Järnföreningar, perorala

Allvarlig järnförgiftning var tidigare ett problem hos barn, men det har även förekommit några fall av svår järnförgiftning hos vuxna.

Vid akut förgiftning bryts den reglerande funktionen i tarmslemhinnan. Transferrinet blir mättat. Järn binds även till albumin och en del järn blir fritt. Detta stör ATP-syntesen med acidos som följd. 30-60 mg järn/kg ger måttlig, >90 mg järnP/kg kan ge allvarlig förgiftning.

Klinisk bild

Lokal etsskada och tarmnekros har beskrivits. Systemeffekter i form av sänkt slagvolym, vasodilatation, sänkt plasmavolym och blodtrycksfall.

Initialt kräkningar, eventuellt blodiga, diarré med blodig eller tjärfärgad avföring, buksmärtor, dehydrering, metabolisk acidos, och anuri. Patienten kan avlida efter några få timmar. Ofta följer efter initialskedet en förbättringsfas, varefter patienten åter kan försämras med chock, koma, anuri, och leverpåverkan.

Utredning – Provtagning. Upprepade bestämningar av plasmajärn. Följ syrabasstatus, koagulationsprover, leverprover. Buköversikt kan visa tabletter i magsäcken.

Behandling

Ge dryck och provocera eventuellt kräkning. På sjukhus övervägs ventrikelsköljning eller tarmsköljning. Röntgen kan påvisa kvarvarande tabletter i GI-kanalen och vägleda vidare terapi.
Om plasmajärn är <90 µmol/l avvaktar man och tar om provet varannan timme tills konc är <60 µmol/l. Om värdet är >90 µmol/l påbörjas antidotbehandling, se nedan.
Vid stort intag (>60 mg Fe²⁺/kg) eller symtom på förgiftning ges deferoxamin (Desferal) iv som infusion. 1 g deferoxamin löses i 10 ml sterilt vatten och sätts till NaCl 9 mg/ml, 100 ml. Ge 15 mg/kg/tim tills P-järn har sjunkit under 40 mol/l och symtomfrihet uppnåtts och utan metabol acidos. Ring GIC.