hörbar. Tolken beskriver samtliga ljud från omgivningen. Patienterna kan vara känsliga och rikta stor uppmärksamhet på tolkarnas eller behandlares reaktioner. Var noga med neutralitet och att hålla patienten i fokus.

Tecken som stöd (TSS)

  • Är inget språk utan svenska med teckenstöd för de som kan höra.
  • Det är ett kommunikationssätt, som kännetecknas av att man talar svenska och samtidigt tecknar som stöd för avläsningen.

Skrivtolk

  • En skrivtolk tolkar talspråk till skriftspråk.
  • Oftast skriver tolken på ett tangentbord och texten går att läsa på en skärm.
  • Tolkningen kan även ske med papper och penna.
  • Om syneffekten finns, ta pauser, prata långsamt så patienten hinner läsa texten.

Dövblindtolk/Taktiltolk

  • Tolkar åt personer som har kombinerad syn- och hörselnedsättning.
  • Det kan innebära att tolken använder metoder som tydligt tal, anpassat teckenspråk eller taktilt teckenspråk.
  • Taktilt teckenspråk innebär att personer med dövblindhet avläser teckenspråket via tolkens händer.
  • Tolken ger personer med dövblindhet hjälp med beskrivning av omgivningen och vad som händer runt omkring.
  • Syntolkning och ledsagning kan ingå i dövblindtolkning. Länk till annan webbplats.

"Dövblindtolkning är förmedling av både syn- och hörselintryck till personer med dövblindhet. Detta sker genom tre helt integrerade delmoment. Dessa delmoment är tolkning av vad som sägs, syntolkning och ledsagning. Dövblindtolkning ges med de tolkmetoder, när och i den omfattning, som personer med dövblindhet önskar." Läs mer på 1177. Länk till annan webbplats.

Tolkstödjare

  • Tolkstödjare medverkar inom ramen för invandrartolkning.
  • Tolkstödjaren behärskar både svenskt teckenspråk och invandrarens teckenspråk.
  • Tolkstödjaren har rollen som relätolk och översätter vad teckenspråkstolken säger.
  • Tolkstödjare finns i flera olika språk och dessa personer har gått en kortare utbildning i hur tolkning fungerar.


Dövkultur

Kulturen är en referensram mot vilken erfarenheter tolkas och kommuniceras. Ofta ser vi som vårdpersonal dövhet som endast ett medicinskt tillstånd. Det finns två olika perspektiv på dövhet och dessa är inte förenliga med varandra.

Dövhet som förlust av hörsel kan betraktas som ett medicinskt tillstånd som kräver hjälpmedel, samt som ett kulturellt perspektiv där dövhet definieras utifrån hur den döva personen upplever och tolkar världen på ett specifikt sätt som skiljer sig från hörande individer.

Dr. Paddy Ladd Länk till annan webbplats. som själv är döv, har skrivit en doktorsavhandling där han gör en jämförelse med kolonisering, där majoritetskulturen "tvingar på" värderingar, attityder, lagar och normer på minoritetskulturen (18).

Lagar och juridik

Teckenspråket har sedan 1981 status som officiellt erkänt modersmål i Sverige, se Auktorisering av teckenspråkstolkar Länk till annan webbplats..

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/auktorisering-av-teckensprakstolkar_GN02N289

I Språklagen 2009:600 Länk till annan webbplats. under rubriken Den enskildes tillgång till språk, 14 § nummer 2, står: [det offentliga har ett ansvar att] ”den som är döv eller hörselskadad och den som av andra skäl har behov av teckenspråk skall ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda det svenska teckenspråket”.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning innehåller formuleringarna ”att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning och att främja respekten för deras inneboende värde”. Sverige ratificerade konventionen och tilläggsprotokollet den 15 december 2008 (SÖ 2008: 26 Länk till annan webbplats.). Båda trädde för Sveriges del i kraft den 14 januari 2009.

Utredning och behandling

Utredning

Praktiska råd vid utredning

Ta noggrann anamnes, beställ förlossningsjournal, journal från BVC och MVC, skolbetyg, journal från skolhälsovård samt andra handlingar som förekommer.

Använd gärna den transkulturella intervjun i DSM 5.

Somatisk och psykiatrisk samsjuklighet är högre inom målgruppen. (6, 19)

Oftast finns inte skattningsskalor, bedömningsinstrument och intervjuunderlag på teckenspråk och då måste materialet anpassas till målgruppens behov direkt på plats. Kontakta specialistmottagning för konsultation vid behov.

