Sfinkteruppföljning

Uppföljningsriktlinjen gäller alla sfinkterskador: Partiell och total grad 3 samt grad 4. Riktlinjen bygger på konsensus. Evidens saknas för specifika steg i uppföljningen (1).

På BB eftervården före hemgång

Patienten ska ges muntlig och skriftlig information under vårdtiden.

  • Regelbunden smärtlindring – till exempel Paracetamol och NSAID i fulldos
  • Tarmreglerande medel – till exempel bulklaxantia eller paraffinemulsion 15 ml x 2 i två veckor
  • Hygien – Byt binda ofta, skölj underlivet med vatten 1-2 ggr/dag. Använd inte tvål eller kräm
  • Informera om läkningsprocessen
  • Informera om återupptagande av samlivet och träning
  • Informera om bäckenbottenträning
  • Informera om uppföljning enligt flödesschemat
  • Informera om Bristningsregistret

Utgå från den skriftliga patientinformationen Bäckenbottenutbildning Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Muntlig information: Bäckenbottenbottenutbildning - finns på flera språk Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Inför hemgång ska patienten undersökas (av läkare eller barnmorska).

  • Inspektera och palpera. Bedöm ev. defekter i suturraden, rodnad, svullnad, infektionstecken och asymmetri.
  • Initiera åtgärd vid behov. Resuturera vid behov.
  • Erbjud kvinnan att själv titta med spegel.
  • Informera om uppföljning enligt flödesschemat (telefontid 1-2 veckor via Barnmorskemottagningen, lämna uppgifter till kvinnan så att hon kan boka fysio-/uroterapeut 2 mån och återbesök till mottagningen 4-6 mån efter förlossningen efter behov).

Uppföljning efter 1-2 veckor

Telefon-/videouppföljning av barnmorska via Barnmorskemottagningen. Samtalets syfte är att göra en första avstämning och fånga upp kvinnor med behov av en tidig bedömning och åtgärd som vid till exempel läckage av fast avföring eller svår smärta.

  • Ta anamnes:
    • Smärta/tyngdkänsla/vidhetskänsla
    • Elimination: miktion och tarmtömning
    • Inkontinens: gas, avföring, urin
  • Remittera till SpecMVC för undersökning om anamnes inger misstanke om komplikation. Skriv remiss i TakeCare.
  • Påminn om möjligheten till tidigt eftervårdsbesök via barnmorskemottagningen.
  • Informera om vad nästa steg är enligt flödesschemat: Återbesök till uro-/fysioterapeut.
  • Påminn om möjligheten att ta kontakt med SpecMVC om kvinnan önskar ett återbesök 4-6 mån efter förlossningen. Kvinnan bokar själv.
  • Påminn om Bristningsregistrets 2 månaders-enkät.

Uppföljning efter 2 månader

Återbesök till uroterapeut eller fysioterapeut bör erbjudas. Syftet med besöket är att initiera bäckenbottenträning och att fånga upp behov av remiss för läkarbedömning. Kvinnan ska själv kontakta mottagningen för att boka en tid, i de fall fysioterapeut inte finns tillgänglig på kliniken skickas remiss till fysioterapeut.

Bristningsregistrets enkät skickas ut och svaren bedöms av barnmorska och/eller läkare på kliniken.

Uppföljning efter 4–6 månader

Återbesök till läkare eller specialutbildad barnmorska på SpecMVC/gynmottagningen där kvinnan har fött barn bör erbjudas till samtliga kvinnor med sfinkterskada (2). Kvinnan ska själv kontakta mottagningen för att boka en tid.

Anamnes

  • Kvinnans beskrivning av läkningsförloppet
  • Smärta/tyngdkänsla/vidhetskänsla
  • Elimination: miktion och tarmtömning
  • Inkontinens: gas, avföring, urin
  • Sexuell funktion
  • Bäckenbottenträning

Undersökning:

  • Inspektera.
  • Palpera vaginalt, rektalt, bi-digitalt.
  • Bedöm och dokumentera eventuella defekter i anatomin (sfinkter, perinealkropp, bäckenbotten).
  • Bedöm och dokumentera muskelfunktion (sfinkter, perinealkropp, bäckenbotten).
  • Dokumentera det anovaginala avståndet (perinealkroppens höjd).

Åtgärd:

  • Besvärsfri kvinna: Ingen ytterligare uppföljning. Informera kvinnan om vart hon ska vända sig om besvär uppkommer längre fram. Informera kvinnan och dokumentera i Obstetrix om att vaginal förlossning kan planeras vid ny graviditet (3).
  • Kvinna med analinkontinens som påverkar hennes livskvalitet: Erbjud remiss till bäckenbottenmottagning eller motsvarande 6-12 månader postpartum.
  • Kvinna med övriga besvär: Erbjud fortsatt omhändertagande eller remiss till gynekolog med relevant kompetens.

Råd inför efterföljande förlossning

  • Kvinnan ska erbjudas läkarsamtal vid inskrivning på Barnmorskemottagningen vid efterföljande graviditet och vb remitteras till SpecMVC för förlossningsplanering.
  • Risken för ny sfinkterskada är 4,5 % jämfört med 0,7 % hos kvinnor utan tidigare sfinkterskada (4-5 ggr ökad) (4) och hos kvinnor med två tidigare sfinkterskador 10 ggr ökad (5).
  • Kvinnor med tidigare grad-4-bristning har störst risk för ny skada, samt i aktuell graviditet, kvinnor med stort barn och instrumentell förlossning (5).
  • Om inga besvär kan vaginal förlossning rekommenderas (3).
  • Vid tidigare grad-4-bristning, långvarig rehabilitering, kvarvarande symtom och/eller eget önskemål bör planerat kejsarsnitt erbjudas, även om kejsarsnitt inte är en garanti mot framtida analinkontinens (3). Upprepad vaginal förlossning kan öka besvären.

Kvalitetsindikatorer

Saknas.

Patientinformation

Ladda ner en länk till patientinformationen genom att skanna qr-koden nedan. Använd mobiltelefonens kamera eller qr-läsare.

  1. Tsakiridis I, Mamopoulos A, Athanasiadis A, Dagklis T. Obstetric Anal Sphincter Injuries at Vaginal Delivery: A Review of Recently Published National Guidelines. Obstetrical & gynecological survey. 2018;73(12):695-702.
  2. Pollack J, Nordenstam J, Brismar S, Lopez A, Altman D, Zetterstrom J. Anal incontinence after vaginal delivery: a five-year prospective cohort study. Obstet Gynecol. 2004;104(6):1397-402.
  3. Jangö H, Langhoff-Roos J, Rosthøj S, Sakse A. Mode of delivery after obstetric anal sphincter injury and the risk of long-term anal incontinence. Am J Obstet Gynecol. 2016;214(6):733.e1-.e13.
  4. Pirhonen J, Haadem K, Gissler M. Delivery after an obstetric anal sphincter tear. Arch Gynecol Obstet. 2020;301(6):1479-84.
  5. Baghestan E, Irgens LM, Børdahl PE, Rasmussen S. Risk of recurrence and subsequent delivery after obstetric anal sphincter injuries. Bjog. 2012;119(1):62-9.

Om innehållet

Uppdaterad: Mars 2021

Godkänd av: Karin Pettersson, specialsakkunnig läkare inom obstetrik

Till toppen