Bedömningsinstrument som finns på svenskt teckenspråk är t.ex. BDI, WISC IV.

Vid anamnes är det avgörande att kunna skilja på vad som tillhör hörselnedsättningen, målgruppernas kulturer och vad som är kopplat till psykiska problem. Använd gärna den transkulturella intervjuen i DSM 5.

Det är viktigt att ta reda på hur tillgång till och användning av språk under uppväxt- och övrig livstid varit.

Personer som är döva, dövblinda eller barndomshörselskadade riskerar feldiagnostisering beroende på missförstånd i kommunikation. Konsultera därför gärna specialistmottagningen Länk till annan webbplats..

Exempelvis

  • Riskfaktorer under graviditet och förlossning
  • Ärftliga faktorer
  • Miljöfaktorer (främst buller)
  • Traumatisk hjärnskada
  • Infektioner (Rubella, Meningit)
  • Olika syndrom (t.ex. Usher, Pendred)
  • Tillbud som inneburit syrebrist
  • Effekter av medicinering
  • Sjukdom (t.ex. Menières sjukdom, borrelia, hjärnhinneinflammation)
  • Sudden deafness

Behandling

Praktiska råd vid behandling

Syftet med detta avsnitt är att ge exempel på modeller och hjälpmedel med visualiseringsmöjligheter.

Exempelvis

  • Blädderblock, dator, papper och penna, utskriven information
  • Portfoliomodellen - en pedagogisk modell för att arbeta med livshistoria och utveckling genom att reflektera utifrån ett holistiskt synsätt
  • Tejpingsdockor (20)
  • The Tree Theme Method (TTM), en strukturerad och klientcentrerad metod. Klientens livssituation uttrycks i bildskapande och livsberättelse.

När du ska välja en terapimetod är det lämpligt att föredra den terapiform som kan stödjas visuellt. Här följer exempel på evidensbaserade metoder som även till stor del kan användas ickeverbalt.
(21, 22, 23, 24)

Exempelvis

  • Konstterapi
  • Dansterapi
  • Terapi med visuellt stöd som t.ex. tejpingsdockor eller blädderblock
  • EMDR (traumabehandling)
  • KBT med visuellt stöd
  • PDT i olika former med visuellt stöd

Farmakologisk behandling
Klinisk verksamhet på Psykiatriska mottagning för döva, dövblinda och barndomshörselskadade har visat att målgruppen kan vara känslig för farmakologisk behandling. Anledning till detta är att hörsel- och synnedsättning kan vara kopplad till en tidigare belastning av hjärnan på grund av exempelvis olika infektioner, syndrom eller för tidig födsel. Försiktighet med dosering av läkemedel samt regelbundna blodprov och läkemedelsgenomgångar rekommenderas.

Vanligt med samsjuklighet, psykiatriskt och somatiskt. Det är viktigt med en helhetssyn. (6, 25)

Personer med dövhet, dövblindhet och hörselskada har ofta en ökad psykosocial belastning, exempelvis på grund av hög arbetslöshet med tillhörande försörjningsproblem samt ökad isolering och ensamhet. I dessa fall är samverkan mellan olika samhällsaktörer extra viktig.

Forskningsresultat från Europa och tidigare erfarenheter på mottagningen visar entydigt att dövpsykiatri som specialitet omfattar somatiska, sociala och psykiatriska hälsoaspekter.

Forskning har visat att hörselnedsättning, tinnitus, psykiatriska symtom, muskelvärk och kronisk trötthet i vissa fall kan härledas till mitokondriell dysfunktion. (6, 21)

Epidemiologi och etiologi

360 miljoner människor – cirka tio procent av jordens befolkning – är påverkade av någon sorts hörselskada.

Antalet barndomsdöva i Sverige beräknas vara kring 8 000 upp till 10 000.

Antalet vuxendöva i Sverige beräknas vara cirka 4 000.

Antalet hörselskadade i Sverige är cirka 1,4 miljoner Länk till annan webbplats.. Av dessa är cirka 1 342 400 över 16 år. Antalet hörselskadade i Stockholms län är cirka 209 000 personer.

Antalet personer som opereras i Sverige för att få ett cochlea implantat ökar varje år. Mer information om CI och vilka patientgrupper som kan förväntas få en bättre hörsel efter operationen finns här Länk till annan webbplats..

Fallbeskrivningar

Patientröster

”Det är svårt för er att förstå hur det känns att inte höra, men ni, som jobbar med döva, kan och förstår ändå mer än de andra.”

Anhörig ringer; ”Jag behöver stödsamtal med någon som kan det där med döveriet.”

”Jag behöver verkligen en tolk då läkaren hör vad jag säger, men jag hör inte vad läkaren säger. Läkaren verkar inte riktigt förstå att jag inte hör någonting alls.”

Läkaren tittar på mig som jag skulle vara ”konstig eller knäpp”. Det verkar inte som hon förstår att jag är hörselskadad.

Situationer från verkligheten:

En man skall köpa en SL-biljett, pekar på örat och vill visa att han är döv. Biljettförsäljaren förväxlar tecken med “du är dum i huvudet”. SL-vakter uppfattar mannen som hotfull och brottar ner honom. Mannen har även diabetes och är på väg att få ett anfall när han körs till polisstationen. Han fäktar med händerna och tolkas som farlig. Polisen bestämmer sig för att köra mannen till psykiatrisk intensivvård.

En kvinna har blivit döv vid skolårsålder. Hon talar obehindrad men hon är döv. Tolk bokas inte med motivering att sjukvårdspersonal förstår vad hon säger.

I ett engelskspråkigt land. Läkare frågar patienten om han tar ”coke”. Mannen som inte fått tolk, svarar: ”Ja, och mycket”. Plötsligt släps han ut till en annan avdelning och vet inte vad som händer. Han blir bedömd som missbrukare. Läkaren menade kokain medan patienten menade coca-cola. (5).

Se filmer:
Deaf People Tell Us Which Questions Annoy Them the Most Länk till annan webbplats.

5 saker hörande alltid säger om oss döva Länk till annan webbplats.

En man har haft långvarig kontakt med vård för hörande personer, där han fått diagnos dövblindhet. Vid utredning på psykiatriska mottagningen för döva framkommer det att han har flera psykiatriska och somatiska diagnoser, bland annat ett svårt alkoholberoende.

Ur boken Att inte höra(till): (26)

”Ni hörande kan inte förstå hur det är att vara hörselskadad.”

”Själva livskraften rinner ur en, att hela tiden gå på högvarv och aldrig kunna slappna av.”

”Jag avskyr att bli missförstådd så jag håller hellre tyst, jag känner mig oerhört utanför.”

”Jag tål inte att höra människor säga, du som talar så bra kan inte höra så dåligt. Jojomensan, det gör jag.”

Situationer från verkligheten

Patienten med hörselskada sitter på kanten av stolen, lutar sig fram och spänner alla sinnen för att uppfatta det läkaren säger. Läkaren uppfattar henne som spänd, orolig och tror att hon har något att dölja.

”Plötsligt en dag hör jag inte i telefonen längre och kommunikationen inom familjen och med vännerna har förändrats utan förvarning. Jag har blivit annorlunda – jag hör inte. Det började med oljud i öronen. Senare fick jag veta att det heter tinnitus. Det var början till sömnlösa nätter och svårigheter att koncentrera mig på det allra minsta. Jag bad om tystnad, men den kom aldrig. Sedan förändrades annat också. Allt kom smygande. Hörseln hade försämrats. Den spontana kommunikationen vid middagsbordet undgick mig och jag var inte med i de andras skratt och berättelser längre. Det tog lång tid, mycket kraft och mycket uppbådande av en inre styrka innan jag kom fram till hur jag fungerar och hur jag kan samspela med min hörande omgivning. Jag förstår att ingenting kommer att bli som det var. Jag är nu vid sidan av. Hörapparaten tog ett år för mig att lära mig, skräcken för att svara i telefon igen – nu med hörselförstärkning – tog månader. I början tog jag bara telefonsamtal jag kände igen på nummerpresentatören. Jag bär med mig konstant trötthet, en sorg över att ha förlorat de ljud jag älskade (musik, fågelsång, vindens brus osv.) och ibland en sorg och irritation över att människor inte förstår, inte ens de inom vården som borde förstå”. (Anonym berättelse)

Kontaktuppgifter

Psykiatriska mottagningen för döva, dövblinda och hörselskadade

Telefon: 08-123 389 70

Texttelefon: 08-123 389 80

Bildtelefon: alvsjo.dovpsyk@sip.nu

Fax: 08-123 497 65

E-post: psyksv.dova@sll.se

Psykiatriska mottagningen för döva, dövblinda och barndomshörselskadade personer erbjuder högspecialiserad psykiatri och hälsovård. Mottagningen ligger i Älvsjö och är en del av Psykiatri Sydväst, Region Stockholm. Uppdraget är länsövergripande, utomlänspatienter tas emot via specialistremiss. Vi tar även emot egenanmälningar och remisser. Det finns fyra liknande mottagningar i Sverige, som ligger förutom i Stockholm i Örebro, Lund och Göteborg.

Mottagningen erbjuder
Mottagningen erbjuder farmakologisk och psykologisk behandling, samtalsbehandlingar utifrån KBT eller andra inriktningar, traumabehandling bland annat genom EMDR (psykoterapeutisk metod), Stressreduktion genom Mindfulness, Breath Walk (meditativ promenad) samt socialträning i grupp och rehabiliterande insatser. Vi erbjuder även anhörigstöd och arbetar konsultativt mot andra enheter. Vi tar emot samtliga psykiatriska diagnoser.

På mottagningen arbetar en psykiater, två psykologer, fyra kuratorer, två sjuksköterskor, två arbetsterapeuter, två receptionister/sekreterare och en enhetschef. Personalen är teckenspråkskunnig eller använder tolk.

Om du vill göra en tolkbeställning kontakta Tolkcentralen Länk till annan webbplats. via telefon, e-post, texttelefon, bildtelefon, fax eller via Tolkportalen. I Tolkportalen kan du göra beställningar för tolktillfällen som ligger fem vardagar framåt i tiden eller mer.
Du kan även ringa på 08-123 359 50 och beställa tolk.

Kontakta tolkcentralen och uppge

  • Ditt namn och telefonnummer
  • Datum och tid när tolkuppdraget skall börja och sluta
  • Plats och adress
  • Särskilda önskemål

Tolkcentralen erbjuder teckenspråkstolkning till döva och dövblinda personer samt skrivtolkning och tecken som stöd till hörselskadade och vuxendöva personer, som är folkbokförda i Stockholms län.

Tolkcentralens huvuduppgift är att ta emot och förmedla tolkbeställningar inom området vardagstolkning, enligt Hälso- och sjukvårdslagen § 3b. Tolkcentralen ansvarar även för telefon- och akuttolkning (t.ex. sjukvård, socialtjänst, polis).

Tolkservice som gäller vardagstolkning är kostnadsfri
Vardagstolkning innebär tolkning i olika vardagssituationer som till exempel inom:

  • Hälso- och sjukvård
  • Arbetsrelaterade uppdrag
  • Begravningar, dop och bröllop
  • Fritid

Viss tolkning som inte är vardagstolkning förmedlas i mån av tid av Tolkcentralen, t.ex. myndighetskontakter, tolkning inom socialtjänsten, polis och domstolsförhandlingar. Sådana tolkuppdrag betalas av respektive myndighet.

I kommunikation med patienterna används teckenspråk, taktilt teckenspråk, tal och skrivtolk. För nyanlända invandrare med dövhet kan assisterande tolk anordnas. Vid tolkbeställning till dövblinda kan viss ledsagning ingå i uppdraget (till eller från taxi eller allmänna kommunikationer).

Patienter som använder hörapparater och cochlea implantat behöver ofta tillgång till andra hjälpmedel som hörselslinga, texttelefoni, bildtelefoni och ljussignaler.

Tolkning via text- och bildtelefon kan anordnas via texttelefoni Länk till annan webbplats.

Klicka på organisationerna nedan för information om kontaktuppgifterna

  1. Iezzoni LI, O'Day BL, Killeen M, Harker H. Communicating about health care: observations from persons who are deaf or hard of hearing. Annals of internal medicine. 2004 Mar 2;140(5):356-62. PubMed PMID: 14996677.
  2. Meador HE, Zazove P. Health care interactions with deaf culture. The Journal of the American Board of Family Practice / American Board of Family Practice. 2005 May-Jun;18(3):218-22. PubMed PMID: 15879570.
  3. McAleer M. Communicating effectively with deaf patients. Nursing standard. 2006 Jan 18-24;20(19):51-4. PubMed PMID: 16438331.
  4. Reeves D, & Kokoruwe, B. Communication and communications support in Primary Care: a survey of deaf people. Audiological medicine. 2005;3(2):95-107.
  5. Pereira PF, PAC. Communication and information barriers to health assistance for deaf patients. American annals of the deaf. 2010;155(1):31-7.
  6. Fellinger J, Holzinger D, Pollard R. Mental health of deaf people. Lancet. 2012 Mar 17;379(9820):1037-44. PubMed PMID: 22423884.
  7. Landsberger SA, Sajid A, Schmelkin L, Diaz DR, Weiler C. Assessment and treatment of deaf adults with psychiatric disorders: a review of the literature for practitioners. Journal of psychiatric practice. 2013 Mar;19(2):87-97. PubMed PMID: 23507810.
  8. Mackenzie I, Smith A. Deafness--the neglected and hidden disability. Annals of tropical medicine and parasitology. 2009 Oct;103(7):565-71. PubMed PMID: 19825278.
  9. Ronnberg J, Lunner T, Zekveld A, Sorqvist P, Danielsson H, Lyxell B, et al. The Ease of Language Understanding (ELU) model: theoretical, empirical, and clinical advances. Frontiers in systems neuroscience. 2013;7:31. PubMed PMID: 23874273. Pubmed Central PMCID: 3710434.
  10. Barnett S. Communication with deaf and hard-of-hearing people: a guide for medical education. Academic medicine : journal of the Association of American Medical Colleges. 2002 Jul;77(7):694-700. PubMed PMID: 12114142.
  11. Barnett S. Cross-cultural communication with patients who use American Sign Language. Family medicine. 2002 May;34(5):376-82. PubMed PMID: 12038720.
  12. Underwood C. How can we best deliver an inclusive health service? Primary Health Care. 2004;9:20-1.
  13. Nationalencyklopedin. Band 5. Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker AB; 1991. 235.
  14. O'Hearn A. Deaf women's experiences and satisfaction with prenatal care: a comparative study. Family medicine. 2006 Nov-Dec;38(10):712-6. PubMed PMID: 17075744.
  15. Scheider DB. Barriers to health care for people with hearing loss: a review of the litterature. Journal of the New Jork State Nursers Assosiation. 2009. 40(1).
  16. Shuler GK, Mistler LA, Torrey K, Depukat R. More than signing: communicating with the deaf. Nursing management. 2014 Mar;45(3):20-7; quiz 7-8. PubMed PMID: 24503552.
  17. Brunson JL. Your case will now be heard: sign language interpreters as problematic accommodations in legal interactions. Journal of deaf studies and deaf education. 2008 Winter;13(1):77-91. PubMed PMID: 17595172.
  18. Ladd P. Understanding deaf culture : in search of deafhood. Clevedon: Multilingual Matters; 2003. 502 s. p.
  19. Barnett S, McKee M, Smith SR, Pearson TA. Deaf sign language users, health inequities, and public health: opportunity for social justice. Preventing chronic disease. 2011 Mar;8(2):A45. PubMed PMID: 21324259. Pubmed Central PMCID: 3073438.
  20. Soltvedt M. BOF: Barnorienterad familjeterapi. Lund: Studentlitteratur; 2005.
  21. Royle L, Kerr, C. EMDR i klinisk praktik. Studentlitteratur. 2012.
  22. Borg, G. FoU Södertörn skriftserie. 2010. 90/10. En bild av stillhet? En studie av bildterapeutiskt arbete fou-sodertorn.se.
  23. Englund, B (red). Skapande och kroppsbaserade komplementära terapier. Lund: Studentlitteratur. 2004.
  24. Theorell, T (red). När orden inte räcker - Läkning av psykosomatisk sjukdom genom terapeutiskt arbete med musik, dans, bild och psykodrama. Stockholm: Natur och Kultur. 1998.
  25. Gardner A. Mitochondrial dysfunction and alterations of brain HMPAO SPECT in depressive disorder: perspectives on origins of "somatization" http://publications.ki.se/xmlui/handle/10616/382422004 [Hämtad 2015-01-30. ].
  26. Sjödin K, Pettersson, S, Ståhlberg, U, Österman, U. Att inte höra (till). 2003.

Om innehållet

Publicerad: Augusti 2015

Författare: Annétte Aspered, leg. psykolog och leg. psykoterapeut, auktoriserad socionom, Psykiatriska mottagningen för döva, dövblinda och hörselskadade, Älvsjö. Åsa Kolobova, leg. arbetsterapeut, leg. audionom, Psykiatriska mottagningen för döva, dövblinda och hörselskadade, Älvsjö.

Granskad av: Sakkunniga i Regionalt programområde Psykisk hälsa, Region Sockholm samt remissinstanserna enligt projektplan.

Till toppen